Lines 16 veckor

Tiden går så snabbt: imorgon blir Lines 16 veckor!

Amning/BLW
Om 1½ vecka är Lines fyra månader, åldern BVC och SLV rekommenderar att man börjar med smakportioner. Eftersom att vi inte kommer att ge Lines några puréer så blir det heller inga smakportioner för hennes del. Däremot har vi redan börjat med att ge henne grönsaker och frukt att slicka på. Petrea var intresserad av att Victor och jag åt betydligt tidigare (vid ca 9-10 veckors ålder), medan Lines helt enkelt inte brytt sig förrän nu i veckan. Hon tycker om gurka, tomat, jordgubbar och äpplen. Majs och morot var okej, men banan var lite för gott; hon började försöka suga i sig den och det är inte helt lyckat när man inte har lärt sig svälja fast föda ännu, så den var vi tvungna att ta bort.

Amningen går för det mesta bra. Jag måste vara noga med att amma tillräckligt ofta på mitt ”bättre” bröst, annars hinner det bli för mycket mjölk och Lines kan inte få i sig det utan att sätta i halsen och bli jätteledsen.

EC
Nu i värmen kör vi lite mer hard core, i alla fall när inte Petrea är hemma. Idag, när storasyster var hos deras farmor större delen av dagen, har det bara gått åt fem blöjor (motsvarar ca 2-3 engångsblöjor); resten har hamnat i pottan och för ovanlighetens skull har det inte blivit en enda olycka på golvet. Annars brukar vi snitta 1-2 kiss på golvet/sängen/barnstolen per dag, men å andra sidan tycker jag nu mig kunna se 9/10 kiss om jag är uppmärksam på henne. Särskilt glad är jag åt att hon är så tydlig när vi är ute och går: hon ålar sig bara i selen/sjalen när hon behöver göra ifrån sig, annars är hon så nöjd när hon får hänga med och SE.
Bajs går superbra! Mellan 6-12 veckors ålder (44 dagar) hade vi inte en enda bajsböja, och sedan dess har vi ca 1 varje/varannan vecka.

Fysisk utveckling
Det går raskt framåt! Nu skulle kan i teorin kunna släppa taget helt i två-tre sekunder medan hon står upp och hon skulle kunna hålla hela kroppen uppe, om det inte vore för att hon inte har balansen ännu. Hon sitter stadigt i barnstolen med oss när medan vi andra äter lunch/middag och är jätteduktigt på att ta tag i saker och föra dem till munnen för att smaka på dem.

Sömn
Igår natt när det var så varmt vaknade hon faktiskt två gånger, men annars brukar hon sova från 20:30-06/07, vilket är fantastiskt skönt! På dagarna är det antingen 10X10-minuterspass eller ca 4 pass mellan 30 minuter och 2 timmar som gäller.

Tiden går så snabbt, men jag kan inte säga att jag är helt emot det. Jag ser fram emot så mycket (som att Petreas trots ska minskas och att barnen ska kunna leka tillsammans) och är glad att vissa saker är över för gott (som graviditeter och vakna flera gånger per natt), så tiden får gärna ticka på. Samtidigt är det naturligtvis en sorg att Petrea troligen aldrig kommer ha en sån här språklig spurt som hon är mitt inne i nu och att Lines kommer aldrig att vara så här liten igen.

Något som troligen inte kommer att gå över på ett tag är klängigheten, och det är jag inte helt ledsen över, även om jag uppskattar att inte alltid vara en levande klätterställning och vagga. Det är så mysigt att vara nära och behövd!

Heja kändisar!

Vad häftigt det är med kändisar, egentligen! Ja, alltså inte personerna i sig, nödvändigtvis (även om jag är helt övertygad om att många av dem är urgulliga som privatpersoner), utan vad de kan göra med den löjligt stora makten vi som pöbel ger dem. Jag kan inte för mitt liv begripa varför intelligenta varelser lyssnar mer på när en kändis uttalar sig om något hen uppenbarligen inte har mer koll på än min granne, men det är väl vårt flockbeteende som intalar oss att eftersom vi ser personen i rutan varje dag känner vi typ henom och uppfattar därför personens åsikter som mer trovärdiga än andras. Men men, det är bara att inse faktum och utnyttja tillfällena när det går 🙂

Blondinbella skrev i ett inlägg i förrgår att hon oroades för att hennes dotter på 8-9 månader inte kunde äta mat eftersom hon inte har tillräckligt med tänder. Jag och några andra kommenterade inlägget med att tipsa om BLW (bebisstyrd matintroduktion) och säga att det inte alls har något samband, att de tänder som man i regel får först (de längst fram) bara används till att bita av medan vuxna som barn använder de eventuella tänder som finns längre bak i käken för att tugga/mala maten.

Hon tackade för infon och nämnde sedan i ett annat inlägg att de nu ska testa BLW med dottern och vips – på mindre än två dagar – har mitt youtubeklipp om BLW gått från 215 visningar till 303. Inte särskilt imponerande siffror i sig, men om man tänker på att det tog dryga två månader för de första 200 visningarna och att den procentuella ökningen inom loppet av 1½ dygn är närmare 150% så är det hur coolt som helst!

Vilket leder oss tillbaka till ursprungsämnet: vad häftigt det är med kändisar som är medvetna om deras inflytande och som väljer att använda det till att inspirera andra till något positivt!

Petrea 21 månader

I och med nyåret har Världens Finaste Tjej nu blivit 21 månader gammal, så det känns som ett bra första inlägg 2016. Ni som inte har småbarn kanske tycker att det är en fånig sak att uppmärksamma, men det ÄR stor skillnad på 18, 21 och 24 månader!

BLW och mat
December har varit en enda stor undantagsmånad för oss i och med att någon i familjen har varit sjuk mellan 2/12 och några dagar innan nyår. Petrea hade en period av höstblåsor då hon knappt kunde få i sig någonting på tre dagar och sedan en annan period av hosta. Den lite mer långvariga konsekvensen av sjukdomarna (i kombination med oregelbundenheten under julen) är att hennes matrutiner ändrats och att hon nu småäter precis hela tiden. Vi har försökt bryta mönstret sedan hon blev frisk, men det har varit svårt. Jag tycker att vi lyckats någorlunda, men till priset av att jag nu i, motsats till BLW-anda, har för vana att låta mig övertalas att mata Petrea vid frukosten. Varför hon vill att jag ska göra det är oklart då hon utan problem ätit med sked i nästan ett år och gaffel sedan 1-årsdagen (har jag för mig), men det kortvariga resultatet är i alla fall att hon äter mer än en sked innan hon vill gå ner igen.

Annars äter hon bra. Hon tycker fortfarande inte om kokt potatis eller potatismos och hon har ibland svårt för konsistensen av sallad och ”helt” kött (alltså inte köttfärs/biffar). Petrea äter gärna fisk, men gillar inte annan mat från havet. Föga förvånande, i och för sig, eftersom hon bara fått tillfälle att smaka det vid en handfull gånger i sitt liv då varken jag eller Victor äter det.

Idoler

”Ni-så”

Pippi kom ju in i Petreas liv som en stormvind några veckor efter att hon började på förskola i mitten av augusti och under hösten blev även Emil i Lönneberga mycket populär. Senaste tillskottet är Tomten (”To-tto”, ej att förväxla med Gunilla Woldes 70-talsfigur Totte med samma uttal) som bor i i stort sätt varenda trähus hon ser och som säger ”Ho ho”. Detta är inte något jag eller Victor har introducerat heller, utan även den här idolen är det förskolan som kom med i början av december och ja, han håller sig kvar som ständigt samtalsämne eftersom vi fortfarande har juldekorationen uppe. (Jag hade ingen aning om att barn faktiskt var så här påverkningsbara, naivt nog, vilket gjort att jag nu äcklas ännu mer av den uppsjö av reklam som är riktad till små barn.)

Lek och rörelse
Det absolut roligaste som finns just nu är att busa med Pappa, eller ”Boos!” som Petrea säger. Hon älskar fortfarande att bli jagad, men den nya grejen sedan några veckor tillbaka är att hon ska fälla Victor. Alltså, hon slänger sig med full kraft med armarna mot Victors huvud/hals/bröst när han sitter på golvet för att brotta ner honom, varpå hon själv blir attackerad med pussar och kill när hon ligger där på hans bröst.

Som höggravid med diverse graviditetsrelaterade krämpor kan jag på min höjd köra lite Baka baka liten kaka (givet att det görs i sned vinkel – kan inte böja mig framåt längre), men mestadels är det sånger och bokläsning som jag och Petrea sysslar med. Mitt mammahjärta brister av att hon vet att det är en så stor skillnad på vad Pappa och Mamma kan göra – hon frågar inte ens mig om jag vill busa. Men å andra sidan är jag lika stolt och glad att hon leker så väl med andra barn (givet att de inte leker med hennes saker hemma hos henne när hon är trött/arg) och andra vuxna som hon träffat innan.

Ingen kan anklaga mig för att vara pedant, men uppenbarligen städar jag mer än jag själv visste om. Petrea hjälper mig mer än gärna med att sopa golvet, torka bort damm från fönsterbräden, rengöra badkaret efter bad och skrubba bort matrester från ”plastmattan” under hennes barnmatstol.

Årets bästa julklapp

Annat kul är att ta av hennes nya Pippi-docka kläderna och sätta Pippi-dockan på pottan som kom med den bebisdocka (”Bee-bis”) hon fick i julklapp med tanken att det skulle hjälpa henne förstå hennes syster när hon kommer.

 

Potträning
Petrea säger till om hon vill gå på pottan eller toaletten, drar ner byxor och trosor och sätter sig på pottan/låter sig sättas på toan. När hon är klar ställer hon sig upp (om hon valt pottan, naturligtvis), tittar på vad hon åstadkommit och säger nöjt ”Kiss!” eller ”Baass!”. De förändringar som skett under hösten är att hon gärna säger att hon behöver kissa när hon inte alls gör det för att jag ska plocka ner henne från stolen när hon ätit klar, att det numera är i stort sätt omöjligt att gå på pottan med någon annan om Mamma är närvarande samt att Mamma helst ska läsa bok en kvart-tjugo minuter sittandes på golvet (aj!) under tiden, även om själva kissandet bara tog 10 sekunder.

Språk
Under julen har Petreas ungerska verkligen blomstrat, vilket naturligtvis har att göra med att hon umgåtts så mycket med Victors släkt. Dels har hennes förståelse för vad andra säger ökat, men framför allt har hennes egna ordförråd gått från en tre-fyra ord till kanske 15 stycken som hon i alla fall sagt en gång – vi får se om det fastnat.

Jag har själv försökt prata lite ungerska med henne när vi läser bok, men jag måste hela tiden gå tillbaka till engelskan då mitt ordförråd helt enkelt inte är stort nog för att prata om vad hundens bebisar heter eller vad de säger.

Vad gäller engelskan och svenskan går det bara framåt där också, även om svenskan hamnat lite i skymundan i och med ungerskans framfart under julen. Det sprutar ut nya ord på alla möjliga språk (sötast just nu är helt klart ”booppa”, d.v.s rumpa) och det märks att hon tycker att det är kul att försöka formulera nya ord och bli förstådd. Hon pratar mestadels fortfarande med enordsmeningar, men då och då klumpar hon ihop det till vad som borde kunna klassas som tvåordsmeningar. Dock gör hon en tydlig paus emellan orden; exempelvis blir ”Pippis pappa” ”Pippi. Pappa.” och ”Sitta här” blir ”Si-tta hää”.

Det är uppenbart att hennes behov av att kommunicera bara ökar, och det är jättekul att äntligen få ta del av vad som försiggår i det där lilla huvudet. Det är viktigt att jag repeterar det ord hon säger för att visa att jag har förstått och när jag inte gör det eller när sammanhanget inte är riktigt klart försöker hon hitta andra vägar att få fram hennes budskap. Som i morse vid frukosten sa hon först ”foot” och sen ”clee” (clean). Då jag inte förstod kopplingen efter att hon repeterat orden några gånger och pekat på foten sa hon ett tredje ord – ”Pippi” – och vips var det solklart att hon syftade på att Pippi i boken vi läste igår hade spänt fast borstar under fötterna för att skrubba golvet!

Det enda som egentligen har avstannat är teckenspråk, vilket ju är naturligt i och med att jag tecknar betydligt mindre med henne och framför allt att det går så snabbt framåt med Petreas talade språk. I dagsläget tecknar hon kanske 15-20 ord, och då oftast i kombination med att något av de talade språken.

Sömn
Ibland får vi uppfattningen om att Petrea har sömncyklar om 3 månader där hon går från att ta 10 minuter att somna tryggt i praktiken själv och därefter sova hela natten till, där vi är nu, när den som lägger henne (läs: Victor) behöver böja sig över spjälsängen för att hålla hennes hand i 45+ minuter och sedan vakna upp till 5-6 gånger under natten för att trösta henne. I natt var det dock betydligt bättre (35 minuters läggning med bara 10 minuters handhållning och ett uppvaknande vid 5-snåret p.g.a. att Mamma var dum nog att inte potta henne efter att hon fått sin flaska mjölk vid läggningen), vilket garanterat hade att göra med att hon var på förskolan första gången sedan innan jul. Vi får hoppas att det går tillbaka nu när hon får komma tillbaka till hennes rutiner.

Trots
Jag kommer nog skratta gott åt det här om ett halvår, men jag upplever det som att Petrea nu kommit i trotsåldern. Det är inget ”permanent” trots ännu, men har hon det minsta tråkigt eller är trött/arg/på annat sätt påverkad måste hon gå emot allt vi säger. Dels vill hon nog testa gränserna, men ibland känns det som hon egentligen struntar i sakfrågan utan bara vill mucka gräl. Kasta-sig-på-golvet-fasen har inletts vid extremt missnöje, även om kasta-prylar-metoden ännu är mer populär vid frustration eller bara vid allmän busighet.

Ibland är det bra att vara nakenfis

Trotset i kombination med 2-års-strippandet gör att det är i princip omöjligt att få på henne kläder (undantag: mössa och skor inomhus) om man inte har lust att släpa ut henne på balkongen för att fysiskt visa henne anledningen till att hon kanske inte bör gå barfota utomhus trots allt.

Men jag är tacksam att hon är en liten ängel med alla andra runtomkring henne när vi inte är närvarande – släktingar och förskolepersonal. Dels för att hon Är världens gulligaste, men också för att jag i mina bättre stunder faktiskt inser att trotset inte är något Petrea har valt eller kan kontrollera och att anledningen till att just Victor och jag får ta den delen är att hon litar så pass mycket på att vi kommer att vara kvar att hon ”vågar” få utlopp för den frustration det måste innebära att inse att det är så mycket man skulle vilja kunna men som man inte kan ännu.

Första intrycket av ”Smakäventyret”

Idag var jag på vetenskapsjournalisten Ann Fernholms bokrelease på Diselverkstaden i Sickla. Hon var ju med på Nyhetsmorgon TV4 igår morse, men idag pratade hon lite mer ingående om det hon tar upp i hennes nya bok ”Smakäventyret – att lära små barn äta mat”.

Boken är på nätta 157 sidor (om man inte räknar med ytterligare 14 sidor där hon bara radar upp hennes referenser – betryggande grund att stå på) och är lättläst, begriplig och allmänt vettig. Som BLW-ande mamma håller jag kanske inte med om precis allt hon skriver (boken förespråkar smakportioner i puréform från 4 månaders ålder om barnet är nyfiket, i likhet med Livsmedelsverket), men det är ändå kul att få vatten på sin kvarn från andra håll att det här med Riktig Mat troligen är det bästa sättet att få en nyanserad och hälsosam matstart.

”Smakäventyret” tar även upp lite allvarligare ämnen som kvävningsrisk, neofobi och allergier, men det kapitel jag tycker är mest intressant är det om vår svenska ”heliga ko”, vällingen, och kopplingen till glutenintolerans, diabetes typ I och allmän kräsenhet hos barn.

Utan att ha hunnit läsa ut den riktigt ännu kan jag varmt rekommendera den till föräldrar och andra som vårdar små barn! En matnyttig tankeställare som motiverar och inspirerar till ett småbarnsliv utan skedmatning, klämmisar och barnmatsburkar men med kompetenta, nyfikna och matgladare bebisar!

YouTube

Imorgon ska jag hålla min första föreläsning om BLW på Knyt An i Aspudden och inför det har jag tänkt att lägga upp något kostrelaterat på min youtubekanal. Tanken är att jag ska göra en serie för småbarn och deras föräldrar om några av de lite udda saker jag håller på med, som babypottning, teckenspråk och såklart också BLW, men det tar betydligt längre tid än jag trodde att det skulle göra! Hur som helst, nu har jag i alla fall fått ihop en introduktion till kanalen

Petrea 18 månader

Nu – kanske – jag får ta mig i nacken och faktiskt skriva ner detta, annars blir det aldrig gjort! Petrea är idag 18 månader och 13 dagar, så vi avrundar nedåt.

Förskola
Inskolningen var för två månader sedan och det har gått hur bra som helst. Petrea har två fantastiska pedagoger och nu idag skolas den sista in så de blir 10 (eller 11?) barn, varav två är grannar som hon känner sedan tidigare. Kombinationen tror jag har gjort att övergången har gått väldigt smidigt. Jag var speciellt orolig för det här med sömnen då vi söver Petrea med sele och på förskolan sover de i barnvagn, men även det gick ju hur bra som helst när Mamma inte var med och sabbade.
Petrea går 20 timmar i veckan utspritt på fyra dagar, den femte är hon hos Mormor. Nu när Farmor har kommit hem från hennes två månader långa utlandsvistelse ska vi försöka få till så att hon kan vara en dag där också.

Mat
Jag slutade amma Petrea för en dryg månad sedan och för hennes del känns det som att det har gått bra. Hon var 17½ månad och jag kände att det inte gav mig eller henne någonting mer än mys. Och mysa har vi gjort betydligt mer sedan vi slutade med amningen, vilket jag är evigt tacksam för! Hon blev ledsen de första tre mornarna (de sista veckorna ammade vi bara när hon vaknade) blev hon ledsen när hon inte fick amma och ytterligare fem dagar frågade hon efter det, men blev inte upprörd när hon fick ett nej.
Vad gäller mat rullar det på. Hon äter det mesta man sätter framför henne med några undantag: Petrea tycker inte om curry, potatismos och pappas pulled pork från Garant. Sallad/spenat går egentligen bra smakmässigt, men hon begriper inte riktigt hur hon ska tugga det/få in det i munnen, men skam den som ger sig!
Gaffel och sked är inget nytt i maten, men hon har lärt sig av de andra barnen på förskolan att det även är kul att ha som redskap för att få ur vattnet ur muggen…
Det hör väl kanske inte till mat, men Petrea har gått hela sommaren utan att ha fått en enda ny tand (nästan, en i slutet av augusti), och vips, i oktober kom det fyra stycken (två delvis ute och nu två nya på gång). Så nu är det bara fem stycken kvar (fyra bak och en nästan längst fram uppe till hennes höger).

Talade språk
Senaste veckorna har det verkligen varit som en explosion av ord! Igår var det nya ordet ”ajtó” (dörr på ungerska), i söndags var det ”bada” och ”ägg”/”egg” (svårt att avgöra vilket språk). Andra nya ord är ”dee” (alltså ”hjort” på engelska), ”Pippi” (Långstrump), ”An-na” (från ”Lilla Anna” – populär bok där hon letar efter bollar), ”ap-pa” (lampa), ”bi” (bil), ”hopp-pa” (hoppa), ”ät-ta” (äta), ”meej”/”meeja” (mer/a) och ”borta!”. Som ni kanske ser är den överhängande majoriteten av de ord hon säger på svenska, vilket inte är så konstigt med tanke på att hon behöver anstränga sig så mycket mer på förskolan med att göra sig förstådd än vad hon behöver hemma. Det jag är förvånad över är att även hennes förståelse av svenska har ökat dramatiskt – jag och Victor har fått börja ha kodord för vissa saker (som ”mjölk”, som hon dricker när hon ska gå och lägga sig, eller ”ut”)!

Teckenspråk
Det går också bra, även om utvecklingen där inte går riktigt lika snabbt framåt. I hennes aktiva ordförråd har hon en 40-50 ord, men det är många som hon har tecknat tidigare men nu slutat med. Jag själv använder kanske 100-150 tecken med Petrea som hon förstår, men jag har varit dålig senaste tiden med att ibland uteslutande teckna, utan tar det alltid ihop med engelskan.
Förra veckan fick vi veta av förskoleläraren att Petrea tydligen går runt och lär de andra barnen teckenspråk! Trodde jag skulle spricka av stolthet! Tydligen kan pedagogerna lite svenskt teckenspråk, men en som kunde lite mer lade märke till att Petrea tecknar ”fel” – vi kör ju med ASL, amerikanskt teckenspråk. De blev nyfikna och bad oss skriva ut några bilder på tecken så att de alla kunde lära sig, vilket jag gjorde idag. Ska bli intressant vad det blir av detta!

Rörelse
Senaste månaden har vi börjat gå en bit till och från förskolan, vilket gått alldeles utmärkt! Petrea är, som de flesta andra 1½-åringarna, ganska lättdistraherad, så det tar en stund även om man inte tar i beräkningen att hennes ben är lite kortare än mina. På mornarna brukar vi hinna gå 20 minuter innan jag måste bära henne resten av biten för att hinna, och igår på eftermiddagen gick vi 30 minuter till närmaste lekplats innan hon tröttnade på att gå.
Petrea är gårdens utomhus-gunghäst-mästarinna. Det finns tre andra kandidater till titeln som alla är äldre än Petrea, men det är hon som slänger sig på den när vi kommer hem, svingar sig hej vilt fram och tillbaka och slutligen klättrar ner själv. En liten klätterapa, helt enkelt.

Lekar
En av höstens roligaste lekar är att få håret uppsatt i tofs och sedan ta av tofsen. Gärna en 10-15 gånger på raken. Tänkte bara dela med mig av hur min fantastiska dotters hår ser ut 5-10 minuter efter att hon tagit av en tofs för femtioelfte gången.
Annat kul är sortering. Sådan mor, sådan dotter! Det kan vara alltifrån att, en och en, ta ut alla tops ur topslådan, och sedan, en och en, lägga tillbaka alla tops i topslådan. Vi har även en stor spargris med som är rolig att lägga i och ta ur mynt, men allt smått och plockigt är egentligen intressant att sortera.
Böcker är en stor favorit, helst när mamma läser. Pappa läser ju på ungerska, och då låter det annorlunda från det hon är van vid. Det måste låta exakt lika dant vare gång, och gör det inte det byter hon bok eller förälder som kan läsa boken. Den bästa boken just nu är Dr. Seuss ”Hop on Pop” tätt följt av ”Lilla Anna leker med bollar” och ”Vilma säger”-böckerna av Anna Ribbing.
På förskolan har tydligen Petrea och hennes grannkompis mycket kafferep, men trots att vi köpte ett kök i somras leker hon endast med det här hemma om någon är med henne.

EC/Potträning
I augusti hade Petrea ett bakslag under tre veckor när hon behövde nattblöja och innan förskolelärarna helt fick kläm på hur de skulle göra (hatten av till dem som aldrig haft ett blöjfritt barn under 2,5 tidigare!) fick vi hem 3 blöta trosor (de hann inte fram riktigt i tid, men byxorna klarade sig). Utöver det har det går det utan problem och nu har vi börjat med potträning.
Skillnaden mellan babypottning och potträning är väl egentligen ”kraven” man sätter på barnet att vara delaktig. En bebis hoppas man väl ska göra ifrån sig på pottan/toan när man sätter den där, men när de blivit ca 1½ år kan man börja delegera en del av uppgifterna runtomkring till barnet, exempelvis att torka sig eller dra upp och ner byxorna. Det här med att ta av sig är lite svårt rent tekniskt ännu och Petrea är mer för att ta pappersbiten och slänga den i toaletten direkt (det är säkert så det ser ut när mamma går på toa), men vi jobbar lite smått på det. Vi har ingen brådska!

Petrea 1 år

Igår, 31:a mars, fyllde världens finaste Petrea 1 år!

Hon är ett litet energiknippe som älskar att busa och leka. Hon har det mest underbara skrattet som man ofta får höra, speciellt om man jagar henne som nog det bästa hon vet. Petrea tycker om att lyssna på musik, lyssna på när man läser böcker för henne (favoriterna är ”Goodnight Gorilla” och ”Goodnight Moon”) och sortera saker. Bästa underhållningen får man av spegelbilden, tvättmaskin/torktumlare samt diskmaskinen. Petrea är inne i en lejonperiod (tror det är ljudet som är spännande), att jämföra med hennes hundintresse som hon haft sedan hon kunde sitta upp. Hon vill gärna vara med, vara nära, men det ska vara på hennes villkor. Att pussas är bland det mysigaste som finns, men också där kan lilla damen säga bestämt ”nej” när det inte passar. Förutom Mamma och Pappa tycker Petrea speciellt mycket om att vara hos Mormor och Mormors man, Farmor, Moster och Morbror, men egentligen är alla (speciellt de i samma åldersgrupp) spännande potentiella lekkompisar om hon bara får värma upp lite först.

BLW/Amning
Petrea har god aptit och äter det mesta som hamnar på hennes lilla bord (ska införskaffa tallrikar snart). Hon har dock börjat ta bort/äta allt utom skalet på exempelvis druvor och äpplen. Petrea ammar ca 40%; när hon vaknar och ska sova för natten samt en till två korta ”mellanmål” under dagen.

EC
För tre veckor sedan fick Petrea feber och diarré i samband med tand nummer 5 och 6. Symtomen gick över på en dag, men sedan dess har vi behövt köra med nattblöjor igen. Som vuxen känner jag att det är tråkigt att ta ”ett steg tillbaka”, även om jag rationellt förstår att lärande inte är linjärt och att detta inte varar för evigt. Jag får trösta mig med att vi är nere på drygt en kissbyxa varannan/var tredje vecka dagtid! (Har också fått reda på att jag ovetande lyckats inspirera två stycken andra mammor att testa att potta deras bebisar – yay!)

Fysisk utveckling
Hon tog sitt första steg dagen innan hon blev 10 månader och sedan två-tre veckor tillbaka går hon obehindrat. Det är obeskrivligt sött att se henne trippa runt lägenheten, speciellt runt köket där hon tycker om att bli jagad. Än så länge är hon dock inte tillräckligt stabil för att verkligen bli jagad när hon går/springer (hon snubblar så fort hon ser en och tror att man ska ta henne).

Språk
Jag tycker mig nu kunna märka en viss skillnad mellan Petreas verbala ordförråd och andra ettåringars. Hon kan säga ”Pappa” och ”titta” samt teckna ”potta”, ”vatten”, ”mjölk”, ”klart”/”slut”, ”hejdå”/”godnatt” samt hennes egna ”Sjung för mig!” (hon klappar händerna som vi gör när vi sjungit klart en sång på öppna förskolan). Förutom det pekas det på allt hon vill veta namnet på eller vill ha. Mer än så säger hon inte. (Jag är inte orolig alls, detta är bara en observation.) Vad gäller hennes förståelse av vad vi säger är det uppenbart att detta med att höra flera språk inte är en nackdel. Hon förstår nästan allt jag säger till henne på engelska och teckenspråk (bekräftades förra veckan när jag hade så ont i halsen att jag inte kunde prata). Utöver det förstår hon mycket svenska och lite ungerska.

Sömn
Nja. Petrea sover hela nätterna (ca. 22-07), men hon vill inte somna. För någon månad sedan var ett ett undantag att jag behövde ropa in Victor för att han skulle ta över (han är mycket bättre på att hantera skrik än jag), men nu har det gått säkert två veckor sedan jag lyckades lägga henne själv. Dagtid går det bättre: hon sover 2-3 timmar 1-2 gånger per dag. Oftast somnar hon när vi är på väg hem i selen och fortsätter helt enkelt att sova när jag lägger henne i sängen. Annat bra sätt att få Petrea att somna är att amma henne i sängen med fördelen att man kan somna med henne 🙂

Revolution?

För ett tag sedan publicerade Blondinbella en ny affärsidé och kallade det barnmatsrevolution. Konceptet går ut på att separera maten innan man gör puré av det så att barn kan få upptäcka var smak för sig. Briljant grundtanke – för det är precis så min erfarenhet av kräsna barn (och vuxna) är: nya saker måste testas många gånger och gärna just separat innan man vågar sig på att tycka om det. Anledningen att jag inte är helt lyrisk över produkten är främst för att det är en produkt och jag varken vill ge mitt barn eller mig själv matprodukter till vardags.

Jag anser nämligen inte att det finns något som är ”barnmat”. Det som finns är homogen, finfördelad, fabrikstillverkad mat som vi i livets början ger från små burkar och senare kommer i exempelvis kartonger eller plastpåsar. Om man nu gillar att äta hel- eller halvfabrikat och mår bra av det så finns det väl ingen anledning att sluta med det. Jag tycker bara att det är lite märkligt att vi står och kliar oss i håret och undrar hur det kommer sig att våra kräsna barn inte vill ha något annat än Mamma Scans köttbullar.

Vi kör med BLW (Baby Lead Weaning) som går ut på att man litar på att barnen kan och bör visa vägen för hur de ska äta. Dels avgör de själva vilken takt de slutar amma (eller flaskmatas) och dels att man inte ska vara rädd för att ge barn riktig mat. Förutom det så går det hand i hand med resten av mitt tänk: man behöver inte köpa några speciella produkter eller redskap! En annan anledning är att både Victor och jag lider av att vi själva är så kräsna. Det är inte något vi vill föra över på henne och vi tror att detta är det bästa sättet att förhindra ännu ett kräset barn.

Petrea kanske skulle ha varit ett ovanligt matglatt barn i alla fall, men jag tror att vår approach till mat har åtminstone belyst hennes aptit och kanske till och med bidragit till att den är så stor som den är. I augusti skrev jag ett inlägg om Petreas matvanor då, kring fem månaders ålder, och hur vi började introducera mat ”redan” då. Nu närmare ettårsdagen är Petreas favoritmat är stekt/ugnsbakad lök och kött (alltifrån nötfärsbiffar, grytbitar av dovhjort till lax- eller torskfilé). Ärtor och majs är också stora favoriter, men klassikerna banan och potatis ratas om det finns andra alternativ. Vi är sparsamma med salt och ger henne naturligtvis ingen honung eller östersjöfisk, men i övrigt äter hon det vi äter.
Alltså precis det vi äter: vi finfördelar ingenting (hon har tänder!), vi matar henne inte (annat än sörjig mat som t.ex. soppa) och ger henne även kryddstark mat. (Kan tillägga att jag själv är ganska dålig på att äta stark mat, så de är inte wasabi-starkt, men nog äter hon mat kryddad med både peppar och chilipeppar!) Vi försöker att ge henne så varierad mat vi bara förmår och hittills har hon endast sagt tvärnej till en enda sak: salami.

Det är tänkvärt, tycker jag, att vi i vår släkt fortfarande, ett kvarts sekel senare, pratar om min syster som tyckte om rökt ål och oliver när hon var liten. Varför skulle hon inte ha gillat det? De åt ål och oliver, hon fick smaka, hon gillade det. Det borde inte vara konstigare än så, men uppenbarligen är det här med att barn ska äta barnmat så ingrott i vår kultur att vi ser det som borde vara självklart som något uppseendeväckande.

Missförstå mig rätt: jag är inte emot puréer! Jag älskar smoothie, glass, filmjölk och annan lättsmält mat och låter självklart även Petrea få smaka det. Det finns en hel uppsjö av fruktpuréer som säkert är jättegoda och är hur praktiska som helst att ha med sig som jag själv nog också skulle köpa om det inte vore för att jag gillar att laga mat. Det jag är skeptisk till är att många tror att man kan trycka på en knapp när man tycker att nu är det inte så roligt längre att be om pannkakor/hamburgare till ungarna när man går på restaurang. Köp fabriksmat till era barn om ni vill det (eller gör egen puré), men inse de långvariga resultaten av att uteslutande ge sådan mat när ni fattar ett sådant beslut.

Petrea 9 ½ månad

Så fort tiden går! Nu har Petrea varit utanför mig längre än hon varit i magen!

BLW/Amning

Trodde aldrig jag skulle ge kladdkakesmet till min 9-månaders…

Maten går bra för hennes del, mindre bra för min del av den enkla anledningen att jag inte har hängt med hennes utveckling riktigt och gör bara en portion, vilket leder till att jag nästan alltid går hungrig från bordet. Under flytten minskades amningen ganska drastiskt (från att ha utgjort kanske 70% av hennes mat i november till kanske 40% i december) utan att jag planerat det, men nu försöker vi öka på det lite igen. Jag vill inte sluta amma ännu på ett bra tag: både Petrea och jag tycker att det är mysigt, det är praktiskt att alltid ha med mat och dessutom slipper hon välling för när hon ska nattas.

Hon är en glupsk liten dam som äter allt man sätter inom räckhåll för henne, och inte konstigt så mycket energi som hon gör av med om dagarna! Trots hennes stora aptit har hon knappt gått upp någonting i vikt senaste två månaderna, men som sagt rör hon ju på sig hela tiden.

EC
Hon är helt blöjfri sedan drygt 8 månaders ålder och det går hur bra som helst! Vi hade något av ett eldprov idag på simhallen: hon hade bara kissat en gång på morgonen innan simningen, vägrade kissa innan vi åkte hemifrån och igen innan vi skulle in i poolen, men sa till efter 30-45 minuter att nu ville hon pottas och väntade då tills att vi kom fram till toaletten i omklädningsrummet. Nemas problemas!

Petrea hade som sagt en period på kanske en vecka kring julen då allt var fel (vi flyttade och åkte runt till massa nya ställen flera dagar i sträck), vilket naturligtvis påverkade kissandet. Visst, en anledning till att det blev ovanligt många olyckor då (upp till 3-4 per dag, att jämföra med kanske 1 per vecka som är normalt i nuläget) var att jag och Victor hade så mycket annat att tänka på att vi kanske inte snappade upp hennes signaler, men det mesta var nog hennes sätt att protestera. Fullt förståeligt.

Fysisk utveckling
Jag slutar inte imponeras över alla små framsteg Petrea gör, första barnet som hon är. Vad gäller grovmotoriken kan hon nu krypa (på knäna) och gå på alla fyra, hon ställer sig upp och sätter/lägger sig ner fram och tillbaka, går längst möbler, går med gåvagnen hon fick i julklapp, dansar och säkert en massa annat jag glömt nämna nu. Finmotoriken går också bra; hon har i 1-2 månader haft stenkoll på pincettgreppet och för några dagar sedan visade det sig att hon är en konstnär! Min syster rekommenderade crème fraiche blandat med karamellfärg istället för fingerfärg som vi inte hade hemma, vilket gick hur bra som helst! Nästan bättre än fingerfärg då det smakades en hel del…

Apropå fysik utveckling har jag märkt att vårt beslut att bära istället för att ha vagn har fått oanade konsekvenser – Petrea är flera månader längre fram i den fysiska utvecklingen än de flesta (om inte alla) bebisar vi träffar. Jag ville ju bära för att vara nära, men det gjorde ju att hon tränade nackmusklerna mer intensivt än andra nyfödda och sedan dess har det rullat på. Det enda hon har varit efter genomsnittet på är det här med att rulla från mage-rygg och tillbaka, vilket är naturligt då hon inte låg ner så mycket. Inte för att det har någon som helst betydelse, bara en observation.

Snart sju månader

På fredag blir Petrea sju månader, så jag tänkte sammanfatta hur det går för henne och oss.

Teckenspråk
Jag har nu börjat med tvåordsmeningar med de ord hon redan känner igen, som ”Färdig potta/bok/gå” eller”Var är Pappa/bollen/lampan?”. Det går bra, men hittills är kommunikationen ensidig när det gäller tecknat såväl som talat språk. Naturligtvis kommunicerar hon med sin omgivning hela tiden och jag tycker både Victor och jag är duktiga på att läsa av hennes signaler, men inga teckensspråkstecken ännu, som sagt. Jag ska försöka börja med ”mer” och ”igen” – det är typiskt de orden som man lär sig först av den enkla anledningen att det ger ett så tydligt resultat; mer!.

EC
Det går hur bra som helst hemma och okej annorstädes. Annat än ett fåtal olyckor som orsakats av min egen bristande uppmärksamhet har Petrea gått blöjfri senaste månaden hemma, vilket alla är mycket glada för. När vi är borta hos folk kan jag uppenbarligen inte ha samma kontakt med Petrea och dessutom blir jag nervös för att om hon kissar så är det inte hemma, vilket resulterat i att jag pottar henne betydligt oftare än jag gör annars (=mycket väntande på ingenting). Utomhus går det bra att kissa när man hittar lä och är i naturen, men om vi är på bussen/ICA/tunnelbaneperrongen har jag ingen bättre metod än att låta henne kissa i blöjan.

Sömn
Jag kan sammanfatta nuläget på den här fronten såhär: nja. Petrea har visat att hon kan sova hela natten många gånger (man blir som en ny människa efter sådana nätter!), men oftast vaknar hon ett antal gånger per natt bara för att. I början var jag mycket strikt med att det bara skulle vara jag som tar Petrea under nätterna till jobbdagar för att Victor skulle få vara utvilad, men även om jag strävar efter samma mål fortfarande inser jag att jag inte kan hålla så hårt på den regeln. Sömn är min akilleshäl och efter en viss gräns pallar jag helt enkelt inte mer. Då är det bättre för allas del att jag låter bli.

Rörelseutveckling
Mina aningar som jag hade redan när Petrea föddes om att detta kommer att bli en extrovert ung dam har inte dämpats; tvärt om. Jag har inte längre förmågan att hålla henne sysselsatt hela dagarna själv, så vi går till öppna förskolan så att hon kan få lite andra intryck. Hon sitter stadigt och kan stå upp med stöd sedan två månader tillbaka. Hon har även börjat testa att gå när vi håller i henne i händerna/under armarna, helst fram och tillbaka mellan mamma och pappa. Hon sträcker sig efter saker långt bort och är så nära att ställa sig på alla fyra, men när hon väl hamnar där när någon hjälper till fastnar hon. Att röra på benen för att krypa har inte ännu slagit henne att man kan göra.

Amning
Jag föreställde mig innan vi skaffade barn att jag skulle amma hur länge som helst, minst ett år och gärna två. Idag är jag inte alls lika säker. Jag var lite rädd att hon skulle bita mig när hon fick sina tänder (hon har två stycken nu, sedan tre veckor), men det har bara hänt en enda gång och det var idag. Nej, istället är det just att Petrea har så mycket energi att hon har svårt att amma om det inte är på en lugn, känd plats (händer det minsta lilla måste det inspekteras!) och även då har svårt att ligga stilla. Det ska sparkas med ben, dras i mammas hår, ta på mammas läppar, vridas på kroppen osv. Nej, då är det enklare med maten för då sitter hon fast i sin stol och kan äta i hennes egen takt.