Lines 16 veckor

Tiden går så snabbt: imorgon blir Lines 16 veckor!

Amning/BLW
Om 1½ vecka är Lines fyra månader, åldern BVC och SLV rekommenderar att man börjar med smakportioner. Eftersom att vi inte kommer att ge Lines några puréer så blir det heller inga smakportioner för hennes del. Däremot har vi redan börjat med att ge henne grönsaker och frukt att slicka på. Petrea var intresserad av att Victor och jag åt betydligt tidigare (vid ca 9-10 veckors ålder), medan Lines helt enkelt inte brytt sig förrän nu i veckan. Hon tycker om gurka, tomat, jordgubbar och äpplen. Majs och morot var okej, men banan var lite för gott; hon började försöka suga i sig den och det är inte helt lyckat när man inte har lärt sig svälja fast föda ännu, så den var vi tvungna att ta bort.

Amningen går för det mesta bra. Jag måste vara noga med att amma tillräckligt ofta på mitt ”bättre” bröst, annars hinner det bli för mycket mjölk och Lines kan inte få i sig det utan att sätta i halsen och bli jätteledsen.

EC
Nu i värmen kör vi lite mer hard core, i alla fall när inte Petrea är hemma. Idag, när storasyster var hos deras farmor större delen av dagen, har det bara gått åt fem blöjor (motsvarar ca 2-3 engångsblöjor); resten har hamnat i pottan och för ovanlighetens skull har det inte blivit en enda olycka på golvet. Annars brukar vi snitta 1-2 kiss på golvet/sängen/barnstolen per dag, men å andra sidan tycker jag nu mig kunna se 9/10 kiss om jag är uppmärksam på henne. Särskilt glad är jag åt att hon är så tydlig när vi är ute och går: hon ålar sig bara i selen/sjalen när hon behöver göra ifrån sig, annars är hon så nöjd när hon får hänga med och SE.
Bajs går superbra! Mellan 6-12 veckors ålder (44 dagar) hade vi inte en enda bajsböja, och sedan dess har vi ca 1 varje/varannan vecka.

Fysisk utveckling
Det går raskt framåt! Nu skulle kan i teorin kunna släppa taget helt i två-tre sekunder medan hon står upp och hon skulle kunna hålla hela kroppen uppe, om det inte vore för att hon inte har balansen ännu. Hon sitter stadigt i barnstolen med oss när medan vi andra äter lunch/middag och är jätteduktigt på att ta tag i saker och föra dem till munnen för att smaka på dem.

Sömn
Igår natt när det var så varmt vaknade hon faktiskt två gånger, men annars brukar hon sova från 20:30-06/07, vilket är fantastiskt skönt! På dagarna är det antingen 10X10-minuterspass eller ca 4 pass mellan 30 minuter och 2 timmar som gäller.

Tiden går så snabbt, men jag kan inte säga att jag är helt emot det. Jag ser fram emot så mycket (som att Petreas trots ska minskas och att barnen ska kunna leka tillsammans) och är glad att vissa saker är över för gott (som graviditeter och vakna flera gånger per natt), så tiden får gärna ticka på. Samtidigt är det naturligtvis en sorg att Petrea troligen aldrig kommer ha en sån här språklig spurt som hon är mitt inne i nu och att Lines kommer aldrig att vara så här liten igen.

Något som troligen inte kommer att gå över på ett tag är klängigheten, och det är jag inte helt ledsen över, även om jag uppskattar att inte alltid vara en levande klätterställning och vagga. Det är så mysigt att vara nära och behövd!

Lines 7 veckor

Mammas stora tjej! Det går så snabbt; om möjligt ännu snabbare än jag tyckte att det gjorde med Petrea. Vi ska gå på läkarkontroll imorgon så jag vet inte exakt hur stor Lines är ännu, men det skulle inte alls förvåna mig om hon passerat 6,5 kg. Hon ler stort när man inte setts på ett tag, pratar lite granna, har börjat suga på tummen och älskar att spana på allt möjligt. Att bli buren utan sele eller sjal är det bästa som finns, speciellt om Pappa eller Mamma går runt så att man verkligen kan se sig omkring. Babysittern funkar någotsånär kortare stunder och bärdon går bra att sova i men är alldeles för instängt att sitta i när man är vaken och vill titta.

Amning
Jag skrev ett helt inlägg om det för snart en månad sen och jag vet inte om det är så mycket om har hänt sen dess. Möjligen att hon ammar färre gånger nu, men det kanske bara är jag som inbillar mig… (Edit: Hon väger 7,1 kg, alltså som en genomsnittlig 5-månadersbebis, så uppenbarligen äter hon i alla fall inte mindre mängdmässigt!)

EC
Även här jag skrivit ett inlägg för 2½ vecka sedan hur det går att babypotta ett spädbarn. Här har det dock hunnit hända lite på den korta tiden. Det går fortfarande över all förväntan att potta Lines – vi är nere på mindre än en bajsblöja i veckan nu och på Petrea-fri tid lyckas jag fånga nästan vartannat kiss! (På helger när Petrea är med oss hela dagen är jag glad om jag fångar ett kiss per dag…)

Det är redan uppenbart att Lines inte tycker om att göra ifrån sig i blöjan, speciellt inte att bajsa i blöjan. Senaste gången det blev så, förra onsdagen, skulle jag hämta Petrea på förskolan och passade på att potta Lines. Till saken hör att vi av misstag betingat Lines att kissa/bajsa där det finns en spegel (eftersom vi mestadels pottat henne över handfatet), och på förskolan fanns det inget ställe med spegel, så hon höll sig. Stackarn var helt förstörd 5-10 minuter senare när vi var på väg hem och hon inte kunde hålla sig längre! Petrea i den åldern hade säkert också föredragit en potta om vi hade erbjudit henne det, men hon brydde sig inte om att bajs i blöjan heller. Men med Lines kändes det som att jag svek henne för att jag lät henne bajsa på sig!

Vi har börjat försöka få bort spegelgrejen nu genom att använda betingningsljudet ”sss”, så att hon ska associera det till att göra ifrån sig snarare än spegeln, och det går framåt sakta men säkert.

Fysisk utveckling
Det går väldigt snabbt framåt här – nyss var det sitta upp som det stora nya, men nu när hon har upptäckt att man kan se ännu mer om man står upp så är det det som gäller! Det brukar gå några sekunder i taget, sen viker sig benen och hon får andas lite innan hon ska på det igen, som en liten jojo!

Sen är det kul att hålla upp huvudet tycker Lines, vilket hon kan göra i flera minuter när hon känner för det, oavsett om hon ligger på magen, sitter, blir buren eller står upp.

Sömn
Det går så snabbt att vänja sig vid något bra: Lines sover ofta 9 timmar i sträck på nätterna nu, vilket är helt magiskt! De nätter då hon sover dåligt (d.v.s. vaknar mer än en gång alternativ ”bara” sover 4-5 timmar i sträck) känner man sig som en grottmänniska morgonen efter. Vi har dock märkt en baksida till hennes fantastiska sovvanor på nätterna: priset är att hon då sover dåligt på dagen (d.v.s. ofta bara en halvtimme i sträck och aldrig mer än 2 timmar). För Victors del är det ett klart godtagbart pris, men för mig blir det att dagarna blir en enda lång vals av bärande, vyschande och ammande och jag får ingenting annat gjort.

Lines toalettbestyr

Det har varit dåligt med inlägg – ledsen för det. Jag skyller på att det har varit en tuff månad som nybliven tvåbarnsförälder som det är, men det har försvårats ytterligare av att jag har fått barnsängsfeber och Lines och jag sedan en vecka tillbaka dras med en envis förkylning. Trots detta måste jag ändå dokumentera vår framgång med mitt favoritämne: babypottning (ett mirakel, egentligen, med tanke på att jag innan jag fick barn inte sagt ordet ”bajs” högt sedan typ 7 års ålder).

Vi började potta Lines dagen efter att hon föddes och det rullar på fantastiskt bra; vi är nästan lite nykära i EC. I början använde vi uteslutande handfatet för att det är precis rätt höjd (lite nasty kan tyckas, men för det första är amningbajs vattenlösligt och för det andra är vi duktiga på att hålla rent), men nu när jag fått tillbaka lite uthållighet har jag börjat med pottan och toaletten. Vi kör ännu mestadels rutinpottning, men det har ändå gjort att vi de senaste två veckorna bara har haft 2-3 bajsblöjor och inte en enda ryggbajs under hela Lines liv. Kiss, däremot, är även denna gång betydligt svårare att fånga: jag är glad om det blir ett om dagen. Vi använder tygblöjor på dagen och engångsblöjor på natten för att Lines ska sova längre.

Jag vet inte vad mer jag ska skriva om det praktiska med babypottningen: jag ju redan skrivit en hel del om det (finns att läsa under EC-fliken). Det jag däremot kan säga är att det varit väldigt svårt psykologiskt att inte potta. Jag tänkte ge mig själv och Victor en break i början eftersom att det varit ganska omvälvande att bli förälder även andra gången, men det gick liksom inte. När man väl ser signalerna och vet vad de betyder och hur man kan underlätta för Lines känns det lika svårt att ignorera det som om hon hade skrikit för att hon ville ha tröst eller för att hon var hungrig. Samma sak med blöjorna: när man väl har börjat med tygblöjor och funderat över hur äckligt det egentligen är att tvingas ha sin avföring mot sin hud en sekund längre än vad som behövs, är det nästan omöjligt att inte slänga även engångsblöjor efter bara en liten skvätt kiss. Man tänker å ena sidan att plastblöjorna kan vara på i 12 timmar och att de faktiskt kostar X kr/st, men å andra sidan är bajs frätande och jag vet ju själv hur rent utsagt vidrigt det kan vara att behöva ta på sig trosorna med den använda bindan igen efter toabesöket för att man glömt ta med nya (tips till er som använder bindor/tamponger: menskopp!). Som sagt, på natten försöker jag att inte potta eller byta blöja eftersom Lines då vaknar till mer (vilket gör att vi i regel behöver vara vakna i +1,5 timme istället för 20 minuter), men signalerar hon bajs är det svårt att låta bli. Summa summarum kör vi EC Light: rutinpottning och tygblöjor på dagarna, engångsblöjor och pottning endast när Lines signalerar bajs på natten.

Baksidan av EC

Jag skriver mycket om EC nu har jag märkt, och jag tror att det har att göra med att det är först nu egentligen det påverkar mig ”utifrån”. Att min dotter inte har bajsat i blöjan sedan hon var fyra månader eller att hon sedan 7½-8 månaders ålder uteslutande går på pottan för sina behov är ingenting jag skyltar med. Det är ingenting folk vill höra, har jag snabbt blivit varse, så jag skriver om det här istället.

Tyvärr är det här inte bara min bild av hur det är att berätta om sin bebis som går på toa. På en Facebook-grupp som jag är med i, ”Blöjfri bebis”, är det ett ofta diskuterat problem att folk inte vet hur de ska tackla den negativa respons de får. Jag kan förstå att man är positiv eller neutral till något positivt (exempelvis att den man talar med slipper bajsblöjor tidigare än många andra), men att nästan alla är negativt inställda begriper jag helt enkelt inte. Jag kan väl också förstå att föräldrar med barn i samma ålder tar illa upp om jag skulle trycka upp det i ansiktet på dem; jantelagen är säger ju att man inte får säga något bra om sig själv eller de sina om man inte lägger till ett ”men å andra sidan…” för att väga upp. Men resten?

Victor har till och med blivit anklagad för att ljuga för sina kollegor (personer han jobbat med i ett decennium) för att deras barn minsann inte gjorde si eller så förrän då och då. Det Victor berättar måste därför vara påhittat för att få honom/hans unge att verka bättre. Vi hade båda liknande ”problem” när vi berättade om när Petrea sov hela natten när hon var liten (8 veckor till ca 3½ månad): folk gick i försvar och hävdade att det helt enkelt inte var sant.

Idag stötte jag ihop med en förälder på öppna förskolan som bad om en blöja då det inte packats med tillräckligt många. Jag blev helt ställd. Jag kunde inte bara säga ”Nej, tyvärr” eftersom det skulle låta som om jag hade men inte ville dela med mig, så det fick bli ”Sorry, Petrea använder inte blöjor”. Den blicken, alltså! ”Jasså, hon använder inte blöjor, nej”, repeterade föräldern och gick vidare till en grupp föräldrar och barn som satt en bit därifrån och frågade högt och tydligt om Någon skulle kunna Tänka sig att ge bort en blöja.

På en annan öppen förskola vi var på innan jul var det en grupp barn, däribland Petrea, som lekte i samma område. Vi föräldrar satt runtomkring och en av dem konstaterade att någon hade bajsat. I tur och ordning kollade alla sina barns blöjor tills det att bara Petrea återstod och en förälder nickade uppmuntrande mot mig och undrade om det inte kunde vara Petrea som bajsat. ”Nej, det hade vi definitivt märkt, för hon har ingen blöja”, sa jag varpå hela gruppen föräldrar direkt… ja, i brist på bättre ord: attackerade.
”Hehe, vadå ingen blöja?”
”Nej, hon säger till när hon behöver gå på toa”
”Hehe, alltså, vadå, säger hon typ ‘Jag behöver bajsa, Mamma’, då eller?” (Hade lust att fråga föräldern om dennes barn artikulerar lika fint när hen vill äta/sova, men bet mig i tungan och sa istället:)
”Nej, hon gör missnöjdsljud, hon säger att hon är obekväm”
Att döma på hånflinen var de inte nöjda med mitt svar men sa inget mer, men en av föräldrarna kunde inte hålla sig utan kände efter noga på Petreas rumpa och lår om hon verkligen inte hade blöja på sig. Suck.

Jag är inte fri från förutfattade meningar på något sätt. Att ha dem är hjärnans sätt att kategorisera världen – utan fack blir världen ett enda stort kaos. Däremot älskar jag att få mina fördomar motbevisade. Jag är inte den som går in i en debatt med syftet att övertyga någon om att min ståndpunkt är det enda rätta svaret utan strävar efter att hela tiden utvecklas. Om jag hade fått reda på EC först nu skulle jag kanske vara besviken för att jag ”missat” att testa detta från början med Petrea, men jag skulle ju aldrig missunna någon annan en så cool grej som ett barn som kan kommunicera med och påverka sin omgivning.

Petrea 9 ½ månad

Så fort tiden går! Nu har Petrea varit utanför mig längre än hon varit i magen!

BLW/Amning

Trodde aldrig jag skulle ge kladdkakesmet till min 9-månaders…

Maten går bra för hennes del, mindre bra för min del av den enkla anledningen att jag inte har hängt med hennes utveckling riktigt och gör bara en portion, vilket leder till att jag nästan alltid går hungrig från bordet. Under flytten minskades amningen ganska drastiskt (från att ha utgjort kanske 70% av hennes mat i november till kanske 40% i december) utan att jag planerat det, men nu försöker vi öka på det lite igen. Jag vill inte sluta amma ännu på ett bra tag: både Petrea och jag tycker att det är mysigt, det är praktiskt att alltid ha med mat och dessutom slipper hon välling för när hon ska nattas.

Hon är en glupsk liten dam som äter allt man sätter inom räckhåll för henne, och inte konstigt så mycket energi som hon gör av med om dagarna! Trots hennes stora aptit har hon knappt gått upp någonting i vikt senaste två månaderna, men som sagt rör hon ju på sig hela tiden.

EC
Hon är helt blöjfri sedan drygt 8 månaders ålder och det går hur bra som helst! Vi hade något av ett eldprov idag på simhallen: hon hade bara kissat en gång på morgonen innan simningen, vägrade kissa innan vi åkte hemifrån och igen innan vi skulle in i poolen, men sa till efter 30-45 minuter att nu ville hon pottas och väntade då tills att vi kom fram till toaletten i omklädningsrummet. Nemas problemas!

Petrea hade som sagt en period på kanske en vecka kring julen då allt var fel (vi flyttade och åkte runt till massa nya ställen flera dagar i sträck), vilket naturligtvis påverkade kissandet. Visst, en anledning till att det blev ovanligt många olyckor då (upp till 3-4 per dag, att jämföra med kanske 1 per vecka som är normalt i nuläget) var att jag och Victor hade så mycket annat att tänka på att vi kanske inte snappade upp hennes signaler, men det mesta var nog hennes sätt att protestera. Fullt förståeligt.

Fysisk utveckling
Jag slutar inte imponeras över alla små framsteg Petrea gör, första barnet som hon är. Vad gäller grovmotoriken kan hon nu krypa (på knäna) och gå på alla fyra, hon ställer sig upp och sätter/lägger sig ner fram och tillbaka, går längst möbler, går med gåvagnen hon fick i julklapp, dansar och säkert en massa annat jag glömt nämna nu. Finmotoriken går också bra; hon har i 1-2 månader haft stenkoll på pincettgreppet och för några dagar sedan visade det sig att hon är en konstnär! Min syster rekommenderade crème fraiche blandat med karamellfärg istället för fingerfärg som vi inte hade hemma, vilket gick hur bra som helst! Nästan bättre än fingerfärg då det smakades en hel del…

Apropå fysik utveckling har jag märkt att vårt beslut att bära istället för att ha vagn har fått oanade konsekvenser – Petrea är flera månader längre fram i den fysiska utvecklingen än de flesta (om inte alla) bebisar vi träffar. Jag ville ju bära för att vara nära, men det gjorde ju att hon tränade nackmusklerna mer intensivt än andra nyfödda och sedan dess har det rullat på. Det enda hon har varit efter genomsnittet på är det här med att rulla från mage-rygg och tillbaka, vilket är naturligt då hon inte låg ner så mycket. Inte för att det har någon som helst betydelse, bara en observation.

En månad med potta

Ja, det här inlägget kommer att handla om kiss och bajs – jag är småbarnsförälder och detta är en mammablogg.

För drygt en månad sedan köpte vi en potta till Petrea och jag tänkte bara göra en kort uppdatering på hur det går. Med ett ord: toppen!

När vi började var det mest min förtjänst att det gick bra, Petrea brydde sig inte riktigt vart hon gjorde sin business första dagarna. Nu, å andra sidan, är det nästan uteslutande tack vare henne att allt går så smidigt. Hon kissar ungefär 60-70% i pottan, ca 5-10% i sängen/på golvet/annat mindre lämpligt ställe och resten i blöjan. Allt bajs hamnar numera i pottan. Först tänkte jag att det kanske är för att det är så uppenbart när hon behöver bajsa att man lätt kan sätta henne på pottan då, men idag visade hon att hon faktiskt kan hålla sig med ”nummer två”:

Vi var hos Petreas moster idag, och det sista vi gjorde innan vi gick hem var att ”potta” henne (jag höll henne över toastolen då Syrran inte har en potta). Hon bajsade, vi satte på blöjan och åkte hem. En dryg timme efter den senaste möjligheten att utföra sina behov i något annat än blöjan sattes hon på pottan och bajsade lite till! Alltså – hon hade hållit sig i en dryg timme, varav hon visserligen sovit 30 minuter! (Hon bajsar aldrig mer än en gång om dagen, nämligen.)

Samma sak är med med kissandet. Det är fortfarande inte helt lätt att veta när hon behöver kissa, men jag känner ändå att jag kan lita på henne så pass att hon nu nästan uteslutande är naken från midjan nedåt när vi är hemma. Det är som sagt inte felfritt; en vild gissning är att 5-10% av dagens kiss hamnar på mig, i soffan eller någon annanstans där jag inte hade tänkt mig. Dock – när jag då säger ”Nejnejnejnej!” när hon börjar kissa på mig, slutar hon och håller sig medan jag springer med henne till pottan där hon då fortsätter!

Vi har försökt ge henne en betingad reflex att kissa respektive bajsa när hon hör ”ssss” respektive ”nnnh”. Att säga ”nnnh” när hon bajsar har vi inte haft någon användning av alls – hon bajsar så sällan (en gång om dagen/varannan dag). Att säga ”sss” när hon ska kissa, däremot, har varit mycket bra när vi vill att hon ska kissa på ett nytt ställe, som på toaletten eller på en gräsplätt.

Relativt tomma blöjlådor

Tänkte bara visa att såhär (ovan) ser det ut i vårt badrum numera. Vi har tre lådor (vänster och den understa i mitten) för Disanas knytblöjor med inlägg, en låda (mitten högst upp) med engångsblöjor och två lådor (de färgglada till höger) med Bumgenious pocketblöjor. Knytblöjorna använde vi när Petrea var mindre, men nu när vi pottar henne är de för omständliga. Engångsblöjorna har vi när vi inte ska vara hemma på länge och pocketblöjorna använder vi resten av tiden då hon inte är utan helt, förstås.

EC uppdatering

Hela sommaren har för Petrea varit ett enda stort undantag – vi var i USA i nästan en månad (från att hon var 2½-3½ månader), sen fick hon vaccin när hon kom hem och mådde piss p.g.a. det och så direkt iväg till landet i nästan tre veckor till. Det kändes fånigt att säga till henne att om hon bara säger till när hon behöver gå på pottan så fixar vi det när man vet att man kommer bila och bo på hotell i 25 dagar, så därför började vi inte med EC förrän nu när vi kom hem till Stockholm igen.

Nu har vi gjort det här i lite mer än två veckor och det har gått hur smidigt som helst. Vi köpte en potta från IKEA som vi tycker är praktisk (den har en urtagbar ”innerdel”), om man bortser från att den här för stor för Petrea. Den rekommenderas inte förrän 12 månader, så hon ligger nästan i gynställning om man låter henne luta mot ryggstödet själv vilket i sin tur gör att om det kommer mycket kiss är risken stor att det hamnar framför pottan istället för i om man inte är håller i henne.Vi började med att bara sätta henne på pottan när hon visade att hon skulle bajsa; det var enklast så då det knappast råder några tvivel om när det sker. Det övergick till att vi utöver det även rutinpottar henne, d.v.s. sätta Petrea på pottan så fort hon vaknar och varje gång hon druckit/ammat och säga till henne att nu kan hon kissa (läs: säga ”sss”). Idag är en regnig dag, så vi har varit inne majoriteten av dagen, vilket har gjort att jag kunnat vara lite mer uppmärksam på Petrea och hennes signaler än normalt, så sedan kl 22 igår kväll till nu kl 17 har hon bara kissat i 2 blöjor! Normalt är dock att hon bajsar 90-100% och kissar kanske 50-60% i pottan.

Finns det några nackdelar med EC? Nej, inte en enda, vad jag kan komma på. Det kräver visserligen att man är uppmärksam på sitt barns signaler och har möjlighet att ta ungen till en potta/handfat/badkar/buske i tid, men det skulle jag tro att de flesta föräldralediga vill vara och har.

Fördelarna, å andra sidan, är hur många som helst. Först och främst: Petrea är så nöjd! Hon slipper naturligtvis obekväma kiss-/bajsblöjor (vi kör med tygblöjor hemma, i dem känner man kisset/bajset mycket mer än i en engångsblöja), men framförallt så får hon möjligheten att påverka hennes omgivning! Det är så häftigt att se hur stolt hon är för att hon kissade i pottan och för att hon kunde berätta för mig vad hon ville. Förutom det vinner ju miljön och jag som slipper torka bajsiga rumpor.

För mer information om att ”potträna” bebisar, kolla de här länkarna:
Blöjfribebis.se
Edenbaby.se

Skryta om sina barn

Kan jag inte få skryta om min guldklimp? Nånstans? Jantelagen säger ju att man inte får skryta om något, speciellt inte något så känsligt som barn och deras utveckling om man inte kompenserar med att berätta något negativt också. Men jag tycker ändå att familjen måste det väl vara undantaget som bekräftar regeln?

Jag är mammaledig; det händer alltså inte så mycket spännande saker i mitt liv. Petreas liv, å andra sidan, är fullt av nya upptäckter och, ja, framsteg. Ska inte jag få skryta lite om hennes eskapader medan jag ändå informera släkten om vad som sker i minstingens liv?

På bloggen/i mammagrupper berättar jag gärna om saker jag testar som jag vet att andra kanske inte gör. Inte för att jag vill trycka ner andra eller för att förhäva mig själv på något sätt, utan som sagt, för att sprida budskapet. Men hos Petreas släktingar vill jag ju skryta om hur fantastisk hon är! Hon är ju min dotter och dessutom världens bästa tjej!

Sen är det naturligtvis coolt att hon går på pottan, men än så länge skulle jag väl inte säga att det är en bedrift från hennes sida; snarare är det min egen envishet och nyfikenhet som gjort att jag sedan några veckor tillbaka satt henne där. Just pottgrejen är ju inte särskilt anmärkningsvärd ens; jag personligen känner ett par med en tvåmånaders som pottränas sedan hon föddes, för att inte tala om en stor av jordens befolkning som inte ens använder blöjor utan bara håller ungen medan hen gör sitt i det fria.