Lines 16 veckor

Tiden går så snabbt: imorgon blir Lines 16 veckor!

Amning/BLW
Om 1½ vecka är Lines fyra månader, åldern BVC och SLV rekommenderar att man börjar med smakportioner. Eftersom att vi inte kommer att ge Lines några puréer så blir det heller inga smakportioner för hennes del. Däremot har vi redan börjat med att ge henne grönsaker och frukt att slicka på. Petrea var intresserad av att Victor och jag åt betydligt tidigare (vid ca 9-10 veckors ålder), medan Lines helt enkelt inte brytt sig förrän nu i veckan. Hon tycker om gurka, tomat, jordgubbar och äpplen. Majs och morot var okej, men banan var lite för gott; hon började försöka suga i sig den och det är inte helt lyckat när man inte har lärt sig svälja fast föda ännu, så den var vi tvungna att ta bort.

Amningen går för det mesta bra. Jag måste vara noga med att amma tillräckligt ofta på mitt ”bättre” bröst, annars hinner det bli för mycket mjölk och Lines kan inte få i sig det utan att sätta i halsen och bli jätteledsen.

EC
Nu i värmen kör vi lite mer hard core, i alla fall när inte Petrea är hemma. Idag, när storasyster var hos deras farmor större delen av dagen, har det bara gått åt fem blöjor (motsvarar ca 2-3 engångsblöjor); resten har hamnat i pottan och för ovanlighetens skull har det inte blivit en enda olycka på golvet. Annars brukar vi snitta 1-2 kiss på golvet/sängen/barnstolen per dag, men å andra sidan tycker jag nu mig kunna se 9/10 kiss om jag är uppmärksam på henne. Särskilt glad är jag åt att hon är så tydlig när vi är ute och går: hon ålar sig bara i selen/sjalen när hon behöver göra ifrån sig, annars är hon så nöjd när hon får hänga med och SE.
Bajs går superbra! Mellan 6-12 veckors ålder (44 dagar) hade vi inte en enda bajsböja, och sedan dess har vi ca 1 varje/varannan vecka.

Fysisk utveckling
Det går raskt framåt! Nu skulle kan i teorin kunna släppa taget helt i två-tre sekunder medan hon står upp och hon skulle kunna hålla hela kroppen uppe, om det inte vore för att hon inte har balansen ännu. Hon sitter stadigt i barnstolen med oss när medan vi andra äter lunch/middag och är jätteduktigt på att ta tag i saker och föra dem till munnen för att smaka på dem.

Sömn
Igår natt när det var så varmt vaknade hon faktiskt två gånger, men annars brukar hon sova från 20:30-06/07, vilket är fantastiskt skönt! På dagarna är det antingen 10X10-minuterspass eller ca 4 pass mellan 30 minuter och 2 timmar som gäller.

Tiden går så snabbt, men jag kan inte säga att jag är helt emot det. Jag ser fram emot så mycket (som att Petreas trots ska minskas och att barnen ska kunna leka tillsammans) och är glad att vissa saker är över för gott (som graviditeter och vakna flera gånger per natt), så tiden får gärna ticka på. Samtidigt är det naturligtvis en sorg att Petrea troligen aldrig kommer ha en sån här språklig spurt som hon är mitt inne i nu och att Lines kommer aldrig att vara så här liten igen.

Något som troligen inte kommer att gå över på ett tag är klängigheten, och det är jag inte helt ledsen över, även om jag uppskattar att inte alltid vara en levande klätterställning och vagga. Det är så mysigt att vara nära och behövd!

Lines 7 veckor

Mammas stora tjej! Det går så snabbt; om möjligt ännu snabbare än jag tyckte att det gjorde med Petrea. Vi ska gå på läkarkontroll imorgon så jag vet inte exakt hur stor Lines är ännu, men det skulle inte alls förvåna mig om hon passerat 6,5 kg. Hon ler stort när man inte setts på ett tag, pratar lite granna, har börjat suga på tummen och älskar att spana på allt möjligt. Att bli buren utan sele eller sjal är det bästa som finns, speciellt om Pappa eller Mamma går runt så att man verkligen kan se sig omkring. Babysittern funkar någotsånär kortare stunder och bärdon går bra att sova i men är alldeles för instängt att sitta i när man är vaken och vill titta.

Amning
Jag skrev ett helt inlägg om det för snart en månad sen och jag vet inte om det är så mycket om har hänt sen dess. Möjligen att hon ammar färre gånger nu, men det kanske bara är jag som inbillar mig… (Edit: Hon väger 7,1 kg, alltså som en genomsnittlig 5-månadersbebis, så uppenbarligen äter hon i alla fall inte mindre mängdmässigt!)

EC
Även här jag skrivit ett inlägg för 2½ vecka sedan hur det går att babypotta ett spädbarn. Här har det dock hunnit hända lite på den korta tiden. Det går fortfarande över all förväntan att potta Lines – vi är nere på mindre än en bajsblöja i veckan nu och på Petrea-fri tid lyckas jag fånga nästan vartannat kiss! (På helger när Petrea är med oss hela dagen är jag glad om jag fångar ett kiss per dag…)

Det är redan uppenbart att Lines inte tycker om att göra ifrån sig i blöjan, speciellt inte att bajsa i blöjan. Senaste gången det blev så, förra onsdagen, skulle jag hämta Petrea på förskolan och passade på att potta Lines. Till saken hör att vi av misstag betingat Lines att kissa/bajsa där det finns en spegel (eftersom vi mestadels pottat henne över handfatet), och på förskolan fanns det inget ställe med spegel, så hon höll sig. Stackarn var helt förstörd 5-10 minuter senare när vi var på väg hem och hon inte kunde hålla sig längre! Petrea i den åldern hade säkert också föredragit en potta om vi hade erbjudit henne det, men hon brydde sig inte om att bajs i blöjan heller. Men med Lines kändes det som att jag svek henne för att jag lät henne bajsa på sig!

Vi har börjat försöka få bort spegelgrejen nu genom att använda betingningsljudet ”sss”, så att hon ska associera det till att göra ifrån sig snarare än spegeln, och det går framåt sakta men säkert.

Fysisk utveckling
Det går väldigt snabbt framåt här – nyss var det sitta upp som det stora nya, men nu när hon har upptäckt att man kan se ännu mer om man står upp så är det det som gäller! Det brukar gå några sekunder i taget, sen viker sig benen och hon får andas lite innan hon ska på det igen, som en liten jojo!

Sen är det kul att hålla upp huvudet tycker Lines, vilket hon kan göra i flera minuter när hon känner för det, oavsett om hon ligger på magen, sitter, blir buren eller står upp.

Sömn
Det går så snabbt att vänja sig vid något bra: Lines sover ofta 9 timmar i sträck på nätterna nu, vilket är helt magiskt! De nätter då hon sover dåligt (d.v.s. vaknar mer än en gång alternativ ”bara” sover 4-5 timmar i sträck) känner man sig som en grottmänniska morgonen efter. Vi har dock märkt en baksida till hennes fantastiska sovvanor på nätterna: priset är att hon då sover dåligt på dagen (d.v.s. ofta bara en halvtimme i sträck och aldrig mer än 2 timmar). För Victors del är det ett klart godtagbart pris, men för mig blir det att dagarna blir en enda lång vals av bärande, vyschande och ammande och jag får ingenting annat gjort.

Snuttens vara eller icke-vara

Nära är alltid bäst?

I och med Petreas sömnsvårigheter har jag börjat debattera huruvida det vore bra eller inte om hon fick något gosedjur/filt som alltid finns där när hon ska sova. Båda läger har för- och nackdelar och i nuläget vet jag inte hur vi ska göra.

Snuttens vara:
– Rutiner är bra för alla, speciellt när de är så här små.

– När allt funkar tror jag att det kan förenkla det vardagliga livet.

Snuttens icke-vara:
– Vi har valt att inte ha napp bland annat för att det känns så främmande att Petrea ska bonda med en sak istället för mig/Victor. Även om jag helt förstår om man vill ha napp till sitt barn sticker det lite i ögonen på mig när mammor använder frasen ”mänsklig napp” om sig själva. Är det inte nappen som är en syntetisk bröstvårta?!

– Jag tror man hamnar längre bort ifrån sitt barn och vi har alltid varit (fysiskt) nära vårt barn i och med allt bärande och samsovningen.

– Rent praktiskt komplicerar det ju en del att hon skulle fästa sig vid en pryl. Den går att slarva bort eller någon kanske glömmer den och så måste den tvättas ibland… Vad gör man när snutten inte finns där och den behövs? Och hur vänjer man henne av från ett gosedjur?

Tips välkomnas!

Snart sju månader

På fredag blir Petrea sju månader, så jag tänkte sammanfatta hur det går för henne och oss.

Teckenspråk
Jag har nu börjat med tvåordsmeningar med de ord hon redan känner igen, som ”Färdig potta/bok/gå” eller”Var är Pappa/bollen/lampan?”. Det går bra, men hittills är kommunikationen ensidig när det gäller tecknat såväl som talat språk. Naturligtvis kommunicerar hon med sin omgivning hela tiden och jag tycker både Victor och jag är duktiga på att läsa av hennes signaler, men inga teckensspråkstecken ännu, som sagt. Jag ska försöka börja med ”mer” och ”igen” – det är typiskt de orden som man lär sig först av den enkla anledningen att det ger ett så tydligt resultat; mer!.

EC
Det går hur bra som helst hemma och okej annorstädes. Annat än ett fåtal olyckor som orsakats av min egen bristande uppmärksamhet har Petrea gått blöjfri senaste månaden hemma, vilket alla är mycket glada för. När vi är borta hos folk kan jag uppenbarligen inte ha samma kontakt med Petrea och dessutom blir jag nervös för att om hon kissar så är det inte hemma, vilket resulterat i att jag pottar henne betydligt oftare än jag gör annars (=mycket väntande på ingenting). Utomhus går det bra att kissa när man hittar lä och är i naturen, men om vi är på bussen/ICA/tunnelbaneperrongen har jag ingen bättre metod än att låta henne kissa i blöjan.

Sömn
Jag kan sammanfatta nuläget på den här fronten såhär: nja. Petrea har visat att hon kan sova hela natten många gånger (man blir som en ny människa efter sådana nätter!), men oftast vaknar hon ett antal gånger per natt bara för att. I början var jag mycket strikt med att det bara skulle vara jag som tar Petrea under nätterna till jobbdagar för att Victor skulle få vara utvilad, men även om jag strävar efter samma mål fortfarande inser jag att jag inte kan hålla så hårt på den regeln. Sömn är min akilleshäl och efter en viss gräns pallar jag helt enkelt inte mer. Då är det bättre för allas del att jag låter bli.

Rörelseutveckling
Mina aningar som jag hade redan när Petrea föddes om att detta kommer att bli en extrovert ung dam har inte dämpats; tvärt om. Jag har inte längre förmågan att hålla henne sysselsatt hela dagarna själv, så vi går till öppna förskolan så att hon kan få lite andra intryck. Hon sitter stadigt och kan stå upp med stöd sedan två månader tillbaka. Hon har även börjat testa att gå när vi håller i henne i händerna/under armarna, helst fram och tillbaka mellan mamma och pappa. Hon sträcker sig efter saker långt bort och är så nära att ställa sig på alla fyra, men när hon väl hamnar där när någon hjälper till fastnar hon. Att röra på benen för att krypa har inte ännu slagit henne att man kan göra.

Amning
Jag föreställde mig innan vi skaffade barn att jag skulle amma hur länge som helst, minst ett år och gärna två. Idag är jag inte alls lika säker. Jag var lite rädd att hon skulle bita mig när hon fick sina tänder (hon har två stycken nu, sedan tre veckor), men det har bara hänt en enda gång och det var idag. Nej, istället är det just att Petrea har så mycket energi att hon har svårt att amma om det inte är på en lugn, känd plats (händer det minsta lilla måste det inspekteras!) och även då har svårt att ligga stilla. Det ska sparkas med ben, dras i mammas hår, ta på mammas läppar, vridas på kroppen osv. Nej, då är det enklare med maten för då sitter hon fast i sin stol och kan äta i hennes egen takt.

Sömn(problem)

När Petrea föddes var hon som alla andra nyfödda och vaknade 4-5 gånger på en natt, vilket naturligtvis var jobbigt. För er som inte gått igenom en sådan period kan jag väl beskriva stadierna av trötthet såhär:

1. Trött-trött. Så trött man är när man måste gå upp klockan 3 på natten för att hinna med ett morgonflyg, ungefär. Man gör allt på autopilot och somnar så fort man får chansen.
2. Skrattfnatt. Jag tror det var på fjärde dagen som min mjölk rann till (d.v.s. jag fick E-kupor inom loppet av några timmar), Victor hade varit ute och kom tillbaka till att se mig iförd helt plötsligt alldeles för liten BH med amningsskydd, hårtofs på sniskan och en strumpbeklädd fot av två. Och om vi skrattade åt mina plötsliga jättebröst var det ingenting mot hur kul vi tyckte det som annars också är kul, som Top Gear.
3. Zomiestadiet. Man är så trött att man inte ens längre kan gå på autopilot. Man kommer till medvetandet när man står med öppen frys och undrar var man ska få plats med skärbrädan innan man kommer på att man inte har använt en skärbräda.

Jag vill bara nämna att förneka någon sömn är ett oerhört effektivt tortyrredskap. Att anta att man ska kunna ta and om ett nyfött barn med sådana förutsättning är optimistiskt för par och troligtvis omöjligt för de med tvillingar eller som är ensamstående.

Det blev bättre, sakta men säkert, tills hon hux flux bestämde sig för att sova hela nätterna (22-06, äta, sova ytterligare 2-3 timmar) vid 8 veckors ålder. Detta höll i sig i 1½ månad, alltså trots jetlag och nya hotellrum varje natt i USA, till vår stora förvåning. Men sen kom vi hem och hon, liksom vi, hade mycket svårare att ställa tillbaka klockan. Som om inte det var nog vaccinerades hon mot en hel drös med virus (en oral dos och en cocktail vaccinsprutor i vardera lår) sex dagar efter hemkomsten och två dagar efter det åkte vi ner till landet (stor grej bara resan på +4 timmar) där vi sov i ett rum utan persienner… Kort sagt: hon började vakna på nätterna igen.

När vi kom tillbaka från landet efter nästan tre veckor blev det lite bättre; hemma har vi ju det mörkt i sovrummet på natten och så hade jag Victor som hjälp (han var inte med på landet). Helt bra är det inte än, det går bra några dagar och så blir det ”dåligt” igen. Speciellt tufft har det varit för 1-2 veckor sedan då både Petrea och jag var förkylda. Det är inte lätt att ta hand om sjuka bebisar som det är, men när man dessutom mår pest själv… Hur som helst, det är mestadels bra. Hon har inte nattammat sedan vi kom hem från landet för två månader sedan, vilket är både bra för att hon då generellt inte vaknar och dåligt för att när hon väl vaknar är det svårare att få henne att somna om och sova längre.

Petrea somnar antingen när man ammar henne och hon råkar vara trött just då alternativt av att promenera ute/bära runt på henne i sele medans man stökar runt hemma. Att bara vanka fram och tillbaka hemma funkar inte alls, man måste göra något! På BVC rekommenderar de att man nu vid halvåret börjar separera mat från sömn och tycker att man ska väcka barnet om hen somnar med bröstet i munnen för att sedan söva det igen. Vet inte riktigt om Petrea kommer att köpa det, så jag har helt enkelt låtit bli. Jag vet ju att hon förr eller senare måste sluta äta 22:00, men jag vet inte om nu är rätt tid. Det är en tydlig korrelation mellan hur mätt Petrea är när hon somnar och hur väl hon sover under natten…

På dagarna sover hon 3 längre pass (d.v.s. +1 timme) eller upp till 5 kortare pass (-30 minuter). Generellt brukar hon sova fler kortare pass när hon sovit bra på natten och färre längre pass om hon sovit dåligt. På nätterna sjunger jag vaggvisor för henne medan jag klär på Petrea hennes sovpåse (rekommenderas varmt – armarna är fria men hon kan inte sparka av sig ”täcket”) och ammar henne sedan till sömns när hon visar att hon börjar bli trött efter 21:00, senast 23:30. Hon ligger då i vår säng tills att vi själva ska sova då vi bär över henne till hennes vagga i ett babynest. Både vaggan och framför allt babynestet börjar bli för små, men vi har inte plats med den större spjälsäng vi nu har i förråd, utan hon får stå ut tills vi flyttar om 80 dagar. Än så länge går det, men jag tror att det blir tufft i december – hon har nämligen aldrig varit så förtjust i vaggan.

Jag tror att Petrea har börjat drömma mardrömmar, för ibland vaknar hon någon timme efter att hon somnat för natten gallskrikandes, men somnar om igen ganska snabbt när man lugnat ner henne med kramar och vaggvisor. Hon har, med undantag av då hon var sjuk och därför vaknade ofta och länge, haft torr nattblöja sedan vi kom hem från landet. Hon har inte blöja på när hon sover om dagarna, men vi kör fortfarande på nattblöjor som en extra säkerhet ett tag till – i fall att hon exempelvis drömmer mardrömmar.

Min egen sömn går det faktiskt helt okej med, om man tänker på förutsättningarna. Som tonåring sov jag lätt 12 timmar i sträck om jag fick, men jag lärde mig när jag jobbade 7 dagar i veckan, ofta 2 pass/dag (ett på vardera bageri) under helgen, att det faktiskt går att sova på mindre än mina ideala 8½ timmar/natt. Jag har betydligt lättare att hantera sömnbrist nu, jämfört med innan, men när det väl är stopp är det stopp. Då är jag innerligt tacksam att jag har Victor att lämna över till, så jag får sova någon timme innan jag kan ta nya tag igen.