Lines 16 veckor

Tiden går så snabbt: imorgon blir Lines 16 veckor!

Amning/BLW
Om 1½ vecka är Lines fyra månader, åldern BVC och SLV rekommenderar att man börjar med smakportioner. Eftersom att vi inte kommer att ge Lines några puréer så blir det heller inga smakportioner för hennes del. Däremot har vi redan börjat med att ge henne grönsaker och frukt att slicka på. Petrea var intresserad av att Victor och jag åt betydligt tidigare (vid ca 9-10 veckors ålder), medan Lines helt enkelt inte brytt sig förrän nu i veckan. Hon tycker om gurka, tomat, jordgubbar och äpplen. Majs och morot var okej, men banan var lite för gott; hon började försöka suga i sig den och det är inte helt lyckat när man inte har lärt sig svälja fast föda ännu, så den var vi tvungna att ta bort.

Amningen går för det mesta bra. Jag måste vara noga med att amma tillräckligt ofta på mitt ”bättre” bröst, annars hinner det bli för mycket mjölk och Lines kan inte få i sig det utan att sätta i halsen och bli jätteledsen.

EC
Nu i värmen kör vi lite mer hard core, i alla fall när inte Petrea är hemma. Idag, när storasyster var hos deras farmor större delen av dagen, har det bara gått åt fem blöjor (motsvarar ca 2-3 engångsblöjor); resten har hamnat i pottan och för ovanlighetens skull har det inte blivit en enda olycka på golvet. Annars brukar vi snitta 1-2 kiss på golvet/sängen/barnstolen per dag, men å andra sidan tycker jag nu mig kunna se 9/10 kiss om jag är uppmärksam på henne. Särskilt glad är jag åt att hon är så tydlig när vi är ute och går: hon ålar sig bara i selen/sjalen när hon behöver göra ifrån sig, annars är hon så nöjd när hon får hänga med och SE.
Bajs går superbra! Mellan 6-12 veckors ålder (44 dagar) hade vi inte en enda bajsböja, och sedan dess har vi ca 1 varje/varannan vecka.

Fysisk utveckling
Det går raskt framåt! Nu skulle kan i teorin kunna släppa taget helt i två-tre sekunder medan hon står upp och hon skulle kunna hålla hela kroppen uppe, om det inte vore för att hon inte har balansen ännu. Hon sitter stadigt i barnstolen med oss när medan vi andra äter lunch/middag och är jätteduktigt på att ta tag i saker och föra dem till munnen för att smaka på dem.

Sömn
Igår natt när det var så varmt vaknade hon faktiskt två gånger, men annars brukar hon sova från 20:30-06/07, vilket är fantastiskt skönt! På dagarna är det antingen 10X10-minuterspass eller ca 4 pass mellan 30 minuter och 2 timmar som gäller.

Tiden går så snabbt, men jag kan inte säga att jag är helt emot det. Jag ser fram emot så mycket (som att Petreas trots ska minskas och att barnen ska kunna leka tillsammans) och är glad att vissa saker är över för gott (som graviditeter och vakna flera gånger per natt), så tiden får gärna ticka på. Samtidigt är det naturligtvis en sorg att Petrea troligen aldrig kommer ha en sån här språklig spurt som hon är mitt inne i nu och att Lines kommer aldrig att vara så här liten igen.

Något som troligen inte kommer att gå över på ett tag är klängigheten, och det är jag inte helt ledsen över, även om jag uppskattar att inte alltid vara en levande klätterställning och vagga. Det är så mysigt att vara nära och behövd!

Petrea 2 år

…och snart en månad! Äntligen börjar jag bli tillräckligt stark och stabil att jag kan ta del av Petreas vardag som något mer än en lästant och tjatkärring. Som jag har längtat! Och att döma av allt extra bus och gos verkar hon ha saknat mig också. Finns det något härligare än barns skratt?

Fysisk utveckling
Det är mycket klätla (klättra) just nu. Hon har ju alltid varit duktig på det grovmotoriska, men problemet är att Petrea inte riktigt har den önskvärda överlevnadsinstinkten. Hon slänger sig hit och tid, hoppar från alltför höga höjder och försöker ta sig upp på obestigliga hinder, precis som hennes mamma gjorde när hon var liten… Å ena sidan vill jag inte hindra hennes utveckling, men å andra sidan vill jag att hon överlever till nästa födelsedag också!

Jag har börjat hämta Petrea från förskolan igen (senast var innan jul), och senaste veckan går jag dit med Lines i sele/sjal och tillbaka med Petrea i hennes sovvagn (och Lines kvar på magen). När vi gick själva senast, jag och Petrea, bar jag henne större delen av vägen men lät henne gå själv en 20-30 minuter beroende på hur mycket tid vi hade och hur långt hon hade lust att gå. Tyvärr kan jag inte riktigt ännu plocka upp och ner Petrea från ryggen ännu, så jag måste ta med vagnen hur otymplig den än är. Och finns vagnen där vill Petrea inte gå, så jag har ingen lösning för hur jag ska börja få henne att gå igen. Det är ju alldeles för långt fr henne att gå hela vägen själv (2,5 km enkel väg), så det får väl bli att vi mjukstartar med kortare promenader på helgerna kanske.

Intressen
Lines är Petreas största intresse sedan hon kom till världen för lite mer än sju veckor sedan. Så fort Lines är vaken ska vill Petrea komma dit och hälsa, krama, pussa och gärna hjälpa till med att exempelvis gunga på babysittern, lägga på/justera/ta av filten, ge henne diverse olika låtsasdrycker från hennes leksakskök osv. osv. Petrea är mycket mån om hennes systers välmående och frågar alltid om hon är happy eller le-ssen. Är Lines inte vaken måste babymonitorn vara med så att man kan höra Lines (och trycka på alla knappar). Hittills har hon inte en enda gång visat att hon är arg eller avundsjuk på Lines, trots att Petrea nu måste dela med sig av uppmärksamheten. Hon är så snäll med lillasyster och det verkligen syns hur mycket hon älskar Lines! Man blir rörd till tårar när man ser dem!

Roligaste aktiviteten är fortfarande att busa, både med Mamma och Pappa numera! Det ska jagas och jaga, kittlas, dansas (som Pippi!) och hitta på fånigheter som att krypa bakom mammas rygg göra pruttljud mot mammas rygg/axlar/armar när vi badar.

Det är kul med stillasittande aktiviteter också, som att måla (helst på kroppen) och pyssla. Häromveckan fick vi höra den första igenkännbara sången – Blinka lilla stjärna! Fast bäst är det fortfarande att läsa. Storfavoriten just nu är ”The Daddy Mountain” av Jules Feiffer och ”En mammut i kylskåpet” av Michaël Escoffier som vi lånat på biblioteket (ganska söta båda två) samt Nicke Nyfiken som vi fått ärva, till mammas stora förtret. Jag älskade Nicke Nyfiken när jag var liten, men nu när man läser böckerna som vuxen, speciellt första boken om hur Mannen med den gula hatten rövade bort Nicke från hans hem i skogen, blir i alla fall jag smått äcklad av 1930- och ’40-talstänket.

Siffror är tydligen något som de håller på med mycket på förskolan (hon kan säga nästan alla siffror 1-10 på svenska nu, om än i fel ordning), men hemma är det sedan några månader tillbaka bokstäver som gäller. Hon kan A as in Assan (Aslan, hennes kusin), B as in Bat-tje (Bamse), E as in e-fant (elefant), L as in Nines (Lines), M as in Mojj-mojj (Mormor) som ibland förväxlas med N as in Nå-ni (Nagyi, d.v.s. hennes farmor), O as in owl (uggla), P as in Bea (Petrea), S as in Söjen (Mormors kille Sören), V as in Nessa (Vanessa, hennes kompis). Så fort hon ser en bokstav hon känner igen pekar hon och säger vad det är och vad den står för. P är helt klart favoriten, och tur är det, för det finns ju massa parkeringsplatser med P på, för att inte tala om alla Polarn & Pyret-kläder med deras logga (ett P)!

Språk
Det har gått förvånansvärt snabbt med utvecklingen, speciellt svenskan, naturligtvis. Victor har påmint mig om att hennes jämnåriga nu är tillräcklig stora för att förstå att jag pratar ett annat språk med Petrea och att de kan känna sig utanför, så jag har försökt gå över till svenska när hon leker med andra barn. Det har gjort att jag verkligen insett hur mycket svenska hon ändå förstår – nästan lika mycket som engelska! Prata har det däremot aldrig varit något tvivel om vilket som är hennes främsta språk: svenskan står nog för hälften av hennes talade ord och nu när hon har börjat tala i 3-5-ordsmeningar har även svensk grammatik börjat sippra in i de ungerska och engelska orden. Exempelvis bedden (engelskans ”bed” + svenskans -en-ändelse) och tejen (ungerskans ”tej”, d.v.s. mjölk, + svenskans en-ändelse).

Teckenspråket har vi båda två övergett, tyvärr. Förskoleläraren sa på utvecklingssamtalet häromveckan att det kanske är därför hennes tal går så snabbt framåt nu, men jag tror snarare att det är tvärt om: om vi inte hade tecknat hade det tagit ännu längre tid för Petrea som trespråkig att börja prata, utan vi har båda två känt att teckenspråket inte behövs längre och trappat ner det som en konsekvens av hennes språkutveckling.

Hon är som en liten svamp, den lilla damen, och härmar allt vi säger. Det är också viktigt för Petrea att vi repeterar det hon säger så att hon får bekräftelse på att vi har förstått och höra om vi håller med. Det är sällan hon blir frustrerad av att inte bli förstådd, utan istället prövar hon att formulera sig annorlunda, byta språk eller kanske peka. Hon kan vara mycket bestämd, som en diplomatisk granne sa, och det hör man tydligt med fraser som ”Jag sitta där!”, ”Jag ta den!” och ”Jäpa dig!” (=Hjälp mig!), gärna med armarna i kors och böjda ögonbryn.

Sömn
Jag och Victor har delat upp nätterna så att jag tar Lines och Victor tar Petrea. För några veckor sedan fick Victor nog av att nattningen ofta tog en timme (!) och att Petrea gärna vaknade upp till fem-sex gånger per natt. Då tror ni kanske att det var något tillfälligt i samband med att Petrea blev storasyster. Icke! Så här har det varit i… ja, minst ett halvår, av och till. Möjligen kanske det förvärrades lite av systerskapet och framförallt att vi behövt ta bort ena sidan på spjälsängen (hon kunde klättra ur den), men mestadels tror jag att hennes dåliga sömnvanor helt enkelt bara var en ovana. Den här gången tror jag dock att Victor har lyckats med att få Petrea att känna sig trygg i att vi faktiskt finns här och kommer när hon ropar, även om vi inte sitter och håller henne i handen medan hon somnar. Numera tar nattningen dryga kvarten (inklusive mjölk och toa), om ens det, och det hör till ovanligheterna att det blir skrik i samband med nattningen eller under natten. Som grädde på moset har Petrea nu börjat leka lite själv på morgonen! Hurra hurra!

Toalettbestyr
Med undantag av några dagar i samband med Lines födsel har det gått fortsatt bra. Hon har nästan helt slutat med pottan nu och sitter på hennes toasits på toan istället. Detta för att det lätt kan bli fullt i pottan, vilket naturligtvis gjort det obehagligt att sitta där, vilket i sin tur har gjort att Petrea studsat upp och ner och kladdat ner hela henne och badrummet.

Förskolan har tagit det välkomna initiativet att låta henne torka sig själv för ett tag sedan, så numera torkar vi bara Petrea efter bajs – kiss klarar hon av själv. Egentligen kunde vi nog ha börjat med det tidigare, men eftersom hon inte är så bra på det ännu har det blivit rött. Men nu tänker jag att det kan få vara så under tiden hon lär sig – hon badar ju ändå nästan varje dag.

 

Lines 7 veckor

Mammas stora tjej! Det går så snabbt; om möjligt ännu snabbare än jag tyckte att det gjorde med Petrea. Vi ska gå på läkarkontroll imorgon så jag vet inte exakt hur stor Lines är ännu, men det skulle inte alls förvåna mig om hon passerat 6,5 kg. Hon ler stort när man inte setts på ett tag, pratar lite granna, har börjat suga på tummen och älskar att spana på allt möjligt. Att bli buren utan sele eller sjal är det bästa som finns, speciellt om Pappa eller Mamma går runt så att man verkligen kan se sig omkring. Babysittern funkar någotsånär kortare stunder och bärdon går bra att sova i men är alldeles för instängt att sitta i när man är vaken och vill titta.

Amning
Jag skrev ett helt inlägg om det för snart en månad sen och jag vet inte om det är så mycket om har hänt sen dess. Möjligen att hon ammar färre gånger nu, men det kanske bara är jag som inbillar mig… (Edit: Hon väger 7,1 kg, alltså som en genomsnittlig 5-månadersbebis, så uppenbarligen äter hon i alla fall inte mindre mängdmässigt!)

EC
Även här jag skrivit ett inlägg för 2½ vecka sedan hur det går att babypotta ett spädbarn. Här har det dock hunnit hända lite på den korta tiden. Det går fortfarande över all förväntan att potta Lines – vi är nere på mindre än en bajsblöja i veckan nu och på Petrea-fri tid lyckas jag fånga nästan vartannat kiss! (På helger när Petrea är med oss hela dagen är jag glad om jag fångar ett kiss per dag…)

Det är redan uppenbart att Lines inte tycker om att göra ifrån sig i blöjan, speciellt inte att bajsa i blöjan. Senaste gången det blev så, förra onsdagen, skulle jag hämta Petrea på förskolan och passade på att potta Lines. Till saken hör att vi av misstag betingat Lines att kissa/bajsa där det finns en spegel (eftersom vi mestadels pottat henne över handfatet), och på förskolan fanns det inget ställe med spegel, så hon höll sig. Stackarn var helt förstörd 5-10 minuter senare när vi var på väg hem och hon inte kunde hålla sig längre! Petrea i den åldern hade säkert också föredragit en potta om vi hade erbjudit henne det, men hon brydde sig inte om att bajs i blöjan heller. Men med Lines kändes det som att jag svek henne för att jag lät henne bajsa på sig!

Vi har börjat försöka få bort spegelgrejen nu genom att använda betingningsljudet ”sss”, så att hon ska associera det till att göra ifrån sig snarare än spegeln, och det går framåt sakta men säkert.

Fysisk utveckling
Det går väldigt snabbt framåt här – nyss var det sitta upp som det stora nya, men nu när hon har upptäckt att man kan se ännu mer om man står upp så är det det som gäller! Det brukar gå några sekunder i taget, sen viker sig benen och hon får andas lite innan hon ska på det igen, som en liten jojo!

Sen är det kul att hålla upp huvudet tycker Lines, vilket hon kan göra i flera minuter när hon känner för det, oavsett om hon ligger på magen, sitter, blir buren eller står upp.

Sömn
Det går så snabbt att vänja sig vid något bra: Lines sover ofta 9 timmar i sträck på nätterna nu, vilket är helt magiskt! De nätter då hon sover dåligt (d.v.s. vaknar mer än en gång alternativ ”bara” sover 4-5 timmar i sträck) känner man sig som en grottmänniska morgonen efter. Vi har dock märkt en baksida till hennes fantastiska sovvanor på nätterna: priset är att hon då sover dåligt på dagen (d.v.s. ofta bara en halvtimme i sträck och aldrig mer än 2 timmar). För Victors del är det ett klart godtagbart pris, men för mig blir det att dagarna blir en enda lång vals av bärande, vyschande och ammande och jag får ingenting annat gjort.

Råd till min dotter

Jag skrev ett brev till bebisen i magen. Om mina tankar inför förlossningen och mitt liv som tvåbarnsmamma, om henne och hur hon kommer passa in i familjen. Jag började fundera på råd, vad skulle jag vilja säga till min ofödda dotter om föräldraskapet?

Jag förvånades över att det viktigaste rådet inte alls handlade om babypottning eller BLW eller några andra udda saker som jag annars pratar så passionerat om. Det var kort och gott: var nära. Om hon kan och vill amma: gör det! Om hon kan och vill bära: gör det! Vad man än hittar för strategi för att vara nära så gör det! Jag har aldrig upplevt något så givande, så omvälvande och fullständigt underbart som att vara nära sitt lilla barn.

Petrea 1 timme gammal

Petrea 18 månader

Nu – kanske – jag får ta mig i nacken och faktiskt skriva ner detta, annars blir det aldrig gjort! Petrea är idag 18 månader och 13 dagar, så vi avrundar nedåt.

Förskola
Inskolningen var för två månader sedan och det har gått hur bra som helst. Petrea har två fantastiska pedagoger och nu idag skolas den sista in så de blir 10 (eller 11?) barn, varav två är grannar som hon känner sedan tidigare. Kombinationen tror jag har gjort att övergången har gått väldigt smidigt. Jag var speciellt orolig för det här med sömnen då vi söver Petrea med sele och på förskolan sover de i barnvagn, men även det gick ju hur bra som helst när Mamma inte var med och sabbade.
Petrea går 20 timmar i veckan utspritt på fyra dagar, den femte är hon hos Mormor. Nu när Farmor har kommit hem från hennes två månader långa utlandsvistelse ska vi försöka få till så att hon kan vara en dag där också.

Mat
Jag slutade amma Petrea för en dryg månad sedan och för hennes del känns det som att det har gått bra. Hon var 17½ månad och jag kände att det inte gav mig eller henne någonting mer än mys. Och mysa har vi gjort betydligt mer sedan vi slutade med amningen, vilket jag är evigt tacksam för! Hon blev ledsen de första tre mornarna (de sista veckorna ammade vi bara när hon vaknade) blev hon ledsen när hon inte fick amma och ytterligare fem dagar frågade hon efter det, men blev inte upprörd när hon fick ett nej.
Vad gäller mat rullar det på. Hon äter det mesta man sätter framför henne med några undantag: Petrea tycker inte om curry, potatismos och pappas pulled pork från Garant. Sallad/spenat går egentligen bra smakmässigt, men hon begriper inte riktigt hur hon ska tugga det/få in det i munnen, men skam den som ger sig!
Gaffel och sked är inget nytt i maten, men hon har lärt sig av de andra barnen på förskolan att det även är kul att ha som redskap för att få ur vattnet ur muggen…
Det hör väl kanske inte till mat, men Petrea har gått hela sommaren utan att ha fått en enda ny tand (nästan, en i slutet av augusti), och vips, i oktober kom det fyra stycken (två delvis ute och nu två nya på gång). Så nu är det bara fem stycken kvar (fyra bak och en nästan längst fram uppe till hennes höger).

Talade språk
Senaste veckorna har det verkligen varit som en explosion av ord! Igår var det nya ordet ”ajtó” (dörr på ungerska), i söndags var det ”bada” och ”ägg”/”egg” (svårt att avgöra vilket språk). Andra nya ord är ”dee” (alltså ”hjort” på engelska), ”Pippi” (Långstrump), ”An-na” (från ”Lilla Anna” – populär bok där hon letar efter bollar), ”ap-pa” (lampa), ”bi” (bil), ”hopp-pa” (hoppa), ”ät-ta” (äta), ”meej”/”meeja” (mer/a) och ”borta!”. Som ni kanske ser är den överhängande majoriteten av de ord hon säger på svenska, vilket inte är så konstigt med tanke på att hon behöver anstränga sig så mycket mer på förskolan med att göra sig förstådd än vad hon behöver hemma. Det jag är förvånad över är att även hennes förståelse av svenska har ökat dramatiskt – jag och Victor har fått börja ha kodord för vissa saker (som ”mjölk”, som hon dricker när hon ska gå och lägga sig, eller ”ut”)!

Teckenspråk
Det går också bra, även om utvecklingen där inte går riktigt lika snabbt framåt. I hennes aktiva ordförråd har hon en 40-50 ord, men det är många som hon har tecknat tidigare men nu slutat med. Jag själv använder kanske 100-150 tecken med Petrea som hon förstår, men jag har varit dålig senaste tiden med att ibland uteslutande teckna, utan tar det alltid ihop med engelskan.
Förra veckan fick vi veta av förskoleläraren att Petrea tydligen går runt och lär de andra barnen teckenspråk! Trodde jag skulle spricka av stolthet! Tydligen kan pedagogerna lite svenskt teckenspråk, men en som kunde lite mer lade märke till att Petrea tecknar ”fel” – vi kör ju med ASL, amerikanskt teckenspråk. De blev nyfikna och bad oss skriva ut några bilder på tecken så att de alla kunde lära sig, vilket jag gjorde idag. Ska bli intressant vad det blir av detta!

Rörelse
Senaste månaden har vi börjat gå en bit till och från förskolan, vilket gått alldeles utmärkt! Petrea är, som de flesta andra 1½-åringarna, ganska lättdistraherad, så det tar en stund även om man inte tar i beräkningen att hennes ben är lite kortare än mina. På mornarna brukar vi hinna gå 20 minuter innan jag måste bära henne resten av biten för att hinna, och igår på eftermiddagen gick vi 30 minuter till närmaste lekplats innan hon tröttnade på att gå.
Petrea är gårdens utomhus-gunghäst-mästarinna. Det finns tre andra kandidater till titeln som alla är äldre än Petrea, men det är hon som slänger sig på den när vi kommer hem, svingar sig hej vilt fram och tillbaka och slutligen klättrar ner själv. En liten klätterapa, helt enkelt.

Lekar
En av höstens roligaste lekar är att få håret uppsatt i tofs och sedan ta av tofsen. Gärna en 10-15 gånger på raken. Tänkte bara dela med mig av hur min fantastiska dotters hår ser ut 5-10 minuter efter att hon tagit av en tofs för femtioelfte gången.
Annat kul är sortering. Sådan mor, sådan dotter! Det kan vara alltifrån att, en och en, ta ut alla tops ur topslådan, och sedan, en och en, lägga tillbaka alla tops i topslådan. Vi har även en stor spargris med som är rolig att lägga i och ta ur mynt, men allt smått och plockigt är egentligen intressant att sortera.
Böcker är en stor favorit, helst när mamma läser. Pappa läser ju på ungerska, och då låter det annorlunda från det hon är van vid. Det måste låta exakt lika dant vare gång, och gör det inte det byter hon bok eller förälder som kan läsa boken. Den bästa boken just nu är Dr. Seuss ”Hop on Pop” tätt följt av ”Lilla Anna leker med bollar” och ”Vilma säger”-böckerna av Anna Ribbing.
På förskolan har tydligen Petrea och hennes grannkompis mycket kafferep, men trots att vi köpte ett kök i somras leker hon endast med det här hemma om någon är med henne.

EC/Potträning
I augusti hade Petrea ett bakslag under tre veckor när hon behövde nattblöja och innan förskolelärarna helt fick kläm på hur de skulle göra (hatten av till dem som aldrig haft ett blöjfritt barn under 2,5 tidigare!) fick vi hem 3 blöta trosor (de hann inte fram riktigt i tid, men byxorna klarade sig). Utöver det har det går det utan problem och nu har vi börjat med potträning.
Skillnaden mellan babypottning och potträning är väl egentligen ”kraven” man sätter på barnet att vara delaktig. En bebis hoppas man väl ska göra ifrån sig på pottan/toan när man sätter den där, men när de blivit ca 1½ år kan man börja delegera en del av uppgifterna runtomkring till barnet, exempelvis att torka sig eller dra upp och ner byxorna. Det här med att ta av sig är lite svårt rent tekniskt ännu och Petrea är mer för att ta pappersbiten och slänga den i toaletten direkt (det är säkert så det ser ut när mamma går på toa), men vi jobbar lite smått på det. Vi har ingen brådska!

Bära vs barnvagn

Ska man bära eller dra vagn? Lyckligtvis slipper de allra flesta välja om de inte vill; det går alldeles utmärkt att göra båda delarna. Vi har dock valt att bara bära av många anledningar, men som jag nämnde i mitt förra inlägg om olika bärdon är det främst för att det är så mysigt! Det här inlägget kommer att handla om vilka för- och nackdelar bärdon (ergonomiskt korrekta!) respektive barnvagnar har.

Komfort
Naturligtvis är det mindre belastande för den vuxna att inte ha extra kilon på magen än att ha det, så här vinner vagnen. Jag måste dock påpeka att ergonomiskt korrekta sjalar/selar inte belastar på samma sätt som populära oergonomiska selar! Jag brukar jämföra att bära bebis i sjal med att vara gravid fast utan tillhörande besvär: visst, det känns att man har några extra kilon på magen, men eftersom det är så nära inpå märks det knappt mer än att man kanske behöver justera balansen lite. Om man dessutom bär mycket bättrar man ju på just de musklerna, så för oss som uteslutande burit vår dotter när vi ska någonstans från födseln till idag då hon närmar sig 14 månader är det ännu lättare.

Mys och närhet
Den för mig viktigaste faktorn vad gäller hela mitt föräldraskap egentligen är att jag vill vara nära mitt barn och där har ju sjalar och selar en klar fördel. Vad jag vet går det inte att mysa med ett barn i en vagn mer än att hålla handen, medan barnet i sjal hör varenda hjärtslag och känner varenda andetag du tar. För egen del har jag svårt att tänka mig något mysigare eller närmare än ett sjalbarn.

Packa
Här har ju vagnen igen ett övertag. Självklart kan man få med sig mer saker om man har vagn! Om man bär funkar inte vanliga skötväskor så bra, men man får plats med det mesta man behöver i en ryggsäck också. Men vem vill gå runt och släpa på en massa saker? Så resonerar vi i alla fall, så jag har inte med mig mer än en liten vit tygpåse med ett ombyte (byxor, strumpor, trosor och tröja), en trasa och två-tre nödleksaker. Innan Petrea blev blöjfri använde vi tygblöjor, och det krävde ju mer plats. Dels är ju själva blöjorna större än engångsblöjor, men sedan behöver man ju ta med tygblöjorna hem igen. Så från födseln till cirka åtta månaders ålder hade jag en ryggsäck med allt jag behövde istället. Vi ammar fortfarande, så mat har jag aldrig känt att jag behöver ta med: hon äter det jag äter, och om vi hamnar på en öde ö kan hon överleva ett bra tag på bröstmjölk. Om man ska handla mycket oväntat och inte har bil är det klart bättre med barnvagn, men med lite planering kan man alltid ta med en dramaten. Jag får dock känslan av att de mammor jag känner med barnvagn tenderar att ta med sig så mycket som får plats snarare än det de faktiskt skulle behöva.

Mammas busskort: 300kr/+1 år

Pris
Allt blir vad man gör det till. Generellt vill jag nog påstå att vagnar är dyrare än bärdon (men visst hade det varit billigare att köpa en vagn på Blocket än de fem bärdon vi samlat på oss). Dessutom behöver inte sjalar eller selar några tillbehör. D.v.s. sjalar kostar vad de kostar medan idag köper man ju först själva vagnen, sedan åkpåse, däck (vinterdäck? off-road-däck?), parasoll m.m. utöver det. En bra sak som faktiskt talar för vagn är att man åker gratis på Stockholms bussar – 790 kr/månaden för ett busskort är ganska mycket när man är mammaledig!

Smidighet
Här är bärdonen solklara vinnare. De tar ytterst lite plats hemma, du kan till och med ha med en i väskan. Barnvagnar måste antingen var i ett förråd eller trängas med allt annat jox hemma. De som bär sitt barn kan ta sig nästan överallt dit de skulle ha gått om de inte haft med sig sitt barn; trottoarkanter, terräng eller trappor är inga problem. Jag har alltid glatt mig åt den frihetskänslan jag får av att svischa förbi folk i rulltrapporna och skutta fram längst kön till hissarna. Vagnar är dessutom lättare att sno, vilket bidrar till föräldrarnas konstanta oro för huruvida vagnen är kvar utanför caféet eller inte (behövde ta med det som f.d. butiksbiträde, sorry).