Antisockerfascist?

Jag är medveten om att mycket som jag gör med Petrea provocerar andra föräldrar, oavsett avsikt. Många saker kan man ju helt enkelt låta bli att ta upp så slipper folk tycka att man trycker det i ansiktet på dem, men nu under Halloween förra helgen så gick det ju inte att komma undan med att vi inte tänkte låta Petrea äta godis.

Min amerikanska styvmamma fann sig snabbt i den här, för henne högst oortodoxa, vändningen och erbjöd Renée Voltaires Berry Boost som jag aldrig hade hört talas om (torkad frukt i en söt ask, i princip), men min 11-åriga syster och hennes kompisar tyckte att det här i det närmaste var barnplågeri och de är långt ifrån de enda som har den åsikten.

Jag resonerar såhär kring socker: det bidrar inte med något positivt i kroppen utan är vad många kallar ”tomma kalorier”. Tvärt om skapar socker problem överallt – bland annat bidrar det till karies, hamnar i blodet för snabbt vilket i förlängningen kan leda till diabetes, stimulerar fettinlagring vilket i förlängningen kan leda till övervikt och tillhörande hälsorisker och gynnar ”dåliga” bakteriers tillväxt i tarmarna, vilket rubbar tarmfloran och försämrar vårt allmäntillstånd på sätt som vi hittills inte har studerat tillräckligt ännu. Kort sagt: det finns inga fördelar och riktigt dåliga nackdelar med att äta socker, en lose/lose situation. Därför siktar jag på att inte ge mitt barn något socker alls. Hon vet inte vad sötsaker är och suktas därför inte när andra äter utan är hur nöjd som helst med hennes naturligt söta äpple/jordgubbe/vad hon nu får istället. Eftersom varken jag eller Victor äter särskilt mycket sött är det inte ett problem vi måste tackla till vardags heller: det är en ickefråga. (Undantag är väl Victors läsk, men det är bara att förklara att det, i likhet med många andras whiskey/öl/vin, är vuxendricka.)

MEN! Jag tycker att det finns undantag för alla regler och att ibland så är det helt enkelt inte värt att vara stenhård med alla principer. Petrea fick smaka socker första gången i form av kladdkaksmet när hon var 9 månader, därefter var det tårta två helger i rad när hon fyllde år och sedan dess har vi blivit bjudna på/bjudit på hemlagade sötsaker som Petrea fått smaka en 5-6 gånger.  Jag tycker inte att jag är någon antisockerfascist och bara för att jag strävar efter att hålla Petreas sockerintag på noll så länge det går betyder det inte att jag inte inser att 1) min kontroll över hennes matintag kommer ta slut och 2) ibland förlorar man mer av att säga nej. Jag väljer däremot mina tillfällen och ser till att hon i alla fall inte ”slösar” dem på fabrikstillverkat godis utan lägger det på någons hembakade bullar tillsammans med gott sällskap.

Och som vanligt: nej, jag dömer inte föräldrar som väljer att göra annorlunda.

Ja/nja/nej

Jag tror att vi har två problem vad gäller utbildning av de minsta barnen. För det första tror jag att vi är rädda för att säga ”nej” – jag har till och med läst om föräldrar som medvetet aldrig säger ”nej” till sina barn för att de inte ska känna sig begränsade. Fine att man vill undvika att säga det och naturligtvis ska man säga ”ja” oftare och uppmuntra önskvärt beteende, men att helt ta bort ”nej” verkar ju synnerligen dumt. Jag skulle kunna avleda Petrea varenda gång hon gör något jag inte vill att hon gör, men vad lär hon sig då? Ingenting.

Vid den här åldern är hon inte så bra på impulskontroll, så vissa saker, som att stoppa saker i munnen, kan hon helt enkelt inte låta bli. Andra saker, som att dra mamma i håret, går alldeles utmärkt att säga ”nej” till. Man får räkna med att hon kommer att testa när den här regeln gäller; om det bara är just nu eller just det här hårstråna eller om det kanske bara gäller när mamma har en mörk tröja på sig, men det är så lärandet går till.

För det andra får jag känslan av att vi undervärderar våra barns intelligens över lag. På öppna förskolan för några dagar sedan såg jag en pappa låta sig bli biten blå i tummen (han visade resultatet efteråt) av hans drygt ettåriga dotter medan han lite försiktigt sa ”Men gumman, det där gör ont”. Vad skulle hända om han till ordentligt eller i alla fall försökte minimera skadan? Generellt börjar barn förstå begreppet ”nej” efter ungefär ett halvår, så innan man märker att ens barn förstår det så är det nog inte lönt att börja med gråskalorna heller. Petrea är snart sju månader och förstår kanske inte orden ”klappa fint”, men hon förstod efter att vi visade att man kan klappa pappas ben istället för att rycka ut hans hårstrån att det visserligen var förbjudet att dra men att man fortfarande var tillåten att röra pappas lår. Det kommer dröja ett antal år tills att hon förstår att det finns andra perspektiv än hennes eget så hon vet ännu inte att andra kan känna exempelvis smärta, men hon är ändå stor nog att kunna justera hennes agerande. Barn kan betydligt mer än vi tror, det gäller bara att ge dem chansen!

Tack för nazibilderna!

TACK, vem du nu var som väntade med att läcka de här bilderna på Catharina Strandqvist med hakkorsbindel tills 9 dagar innan valet! Järnnörsskandalen med Erik Almqvist blev ju inte tillnärmelsevis lika stor skandal som det borde ha blivit. Som jag skrev när det begav sig behöver väljarna få reda på exempelvis ledande politikers hets mot folkgrupp närmare valet för att det ska påverka dem.

Därmed inte sagt att jag tycker att man ska få dra upp hur gammal skit som helst. Välj huruvida du ska rösta på dem eller inte baserat på vad de tycker och gör idag! SD måste ju ändå bemötas som det de är, d.v.s. representanter för 5,7% (2010) av Sveriges befolkning. Sverige är en demokrati och vi måste ha samma regler för alla. Fördöm de här nya nazistbilderna för att det är bevis att ytterligare en SD-topp är rasist, absolut! Men det är inte okej att dra upp vad SD – eller något annat parti för den delen – gjorde för 20 år sen, för det är helt irrelevant för valet 2014. I så fall får vi även lov att ta upp Gudrun Schymans sedelbrasa och mansskatt, Socialdemokraternas Tobleroneaffär, Kommunisternas människoslakt eller de adligas hävdan att de inte skulle ha råd att börja betala skatt som de svältande bönderna för att deras slott och fester kostade för mycket i underhåll.

Nej, istället för att ta upp gammalt groll bör vi fundera på varför en så stor del av befolkningen sympatiserar med Sverigedemokraterna. Jag tror att det ligger till såhär:

1. Det finns problem med invandringen, och när de andra partierna vägrar ta i frågan lämnar man de upprörda åt den enda ideologin som finns kvar.
2. Folk hatar dem högljutt, vilket leder till att de syns mer, vilket gör att fler får ta del av deras budskap.
3. Jimmie Åkesson är en duktig debattör och skicklig att smyga in termer i politiken som inte finns i verkligheten, exempelvis ”massinvandring”.
   Vilken massinvandring? Jo, den som nu alla partier helt plötsligt pratar om. Vips har vi massinvandring i Sverige!

Lösningen på alla de här punkterna, ser jag det som, är att de andra partierna måste ta SD på allvar. Svara på deras frågor. Ställ motfrågor. Visa svenska folket vilka de är!

Mattips

Så länge jag kan minnas har jag varit intresserad av mat och var den kommer ifrån. Som liten sög jag upp allt jag kunde av det pappa berättade och senare som tonåring och ung vuxen har jag utökat om-mat-sektionen av mitt bibliotek varje år. Den viktigaste jag har lärt mig hittills är dock att inte tänka i absoluta termer, men att försöka att oftast veta vad det är man stoppar i sig oavsett om det är ”bra” eller ”dåligt” så man gör ett medvetet val. Nedan följer några andra grundregler vad gäller mat som jag utgår ifrån:

1. Om mikroorganismer inte vill äta det vill inte jag det heller.
   Det som inte ruttnar/förmultnar/härsknar/blir dåligt är inte värt namnet mat då det innehåller tillräckligt med syntetiska kemikalier för att avstanna eller helt stoppa en av de mest naturliga processerna på jorden: döden. Detta för att industrin gynnas av ett längre ”Shelf life” – inte för att du som konsument några som helst positiva effekter av det.
2. Ät bara sånt som växer på träd.
   Om det inte förekommer i naturen har vi inget näringsmässigt behov av det. Godis, chips och läsk hör till den kategorin och bör därför uteslutas ur den dagliga dieten. Samma princip gäller också tillvägagångssätt för att tillaga maten, vilket i praktiken betyder att man bör undvika exempelvis mikrovågsugnen.
3. Om jag inte förstår vad det är stoppar jag det inte i munnen.
   Att läsa innehållsdeklarationen på många produkter är mer avancerad kemi än de flesta har läst i skolan, vilket naturligtvis är helt vansinnigt. Ät bara sånt som du begriper, som majonnäs, grädde och socker snarare än monoglyserider, karragen och aspartam.
4. Mirakelkurer, ”metoder” och all annan form av bantning funkar inte.
   Om du är missnöjd med din nuvarande situation måste du byta livsstil, inte låta dig luras av det som låter för bra för att vara sant. Räkna med att det kommer att ta minst lika lång tid för dig att ta dig ur den situation som det tog dig att hamna i den – och acceptera det!
5. Sluta förlita dig på siffror.
   Man kan klara sig utan abstrakta saker som kalorier/viktväktarpoäng/kilogram om man vill vara ”hälsosam”. Om du mår bra spelar det väl ingen roll om vågen visar 2,4 kg mer än vad den gjorde igår? Om du är mätt och nöjd efter bara 1300 kalorier den här dagen, måste du trycka i dig några extra hundra bara för att uppnå din dagliga kvot? Var ärlig mot dig själv i stället och unna dig att äta sånt som du mår bra av när du äter det och efteråt!