Vi har blivit med företag!

Något gick snett. Vi skaffade ett till barn, fast i företagsform. Vi har nämligen köpt varumärket Alvehamn som tillverkar blöjor, amningsinlägg, tygbindor och andra liknande textilier. Hur kul är inte det?!

Fantastiskt kul, visar det sig! Men mycket jobb – vi måste ju lära oss ALLT eftersom  allt är nytt för oss. Vi har redan fått tre ordrar, nu gäller det bara att lista ut hur man skickar iväg dem.

Vi (läs: jag) har nästan byggt klart den svenska hemsidan nu, det ska till lite mer bilder och en sida om våra certifieringar (har inte fått originalen från vår leverantör ännu), men jag är ganska nöjd med tanke på tiden det tog, min tidigare erfarenhet av hemsidebygge (noll) och verktyget jag använde.

Nu är det bara resten kvar! Full fart framåt!

YouTube

Imorgon ska jag hålla min första föreläsning om BLW på Knyt An i Aspudden och inför det har jag tänkt att lägga upp något kostrelaterat på min youtubekanal. Tanken är att jag ska göra en serie för småbarn och deras föräldrar om några av de lite udda saker jag håller på med, som babypottning, teckenspråk och såklart också BLW, men det tar betydligt längre tid än jag trodde att det skulle göra! Hur som helst, nu har jag i alla fall fått ihop en introduktion till kanalen

Nu är jag kostrådgivare!

Se senaste veckorna har jag haft fullt sjå med korvstoppning på högsta hugg: jag har utbildat mig till kostrådgivare hos Paulúns näringscenter. Det har varit fantastiskt informativa och spännande veckor där vi suttit ett gäng tjejer och lyssnat på duktiga och kunniga föreläsare. Igår var skrev vi ett slutprov och nu, vips, är jag officiellt legitimerad och diplomerad kostrådgivare.

Innan ni blir alltför hänförda av mina enorma bedrifter vill jag bara säga att det är dryga tre-fem år på universitetet och 180 högskolepoäng som skiljer mig ifrån en dietist (jämför livscoach och psykolog). Men å andra sidan tror jag inte att jag vill bli dietist: jag vill jobba med människor och inte sjukdomar. Enligt alla de föreläsare som vi har fått lyssna på handlar jobbet mestadels om att vara någons inspiration, coach och vägledning, vilket passar mig perfekt!

De sista timmarna på kursen fick vi höra Susanne Dalsätt prata om hur det går till rent praktiskt och sedan dess har huvudet snurrat med olika idéer om hur jag skulle kunna nischa mig och paketera mitt varumärke. Det finns så mycket inom hälsa jag brinner för, men vad är det som gör mig unik? Varför skulle någon vilja betala pengar för att få just mina råd i en stad som Stockholm där det kryllar av hälsoexperter av olika slag?

Jag tror att jag kommer fokusera på det nästan ironiskt enkla men ganska svårdefinierade begreppet mat. Alltså hel, ren, naturligt kost utan ingredienslista. Frågan återstår hur man får något som borde vara simpelt att inte låta flummigt utan bli mer konkret och säljbar.

Första bebislösa dagen

Igår var det då första dagen på 7 månader på jobbet för mig och första dagen som Victor och Petrea var hemma själva. Det gick, över lag, hur bra som helst!

Jag själv hade det ganska tufft första två timmarna innan det började komma folk. Det kändes lite som att glömma sin arm hemma, föreställer jag mig. Resterande tid var det turligt nog mycket att göra, så jag hann aldrig slappna av tillräckligt för att tänka på hur mycket jag saknade mitt barn. Enda riktiga minuset för min del är att jag har ont i benen då jag av förklarliga skäl inte längre är van att stå upp non-stop i åtta timmar. Största pluset var helt klart att när hon vaknade några minuter efter att jag kommit hem och gav mig en helt fantastiskt lång och intensiv kram!

Petrea och Victor hade en massa saker för sig för att distrahera lilla damen från det faktum att mamma försvunnit. Första timmarna gick tydligen hur bra som helst, men som väntat var hon upprörd varenda gång hon vaknade och mamma fortfarande inte var där. Hon sov oroligt, bara 10-20 minuter i stöten, fast betydligt oftare än normalt. Maten var det inga problem med, men när jag kom hem ammade hon minst dubbelt så länge som hon brukar. Om det var för att trösta sig själv, för att jag hade ovanligt mycket mjölk eller för att hon var hungrig låter jag vara osagt.

Victor var helt slut igår kväll, föga förvånande. Han hade det visserligen tuffare än jag har det generellt, men han fick ändå uppleva själv varför man faktiskt inte alltid har tid/orkar att dona trots att man är hemma en hel dag.

Victor och jag, och kanske Petrea om några veckor, än ändå mycket nöjda med att ha ordnat föräldraledigheten såhär. Jag tror att jag med tiden kommer kunna uppskatta att få vara något annat än mamma hela tiden och Victor fick en hel dag med hans dotter. Som han sa i ett av de otal sms han skickade under dagen är det oerhört tillfredsställande att kunna göra Petrea nöjd och glad helt själv!

Pappaledighet

När jag var gravid pratade Victor och jag mycket om det här med att vara Där för sina barn och vi tycker båda att det är oerhört viktigt. Av olika anledningar var ingen av våra egna fäder särskilt närvarande när vi var små, så det kanske är därför vi tycker att det är extra viktigt att Victor får ta del av Petreas vardag och att Petrea får en starkare relation till hennes pappa så snart som möjligt. Därav kom det sig att vi bestämde att Victor skulle börja vara pappaledig redan efter 6 månader.

Nu är den dagen snart här. Från och med på onsdag, 1/10, ska Victor vara hemma en dag i veckan med Petrea. Jag inser nu att hon är inte så stor vid 6 månaders ålder som jag trodde då, för nästan ett år sedan. Jag vet inte heller om jag själv är mogen att vara borta så länge – hela 9 timmar! – från min bebis. Tyvärr jobbar jag på ett väldigt litet bageri, så antingen tar jag ett helt pass på 8 timmar eller så tar jag ingenting.

Hur som haver, detta medföljer en del praktiska problem. Vi kör ju som sagt med BLW, vilket innebär att hon fortfarande får 90% av hennes näring och framförallt bukfylla av bröstmjölk. Resterande 10% är från de ytterst få smulorna hon lyckas få i sig av de stora bitar jag ger henne samt den halvflytande maten såsom gröt och fil som hon får. Då jag inte känner för att pumpa ut en dagsranson av mjölk dagen innan har vi kommit fram till att Petrea helt enkelt får äta barnmat en dag i veckan.

Igår gjorde jag dovhjort-/potatis-/vinbärsgryta, så en del av resterna fick åka i mixern med lite bröstmjölk för konsistensen. In i iskuber i frysen, och idag såg det ut såhär, att jämföra med dagens lunchlåda till vänster:

Ser inte så aptitretande ut, kan jag tycka, men å andra sidan – hur kul ser lasagnen i barnmatsburkarna ut? Jag får trösta mig med att det blir så sällan och se på kuberna som fryst köttsmoothie, så känns det genast mycket bättre.

Det andra större problemet är hur Victor ska få Petrea att acceptera honom under så lång tid. Jag kommer ändå vara borta från 10:00 till cirka 19:00, vilket är nästan dubbelt så långt som deras tidigare rekord. Hon är visserligen ganska mammig, speciellt på kvällen mellan 19-21, men även om hon föredrar mig tycker hon ju om Victor också. Undantaget som bekräftar regeln är just på kvällen och när hon precis vaknar – då är det bara mamma som gäller. Hur gör man då, när hon kommer att behöva vakna 2-3 gånger utan mamma där? Vi har ingen lösning ännu, Victor får helt enkelt ta det som det kommer…

Jobbmöte

Jag blir så fruktansvärt nervös när folk som (potentiella) arbetsgivare ber om att få prata med mig, som i tisdags eller nu idag. Jag föreställer mig alltid det värsta tänkbara scenariot, varpå jag nästan kollapsar av hjärtattack innan mötet i fråga ens hunnit börja.

Idag gick det tack och lov väldigt bra. De sa egentligen det jag vet om redan, att jag bakar för tidigt (burkar ha allting klart redan på småtimmarna) och att jag gör för många småmissar på grund av att jag helt enkelt är för trött. De är jättenöjda med mig annars, tydligen, annars skulle de inte velat ha mötet överhuvudtaget. Jag förstår och håller med dem – jag ÄR för trött, jag BAKAR av för tidigt för deras bästa. Problemet jag har är bara att jag har två jobb och om jag nu, som de ber mig om, skulle komma till jobbet senare skulle jag helt enkelt inte sova mer än några timmar i sträck mellan mina arbetspass.

Har jag nämnt att jag avskyr att ha två deltidsjobb med exakt motsatta arbetstider?

Nätverksförsäljning

Otroligt!

En gammal kompis från gymnasiet ringde mig nyss. Senast jag snacka med henne var i 2:an, trots att jag bor cirka 15 minuters promenad från där hon bor/bodde.  Anledningen till att jag inte höll kontakten vid liv: hon försöker sälja på folk skit med ett internetbaserat pyramidspel (aka nätverksförsäljning).

Jag förstår inte! Vi har inte hörts eller sets på sex år och det första hon säger till mig är en för henne utnött standardfras: ”Skulle du vilja tjäna lite extra pengar?”. Det var samma sak som hon sa senast vi sågs. Och gången innan dess. Hur kan man vara så desperat efter pengar att man för det första ältar det för sina redan existerande kontakter som uppenbarligen inte vill ha något med det att göra och sedan ringer upp folk man inte brytt sig om att morsa på på 6 ÅR?

Det sorgligaste var att jag trots att jag försökte föra in samtalet på något annat – säg, vad vi haft för oss sedan sist – kunde hon inte släppa det. När det var uppenbart att jag inte ville ha med det att göra ville hon att jag skulle förse henne med MINA potentiella pengasugna kompisars telefonnummer.

Seriöst?!

Intervju

Jakten på ett någorlunda okej heltidsjobb fortsätter, men det känns som jag har kommit ett litet steg närmare.

Var på arbetsintervju idag. Eller ja, nåt åt det hållet. I bageri/restaurangbranchen har man inga intervjuer. Man ber de arbetssökande infinna sig vid arbetsplatsen, man konstaterar att de inte är ufon, man ber dem komma tillbaka vid ett senare tillfälle för att ”provjobba”, dvs vedertaget utnyttjande av arbetssökande i X obetalda timmar. Jag har nu gjort del I, visat mig vid arbetsplatsen. Nästa fredag kl 04 ska jag börja göra del II. Om jag lyckas ta mig dit. Bageriet i fråga ligger nämligen över 1 timmes resväg kommunalt och tågen/bussarna går troligen inte dit mitt i natten.

Tur att jag har Min. Han ringde och väckte mig kl 10 idag, ovetandes att jag fortfarande sov pga att jag satt uppe i tre timmar igår? idag? natt.

Nyfiken på vad jag kan tänkas få i lön. Nyfiken på om jag kan tänkas trivas där. Nyfiken på om det kommer vara värt det, att jobba natt på andra sidan stan.