Nya loppisfynd

Petrea var hos Morfar idag och övriga familjen tillbringade nästan två timmar i ett garage på bakluckeloppis trots det fina vårvädret. Victor, Lines och jag gick runt och shoppade kläder till Kusinernas Klädkollektion, d.v.s. plagg som våra ungar och min systerson delar på. Nu när vi är inne på barn nummer tre (Lines) har det hunnit bli en hel del kläder – det är knappt hon hinner ha på sig alla plagg en gång innan hon har hunnit växa ur dem.

Men idag köptes det större kläder, storlek 98 och uppåt, varav de minsta kanske passar någotsånär i sommar. Det blev 22 plagg för 160 kr (snitt: strax över 7,27 kr), ett par skor för 30 kr och ett regnställ för 50 som vi upptäckte när vi kom hem hade en reva i ena knät som täckts för med silvertejp och därmed inte varit värd en tia. Över hela taget är jag mycket nöjd med köpen. Det var ännu svårare den här gången att hitta kul tryck eller häftiga mönster. När barnen hinner bli 2-3 år gamla är det ju som bekant för barnsligt med typ djur eller Bamse/Mumin/Barbapappa, så i de här storlekarna är det nästan uteslutande prinsessor och glitter eller monstertruckar och rugby.

Jag har två plagg som jag faktiskt är riktigt nöjd med – dels ett par blåa dinosaurieshorts (långt ner i mitten på första fotot) och sedan en blå Polarn och Pyret-tröja med handalfabetet på. Eller nästan. Uppenbarligen har PoP’s designer inte någon koll på hur det ligger till med teckenspråk; hen har tagit hela det engelska alfabetet på ASL (American Sign Language) och sedan lagt till Å, Ä och Ö från det svenska teckenspråket. Någon PoP borde väl vara tillräckligt allmänbildad för att veta att olika länder har olika teckenspråk precis som talade språk? Eller i alla fall upptäcka att de där bokstäverna inte stämmer överens med det svenska handalfabetet? Nu gör det ingenting för vår del då det här är exakt de bokstäver som jag använt med Petrea (ASL + svenskt Å, Ä och Ö de få gångerna jag bokstaverat något sånt, som ”Öppna förskolan”, exempelvis), men ändå!

No poo med bebis

En av de minst kontroversiella saker jag gör med Petrea är att kemikaliebanta, kom jag på igår när hon fick bada i handfatet efter en liten kissrelaterad olycka. På intranätet finns det något som kallas No poo (engelska för ”Ingen skit” eller förkortning av ”Ingen schampo”), vilket är väldigt enkelt med en bebis då de är rena blad, så att säga.

Petrea har aldrig haft schampo eller balsam i det lilla hår hon har och det kommer troligen dröja innan det händer. Hon har tvålats in två gånger i sitt liv, båda var en följd av ovanligt explosiva bajsblöjor som hamnade precis överallt. Petrea duschar/badar cirkus var tredje dag, detta mest för att hon tycker att det är kul att leka i vattnet. Vi använder ingen babyolja varken i eller ur vattnet, utan någon gång i veckan smörjer jag in henne i rapsolja.

De blöjor som används (nu är vi nere på 1-2 om dagen) är nästan uteslutande tygblöjor, så hon slipper mycket av de kemikalier som finns i engångsblöjor. Petrea har aldrig använt ”rödrumpesalva” då hon är naken större delen av dagen och luftas. De gånger hennes veck blivit irriterade har vi använt bröstmjölk. Vi kör visserligen nästan bara med wipes, snarare än att bara blöta ner papper med vatten som vi gjorde i början, men vi hamnade i smidighetsfällan efter 3 veckor i bilen i USA. Vi tvättar med miljömärkt tvättmedel, köper uteslutande begagnade kläder i naturmaterial (som därför har tvättats ur mycket av de kemikalier som används för tillverkningen) och har bett om icke-plastiga gåvor till Petrea. Detta gör ju inte att hon aldrig har med plast att göra – de flesta av de saker hon leker med är ändå plast (exempelvis: vispar, bunkar, påsar…) – men det är något i alla fall.

Som sagt, detta är inte något jag tänkt i förväg på att det här måste vi göra, det har bara blivit såhär. De allra flesta föräldrar jag pratat med har varit mycket medvetna om exempelvis Bisfenol A eller att tvål torkar ut (bebisars) hud, så det har inte setts som så revolutionerande att Petrea, som knappt har något hår på huvudet, inte schamponeras. Får se vad folk tycker om det sen…

Loppis

Förutom att rösta blev det loppis för mig och Petrea idag. Vi gick på 2 kilometers loppis i Aspudden/Örnsberg och letade kläder till lilla damen. 17 plagg blev det för 165 kr, alltså dryga 9:70 kr/st, att jämföra med ett nytt bebisplagg som lätt kommer över 200 kr/st.

Just med bebiskläder finns det verkligen ingen som helst anledning att köpa nytt. 1) Ungen själv struntar garanterat i hur den ser ut, så länge materialet är bra och storleken någorlunda stämmer. 2) Bebisar sliter inte på kläder då de inte hinner ha dem så länge och dessutom mest bara ligger ner (skillnad är när sandlådeåldern börjar…). Tänkte spara våra bebiskläder ett litet tag till, men när jag väl gör mig av med dem kan jag ju få tillbaka varenda krona!

På tal om loppis har jag nu börjat räkna ner till min egen loppisdebut. Söndagen den 28 september ska jag stå och sälja på Riksdalertorget i Hägerstensåsen! Victor jobbar dessvärre då, men kan i alla fall köra dit grejerna och kanske ta Petrea första timmen medan jag organiserar mig, men sen är det bara jag och min syster som moraliskt stöd tillika barnvakt. Jag snubblade över denna loppis fast i april i våras, det var hur bra som helst då. Vardagsrummet är numera helt ogenomträngligt av sånt som ska säljas och jag har lyckats få ihop en växelkassa med massa 5:or, 10:or, 20:or och 50-lappar.

Tipsen jag letat rätt på nätet är följande:

• Prismärk allt innan
• Ha växelkassan i en midjeväska
• Ha med plastpåsar och tidningspapper
• Ha med stol, mat, dryck och gärna en avbytare
• Ha en gratislåda med sånt man ändå tänkt ge bort

Jag skulle gärna baka lite bullar, men man får inte sälja kaffe eller bakverk. Har ni några andra tips, ni som är mer vana?

Downshifting med bebis

Som jag nämnt tidigare i bloggen avskyr jag prylar, så det här med att downshifta är något jag alltid strävar mot (även om jag inte vill ha feng shui). Svårt när man bor med en teknik-/t-shirthorder, men vad gäller alla inköp vi gör med Petrea har jag i alla fall en chans att lyckas.

Det vi har gjort är helt enkelt att minimera det vi köpt och det vi nu skaffat har ofta varit begagnat. Vi har även uppmuntrat de som velat ge gåvor till Petrea att i första hand hellre donera till hennes sparkonto som hon kommer få tillgång till när hon blir vuxen, i andra hand välja saker som inte låter eller är av plast. Det har gjort att hon har fått en uppsjö av gosedjur men, som många andra barn, egentligen föredrar helt vanliga saker som PET-flaskor, papper, plastpåsar eller de här måtten och ”nyckelband” som ni ser på bilden.

Anledningarna till att vi downshiftar (med Petrea) är:

• Vi har inte plats. Vi bor i en tvåa på 56 kvadratmeter och hade egentligen inte rum för oss två innan Petrea kom. Nu måste man nästan ta till spade om man inte håller undan.
• Vi har inte råd. Saker kostar ofattbart mycket pengar generellt, och ännu dyrare blir det med barn eftersom de använder prylarna under så kort tid. En body som ungen kan ha i en månad kan kosta 250 kr ny, att jämföra med de få knappt använda plagg jag köpt till henne på loppis för 10 kr styck.
• Miljön mår inte bra av västvärldens överkonsumtion över lag.
• Petrea bryr sig faktiskt inte ett skvatt om det är tänkta leksaker eller sånt hon gör till det. Allt som vi sysslar med, allt som låter eller har olika färger är spännande.

Till Petrea har vi köpt följande: babynest, tygblöjor, engångsblöjor, torktrasor, några plagg på loppis, babysitter, bilbarnstol, badbalja, matstol, haklappar, nappflaskor, flytväst, tuggleksak, potta, några böcker och barntandborste.
Vi har komplimenterat det med dessa saker som vi har fått: gossedjur i drivor, bärsjal, bärsele, en lånad släktvagga, böcker, mängder av kläder och en jättesmart ”stolsele”.
Alltså – ingen barnvagn, inga leksaker, babygym, gåstolar, babyoljor, blöjexemskrämer, hoppgungor eller mobiler. Guess what? Det funkar alldeles utmärkt och vi skulle nog kunna leva ännu enklare!

Förutom att inte köpa så mycket grejer till Petrea är det viktigt för oss att bära henne och köra med EC och BLW. Det gör vi ju främst för hennes skull, men det bidrar också till att leva enklare.

När hon blir äldre tänkte vi testa lådsystemet som jag läste om på Hippiemammans blogg för evigheter sedan som går ut på att ha ett visst antal leksaker i, säg, tre lådor och byta ut dem med någon/några veckors mellanrum – vips har Petrea fått nya leksaker!

 

Prylhat

Jag tycker inte om ”hatar”, men när det gäller prylar är det faktiskt ordet jag menar. Det kan ha att göra med att vi bor tre personer på 56 kvadrat, kan också ha att göra med att Victor lider samma slängfobi som jag är uppväxt med.
”Man kan faktiskt behöva en VHS-sladd nån gång.” Bäst vi slänger tillbaka den i råttboet.
”Petrea kanske vill ha de nötta byxorna att klä ut sig i!”
”Ja, men det är ju olika tryck på alla 30 vita t-shirtar!”

Alla kvinnliga bekanta som jag tagit upp ämnet med anser att jag borde använda min kvinnliga list och helt enkelt slänga nån t-shirt i taget. Helt ärligt, Victor skulle inte märka! Men nej, det känns bara fel. Manipulativt. Alternativet jag har är att vänta på en lämplig helg och överrumpla honom så att vi kan gå igenom allt jag vill att han rensar ut. Win-win!

Nu har jag bestämt mig för att sälja grejerna på loppis! Jag har alltid velat testa och nu har jag mer än tillräckligt med prylar för att täcka det bord jag kommer ta med. Om jag dessutom tjänar en slant är det bara en bonus. Jag vet inte riktigt hur det kommer att gå med folk som vill pruta, men jag får väl tänka så att jag hellre nästan skänker bort allt än att ta med det hem igen. Det har redan blivit en ordentlig hög här hemma om man får runda och loppisen är inte förrän om en månad. Men det känns så bra, att få bli av med massa onödiga saker som bara tar plats!