Klädshopping

Jag är så barnsligt nöjd med mina loppisfynd! Eller fynd och fynd; det är knappast svårt att få tag på begagnade barnkläder på loppmarknader, men jag känner mig ändå sparsam och duktig som äntligen kom iväg och handlade!

Denna gång blev det i Stortorpsparken i Trångsund, mest för att det var den loppis som lång närmast Tyresö. Det var ganska lagom storlek på det, men tyvärr något uppdelat vad gäller utbudet: antingen var det pensionärer som sålde vaser och virkade dukar eller så var det mammor till döttrar som sålde tjejkläder och leksaker. Jag brukar satsa på att köpa så blandad kompott som möjligt (undantag av de nästan äckligt rosa med disneyprinsessor och glitter eller de blåa/gråa med robotar och bilar), men just idag hade jag inte så mycket icke-tjejigt att välja bland.

Totalt gick alla kläder på 350 kr, men då är ett regnställ, ett par stövlar, en vår-/höstjacka och en vinterjacka inräknad i priset. Utöver det blev det (från vänster) 2 tjocktröjor, 2 mössor, 4 blusar/skjortor, 4 tröjor, 4 klänningar, 4 shorts, 2 linnen, 1 kjol, 10 mjukisbyxor och 2 jeans. Dryga 8:50 kr/plagg, alltså – till och med bättre än 9:70 som det blev på förra loppisen jag gick på i höstas, men denna gång blev det lite mer

Jag är speciellt nöjd med två klänningar i nedre vänstra hörnet – en med svampar och en rosa med Fem myror-elefanter samt två tröjor med Mumintema i övre högra hörnet (en med Lilla My som syns och en blå-grön-gulrandig längst ner i högen med Mumintrollet själv), resten får duga! De allra flesta är kläder som hon kommer kunna ha under sommaren och kanske även hösten och en handfull kommer bli bra till nästa år. Utöver kläderna blev det även en Bamse-bok och ett Pippi-pussel.

Jag gjorde det stora nybörjarmisstaget som jag vet att man absolut bör undvika – jag började handla av första bästa utan att gå runt och titta på utbudet först. Det gjorde att jag hann köpa den lila-vitrandiga kjolen för 30 kr, två par byxor för 10 kr/st och ett par byxor för 20 innan jag hittade en trebarnsmamma som sålde 1 för 10 eller 20 för 100 där de flesta av plaggen kommer ifrån.

Loppis

Förutom att rösta blev det loppis för mig och Petrea idag. Vi gick på 2 kilometers loppis i Aspudden/Örnsberg och letade kläder till lilla damen. 17 plagg blev det för 165 kr, alltså dryga 9:70 kr/st, att jämföra med ett nytt bebisplagg som lätt kommer över 200 kr/st.

Just med bebiskläder finns det verkligen ingen som helst anledning att köpa nytt. 1) Ungen själv struntar garanterat i hur den ser ut, så länge materialet är bra och storleken någorlunda stämmer. 2) Bebisar sliter inte på kläder då de inte hinner ha dem så länge och dessutom mest bara ligger ner (skillnad är när sandlådeåldern börjar…). Tänkte spara våra bebiskläder ett litet tag till, men när jag väl gör mig av med dem kan jag ju få tillbaka varenda krona!

På tal om loppis har jag nu börjat räkna ner till min egen loppisdebut. Söndagen den 28 september ska jag stå och sälja på Riksdalertorget i Hägerstensåsen! Victor jobbar dessvärre då, men kan i alla fall köra dit grejerna och kanske ta Petrea första timmen medan jag organiserar mig, men sen är det bara jag och min syster som moraliskt stöd tillika barnvakt. Jag snubblade över denna loppis fast i april i våras, det var hur bra som helst då. Vardagsrummet är numera helt ogenomträngligt av sånt som ska säljas och jag har lyckats få ihop en växelkassa med massa 5:or, 10:or, 20:or och 50-lappar.

Tipsen jag letat rätt på nätet är följande:

• Prismärk allt innan
• Ha växelkassan i en midjeväska
• Ha med plastpåsar och tidningspapper
• Ha med stol, mat, dryck och gärna en avbytare
• Ha en gratislåda med sånt man ändå tänkt ge bort

Jag skulle gärna baka lite bullar, men man får inte sälja kaffe eller bakverk. Har ni några andra tips, ni som är mer vana?

Downshifting med bebis

Som jag nämnt tidigare i bloggen avskyr jag prylar, så det här med att downshifta är något jag alltid strävar mot (även om jag inte vill ha feng shui). Svårt när man bor med en teknik-/t-shirthorder, men vad gäller alla inköp vi gör med Petrea har jag i alla fall en chans att lyckas.

Det vi har gjort är helt enkelt att minimera det vi köpt och det vi nu skaffat har ofta varit begagnat. Vi har även uppmuntrat de som velat ge gåvor till Petrea att i första hand hellre donera till hennes sparkonto som hon kommer få tillgång till när hon blir vuxen, i andra hand välja saker som inte låter eller är av plast. Det har gjort att hon har fått en uppsjö av gosedjur men, som många andra barn, egentligen föredrar helt vanliga saker som PET-flaskor, papper, plastpåsar eller de här måtten och ”nyckelband” som ni ser på bilden.

Anledningarna till att vi downshiftar (med Petrea) är:

• Vi har inte plats. Vi bor i en tvåa på 56 kvadratmeter och hade egentligen inte rum för oss två innan Petrea kom. Nu måste man nästan ta till spade om man inte håller undan.
• Vi har inte råd. Saker kostar ofattbart mycket pengar generellt, och ännu dyrare blir det med barn eftersom de använder prylarna under så kort tid. En body som ungen kan ha i en månad kan kosta 250 kr ny, att jämföra med de få knappt använda plagg jag köpt till henne på loppis för 10 kr styck.
• Miljön mår inte bra av västvärldens överkonsumtion över lag.
• Petrea bryr sig faktiskt inte ett skvatt om det är tänkta leksaker eller sånt hon gör till det. Allt som vi sysslar med, allt som låter eller har olika färger är spännande.

Till Petrea har vi köpt följande: babynest, tygblöjor, engångsblöjor, torktrasor, några plagg på loppis, babysitter, bilbarnstol, badbalja, matstol, haklappar, nappflaskor, flytväst, tuggleksak, potta, några böcker och barntandborste.
Vi har komplimenterat det med dessa saker som vi har fått: gossedjur i drivor, bärsjal, bärsele, en lånad släktvagga, böcker, mängder av kläder och en jättesmart ”stolsele”.
Alltså – ingen barnvagn, inga leksaker, babygym, gåstolar, babyoljor, blöjexemskrämer, hoppgungor eller mobiler. Guess what? Det funkar alldeles utmärkt och vi skulle nog kunna leva ännu enklare!

Förutom att inte köpa så mycket grejer till Petrea är det viktigt för oss att bära henne och köra med EC och BLW. Det gör vi ju främst för hennes skull, men det bidrar också till att leva enklare.

När hon blir äldre tänkte vi testa lådsystemet som jag läste om på Hippiemammans blogg för evigheter sedan som går ut på att ha ett visst antal leksaker i, säg, tre lådor och byta ut dem med någon/några veckors mellanrum – vips har Petrea fått nya leksaker!

 

Prylhat

Jag tycker inte om ”hatar”, men när det gäller prylar är det faktiskt ordet jag menar. Det kan ha att göra med att vi bor tre personer på 56 kvadrat, kan också ha att göra med att Victor lider samma slängfobi som jag är uppväxt med.
”Man kan faktiskt behöva en VHS-sladd nån gång.” Bäst vi slänger tillbaka den i råttboet.
”Petrea kanske vill ha de nötta byxorna att klä ut sig i!”
”Ja, men det är ju olika tryck på alla 30 vita t-shirtar!”

Alla kvinnliga bekanta som jag tagit upp ämnet med anser att jag borde använda min kvinnliga list och helt enkelt slänga nån t-shirt i taget. Helt ärligt, Victor skulle inte märka! Men nej, det känns bara fel. Manipulativt. Alternativet jag har är att vänta på en lämplig helg och överrumpla honom så att vi kan gå igenom allt jag vill att han rensar ut. Win-win!

Nu har jag bestämt mig för att sälja grejerna på loppis! Jag har alltid velat testa och nu har jag mer än tillräckligt med prylar för att täcka det bord jag kommer ta med. Om jag dessutom tjänar en slant är det bara en bonus. Jag vet inte riktigt hur det kommer att gå med folk som vill pruta, men jag får väl tänka så att jag hellre nästan skänker bort allt än att ta med det hem igen. Det har redan blivit en ordentlig hög här hemma om man får runda och loppisen är inte förrän om en månad. Men det känns så bra, att få bli av med massa onödiga saker som bara tar plats!