Vad är blöjfrihet?

Lines har nu nått den punkt i babypottningen som Petrea var när hon var 8 månader: hon sover utan blöja, natt som dag, och är blöjfri hela dagarna utom när jag är själv med barnen utomhus/hemma hos andra. Eftersom jag inte hade ett storasyskon att ta hänsyn till jag babypottade Petrea så blir det ju inte riktigt samma sak, men resten är lika.

Men vad ska man kalla det? Då sa jag att Petrea var blöjfri eftersom att hon inte hade blöjor på sig längre – enkelt. Men helt torr var hon inte: det hände ungefär en olycka var tredje dag (som Lines idag), något som successivt ökade till dagsläget när Petrea snittar på en olycka var tredje månad. Dessutom dröjde det till att hon var 9 månader innan Victor vågade vara med Petrea ute utan blöja och till 10 månader innan andra kunde vara barnvakter till henne utan blöja.

Oavsett vad är det underbart att ha kommit hit så här snabbt; med tanke på storasyskon och företag förväntade jag inte att hon skulle vara i praktiken blöjfri vid 11 månader. Jag hoppas däremot att vi kan klara av alla ”bakslag” innan Lines börjar förskolan i augusti: det var så smidigt att slippa blöja med Petrea och har vi tur så får Lines samma pedagog som redan har vanan inne!

Lines 16 veckor

Tiden går så snabbt: imorgon blir Lines 16 veckor!

Amning/BLW
Om 1½ vecka är Lines fyra månader, åldern BVC och SLV rekommenderar att man börjar med smakportioner. Eftersom att vi inte kommer att ge Lines några puréer så blir det heller inga smakportioner för hennes del. Däremot har vi redan börjat med att ge henne grönsaker och frukt att slicka på. Petrea var intresserad av att Victor och jag åt betydligt tidigare (vid ca 9-10 veckors ålder), medan Lines helt enkelt inte brytt sig förrän nu i veckan. Hon tycker om gurka, tomat, jordgubbar och äpplen. Majs och morot var okej, men banan var lite för gott; hon började försöka suga i sig den och det är inte helt lyckat när man inte har lärt sig svälja fast föda ännu, så den var vi tvungna att ta bort.

Amningen går för det mesta bra. Jag måste vara noga med att amma tillräckligt ofta på mitt ”bättre” bröst, annars hinner det bli för mycket mjölk och Lines kan inte få i sig det utan att sätta i halsen och bli jätteledsen.

EC
Nu i värmen kör vi lite mer hard core, i alla fall när inte Petrea är hemma. Idag, när storasyster var hos deras farmor större delen av dagen, har det bara gått åt fem blöjor (motsvarar ca 2-3 engångsblöjor); resten har hamnat i pottan och för ovanlighetens skull har det inte blivit en enda olycka på golvet. Annars brukar vi snitta 1-2 kiss på golvet/sängen/barnstolen per dag, men å andra sidan tycker jag nu mig kunna se 9/10 kiss om jag är uppmärksam på henne. Särskilt glad är jag åt att hon är så tydlig när vi är ute och går: hon ålar sig bara i selen/sjalen när hon behöver göra ifrån sig, annars är hon så nöjd när hon får hänga med och SE.
Bajs går superbra! Mellan 6-12 veckors ålder (44 dagar) hade vi inte en enda bajsböja, och sedan dess har vi ca 1 varje/varannan vecka.

Fysisk utveckling
Det går raskt framåt! Nu skulle kan i teorin kunna släppa taget helt i två-tre sekunder medan hon står upp och hon skulle kunna hålla hela kroppen uppe, om det inte vore för att hon inte har balansen ännu. Hon sitter stadigt i barnstolen med oss när medan vi andra äter lunch/middag och är jätteduktigt på att ta tag i saker och föra dem till munnen för att smaka på dem.

Sömn
Igår natt när det var så varmt vaknade hon faktiskt två gånger, men annars brukar hon sova från 20:30-06/07, vilket är fantastiskt skönt! På dagarna är det antingen 10X10-minuterspass eller ca 4 pass mellan 30 minuter och 2 timmar som gäller.

Tiden går så snabbt, men jag kan inte säga att jag är helt emot det. Jag ser fram emot så mycket (som att Petreas trots ska minskas och att barnen ska kunna leka tillsammans) och är glad att vissa saker är över för gott (som graviditeter och vakna flera gånger per natt), så tiden får gärna ticka på. Samtidigt är det naturligtvis en sorg att Petrea troligen aldrig kommer ha en sån här språklig spurt som hon är mitt inne i nu och att Lines kommer aldrig att vara så här liten igen.

Något som troligen inte kommer att gå över på ett tag är klängigheten, och det är jag inte helt ledsen över, även om jag uppskattar att inte alltid vara en levande klätterställning och vagga. Det är så mysigt att vara nära och behövd!

Det är mycket nu…

… igen. Det är alltid mycket. Jag trodde i min enfald att när jag är mammaledig, då, då ska jag minsann få tid att göra alla de där grejerna som jag aldrig har tid med annars. Icke. Idag, 3½ månad efter att Lines kom till världen, har jag kommit ihåg och haft tid att ringa försäkringsbolaget och försäkra henne.

En av de stora saker som har hänt nu under våren är att jag är med i Blöjupprorets styrelse, vilket är superkul! Jag har aldrig varit med i en styrelse förut, så det är mycket nytt som sekreterare, men som sagt jättekul! Vi är ett gäng mammor som en gång var annan vecka sitter och spånar på hur vi ska få fler föräldrar att få upp ögonen för tygblöjor och EC. I lördags anordnade vi Blöjfria dagen, till exempel. Just Lines hann bara med någon timmes blöjfrihet den dagen, men däremot fick hon hänga med mig när jag åkte in till Odenplan för en träff för EC och tidig potträning. Hon skötte sig exemplariskt och vi prickade till och med in 2/3 kiss och 1/1 bajs under de två (?) timmarna vi var där.

Lines 7 veckor

Mammas stora tjej! Det går så snabbt; om möjligt ännu snabbare än jag tyckte att det gjorde med Petrea. Vi ska gå på läkarkontroll imorgon så jag vet inte exakt hur stor Lines är ännu, men det skulle inte alls förvåna mig om hon passerat 6,5 kg. Hon ler stort när man inte setts på ett tag, pratar lite granna, har börjat suga på tummen och älskar att spana på allt möjligt. Att bli buren utan sele eller sjal är det bästa som finns, speciellt om Pappa eller Mamma går runt så att man verkligen kan se sig omkring. Babysittern funkar någotsånär kortare stunder och bärdon går bra att sova i men är alldeles för instängt att sitta i när man är vaken och vill titta.

Amning
Jag skrev ett helt inlägg om det för snart en månad sen och jag vet inte om det är så mycket om har hänt sen dess. Möjligen att hon ammar färre gånger nu, men det kanske bara är jag som inbillar mig… (Edit: Hon väger 7,1 kg, alltså som en genomsnittlig 5-månadersbebis, så uppenbarligen äter hon i alla fall inte mindre mängdmässigt!)

EC
Även här jag skrivit ett inlägg för 2½ vecka sedan hur det går att babypotta ett spädbarn. Här har det dock hunnit hända lite på den korta tiden. Det går fortfarande över all förväntan att potta Lines – vi är nere på mindre än en bajsblöja i veckan nu och på Petrea-fri tid lyckas jag fånga nästan vartannat kiss! (På helger när Petrea är med oss hela dagen är jag glad om jag fångar ett kiss per dag…)

Det är redan uppenbart att Lines inte tycker om att göra ifrån sig i blöjan, speciellt inte att bajsa i blöjan. Senaste gången det blev så, förra onsdagen, skulle jag hämta Petrea på förskolan och passade på att potta Lines. Till saken hör att vi av misstag betingat Lines att kissa/bajsa där det finns en spegel (eftersom vi mestadels pottat henne över handfatet), och på förskolan fanns det inget ställe med spegel, så hon höll sig. Stackarn var helt förstörd 5-10 minuter senare när vi var på väg hem och hon inte kunde hålla sig längre! Petrea i den åldern hade säkert också föredragit en potta om vi hade erbjudit henne det, men hon brydde sig inte om att bajs i blöjan heller. Men med Lines kändes det som att jag svek henne för att jag lät henne bajsa på sig!

Vi har börjat försöka få bort spegelgrejen nu genom att använda betingningsljudet ”sss”, så att hon ska associera det till att göra ifrån sig snarare än spegeln, och det går framåt sakta men säkert.

Fysisk utveckling
Det går väldigt snabbt framåt här – nyss var det sitta upp som det stora nya, men nu när hon har upptäckt att man kan se ännu mer om man står upp så är det det som gäller! Det brukar gå några sekunder i taget, sen viker sig benen och hon får andas lite innan hon ska på det igen, som en liten jojo!

Sen är det kul att hålla upp huvudet tycker Lines, vilket hon kan göra i flera minuter när hon känner för det, oavsett om hon ligger på magen, sitter, blir buren eller står upp.

Sömn
Det går så snabbt att vänja sig vid något bra: Lines sover ofta 9 timmar i sträck på nätterna nu, vilket är helt magiskt! De nätter då hon sover dåligt (d.v.s. vaknar mer än en gång alternativ ”bara” sover 4-5 timmar i sträck) känner man sig som en grottmänniska morgonen efter. Vi har dock märkt en baksida till hennes fantastiska sovvanor på nätterna: priset är att hon då sover dåligt på dagen (d.v.s. ofta bara en halvtimme i sträck och aldrig mer än 2 timmar). För Victors del är det ett klart godtagbart pris, men för mig blir det att dagarna blir en enda lång vals av bärande, vyschande och ammande och jag får ingenting annat gjort.

Lines toalettbestyr

Det har varit dåligt med inlägg – ledsen för det. Jag skyller på att det har varit en tuff månad som nybliven tvåbarnsförälder som det är, men det har försvårats ytterligare av att jag har fått barnsängsfeber och Lines och jag sedan en vecka tillbaka dras med en envis förkylning. Trots detta måste jag ändå dokumentera vår framgång med mitt favoritämne: babypottning (ett mirakel, egentligen, med tanke på att jag innan jag fick barn inte sagt ordet ”bajs” högt sedan typ 7 års ålder).

Vi började potta Lines dagen efter att hon föddes och det rullar på fantastiskt bra; vi är nästan lite nykära i EC. I början använde vi uteslutande handfatet för att det är precis rätt höjd (lite nasty kan tyckas, men för det första är amningbajs vattenlösligt och för det andra är vi duktiga på att hålla rent), men nu när jag fått tillbaka lite uthållighet har jag börjat med pottan och toaletten. Vi kör ännu mestadels rutinpottning, men det har ändå gjort att vi de senaste två veckorna bara har haft 2-3 bajsblöjor och inte en enda ryggbajs under hela Lines liv. Kiss, däremot, är även denna gång betydligt svårare att fånga: jag är glad om det blir ett om dagen. Vi använder tygblöjor på dagen och engångsblöjor på natten för att Lines ska sova längre.

Jag vet inte vad mer jag ska skriva om det praktiska med babypottningen: jag ju redan skrivit en hel del om det (finns att läsa under EC-fliken). Det jag däremot kan säga är att det varit väldigt svårt psykologiskt att inte potta. Jag tänkte ge mig själv och Victor en break i början eftersom att det varit ganska omvälvande att bli förälder även andra gången, men det gick liksom inte. När man väl ser signalerna och vet vad de betyder och hur man kan underlätta för Lines känns det lika svårt att ignorera det som om hon hade skrikit för att hon ville ha tröst eller för att hon var hungrig. Samma sak med blöjorna: när man väl har börjat med tygblöjor och funderat över hur äckligt det egentligen är att tvingas ha sin avföring mot sin hud en sekund längre än vad som behövs, är det nästan omöjligt att inte slänga även engångsblöjor efter bara en liten skvätt kiss. Man tänker å ena sidan att plastblöjorna kan vara på i 12 timmar och att de faktiskt kostar X kr/st, men å andra sidan är bajs frätande och jag vet ju själv hur rent utsagt vidrigt det kan vara att behöva ta på sig trosorna med den använda bindan igen efter toabesöket för att man glömt ta med nya (tips till er som använder bindor/tamponger: menskopp!). Som sagt, på natten försöker jag att inte potta eller byta blöja eftersom Lines då vaknar till mer (vilket gör att vi i regel behöver vara vakna i +1,5 timme istället för 20 minuter), men signalerar hon bajs är det svårt att låta bli. Summa summarum kör vi EC Light: rutinpottning och tygblöjor på dagarna, engångsblöjor och pottning endast när Lines signalerar bajs på natten.

Amma Lines

En stor del av mitt umgänge med Lines handlar om amning. Och som de flesta flerbarnsföräldrar jämför jag: med Petrea gick allt bra, vad jag kommer ihåg, med undantag av de första tre veckorna som för min del präglades av smärtan efter de millimetertjocka skorporna som täckte hela vänstra bröstvårtan och toppen av den högra. För Petreas del verkade det dock gå bra, så vi körde med fri amning under hela resan, med två undantag: när hon var fem månader och jag bestämde mig för att sluta nattamma för att vi skulle få sova bättre och sen vid 17½ månad när jag sa att det fick vara slut eftersom jag var gravid och tyckte att det var obekvämt. Utöver det var jag bortrest från Petrea fem dagar förra våren, och då uppenbarligen berövades hon amning.

För Lines del tycker jag inte att det är lika enkelt. Visst, själva amningen går smidigt – hon har bra tag så jag slapp sårskorpor denna gång, men vi upplever att hon är mycket känsligare för hennes egna kroppsfunktioner (rap, gaser, kiss, bajs…). Det kanske har att göra med att vi är andragångsföräldrar och därför bättre på att tolka hennes signaler, att vi kör med EC och på därigenom ”framkallat” känsligheten själva eller så kanske hon helt enkelt bara är annorlunda än hennes syster. I vilket falls om helst har jag valt att inte köra med fri amning: hon får max amma med ca 2,5 timmes mellanrum, för om Lines skulle amma helt fritt skulle det ibland (på natten, främst) bli varje timme och då får hennes mage aldrig vila, vilket i sin tur stör henne så pass mycket att hon inte kan sova ordentligt. Nu är jag inte superkonsekvent med den här 2,5-timmesregeln: dels ”mutar” jag Lines när jag vill att hon inte ska skrika när Victor lägger Petrea, men framförallt så blir det en hel del pauser eftersom hon gärna kissar/bajsar/rapar i samband med amningen. Det gör att en gång/amning kan ta 1,5 timme trots att hon effektiv tid inte ammar mer än kanske 20-30 minuter.

Förutom att begränsa tidsintervallen har jag också börjat pumpa ur lite mjölk ur mitt bradiga bröst innan amning (vänster – höger bröst har en naturlig ”sil” efter att den misshandlades i början med Petrea) eftersom jag har så mycket mjölk och Lines ska få i sig den feta mjöken också. Precis som med Petrea måste jag nu också hålla för/”knipa åt” bröstet i början för att det kommer så mycket att inte heller Lines hinner med.

Något som däremot skiljer sig drastiskt med Lines amning är att vi fått låna en amningskudde av min syster så att jag denna gång kan sittamma från början. Med Petrea liggammmade jag uteslutande de första fyra? fem? månaderna, innan vi lärde oss att sittamma. Att liggamma är underbart (speciellt praktiskt på natten), men det är ju onekligen begränsande om man är någon annanstans än hemma…

Vår tygblöjshistoria

Den här veckan är jag lite bänkad från att spela in klipp till min youtubeserie för småbarnsföräldrar i och med att jag har rethosta, ordentlig snuva och eventuellt ögoninflamation. Istället filar jag på manusen för de två kommande klipp som jag hoppas kommer bli klara det här året i alla fall. De ska handla om tygblöjor, ett spännande men väldigt stort ämne.

I serien är jag så objektiv jag bara förmår att vara och går egentligen inte in på mina personliga erfarenheter överhuvudtaget, och det slog mig nu att jag inte har skrivit om det här, på min betydligt mer personliga blogg, heller. Det har inte blivit av för att tygblöjorna mer har varit ett medel för att underlätta för den, enligt mig, betydligt mer intressanta grejen: babypottning/EC. Men bättre sent än aldrig! Voilà:

Jag visste långt innan vi väntade Petrea att jag ville köra med tygböjor, men det krävdes en del övertalande för att Victor skulle vara med på tåget. Så har det varit med det mesta av de udda grejerna vi har för oss med vårt föräldraskap, som han nu är en nästan större förespråkare av än vad jag själv är.

De vanligaste anledningarna till att man börjar med tygblöjor är för att de är bättre för barnets hälsa, för miljöns skull eller för familjens ekonomin. Det som övertygade Victor var först den ekonomiska aspekten, men nu i efterhand är han överens med mig om att det bästa med tygblöjorna är att Petrea var mer medveten om att det hände något när man kissade eftersom blöjorna inte är lika torra som engångsblöjor.

Efter att ha lyssnat på en massa youtube-mammor när jag var gravid fastnade jag för pocketblöjor, och valde märket bumGenious, 10 st one-size, för att de fått bäst kritik. Som nybörjare var jag så klart inte säker på min sak utan jag ville ha en sort till, så det fick bli de svenska knyblöjorna Disana, 10 st, med 3 st ullbyxor. Utöver det hade Victor köpt 2 st billiga pocketblöjor och ett gäng inlägg från Kina av okänt märke som efter bara några gånger gjorde det solklart varför de var så billiga.

De första tre veckorna använde vi bara engångsblöjor för att vi helt enkelt inte orkade lägga någon kraft på det som inte var absolut nödvändigt för vår överlevnad. Efter det, från tre veckors ålder till att vi slutade med blöjorna helt när Petrea var ca 8 månader, använde vi nästan uteslutande tygblöjor. Under vår 5-6 veckor långa semester från Stockholm blev det dock bara engångsblöjor av bekvämlighetsskäl (bilande i USA i tre veckor och sedan två veckor på ett landställe utan tvättmaskin).

Knytisar, engångs och pocketblöjor

Det visade sig ganska fort att BumGenious passade oss bäst av de sorter vi hade, men eftersom vi bara hade 10 stycken (ca 24 brukar rekommenderas om man vill köra tygisar på heltid) fick kinablöjorna och knytisarna bli reserver innan vi började babypotta Petrea när vi kom hem från landet när hon var fyra månader. Då funkade de relativt knöliga knytblöjorna helt plötsligt inte för att de helt enkelt tog för lång tid att få av för att vi skulle hinna få henne till pottan. En annan förändring som kom av EC-andet var att vi inte behövde köpa fler av de redan begränsade antalet engångsblöjor efter augusti att ha ens som reserv då det helt enkelt gick åt så få blöjor.

De engångsblöjor vi använde var främst Libero och är nöjda med dem, för att vara engångsblöjor. Vi fick några Pampers också från BB och de har/hade en liten rand som färgas blå (?) när blöjan är blöt som vi gillade, men vi tyckte att Liberos luktade bättre så det fick bli dem. (Alla engångsblöjor luktar egentligen kemiskt, det är bara frågan om vilken man vänjer sig vid först.)

För några veckor sedan köpte jag några begagnade pocketblöjor från Alvababy på en köp- och säljsida på Facebook och på Alternativa barnmässan blev det ett gäng Poops-blöjor (5 skalbyxor och 15 inlägg i varierande storlekar) som det ska bli jättespännande att testa när Petreas syskon kommer i slutet av februari.  Vi siktar in oss på att börja med EC light redan från början, men vi har inga höga krav eller förväntningar på oss, utan går det så går det. Däremot vill vi nog börja med tygblöjorna lite tidigare denna gång, så fort navelsträngen och barnbecket är borta tror jag att vi kommer försöka oss på det.

Det kommer garanterat vara lättare att köra med tygblöjor den här gången eftersom vi slipper boka tvättid och sedan klampa upp och ner tre trappor för att komma till tvättstugan, men jag är osäker på hur det kommer gå med EC-andet. Vissa säger att det blir lättare med tvåan för att man vet mer vad man ska leta efter, men å andra sidan måste vi nu försöka lära oss ett nytt barns signaler och samtidigt se till att hålla vår tvååriga dotter vid liv. Som sagt, jag har inga höga förväntningar på oss utan det får bli som det blir.

Petrea 18 månader

Nu – kanske – jag får ta mig i nacken och faktiskt skriva ner detta, annars blir det aldrig gjort! Petrea är idag 18 månader och 13 dagar, så vi avrundar nedåt.

Förskola
Inskolningen var för två månader sedan och det har gått hur bra som helst. Petrea har två fantastiska pedagoger och nu idag skolas den sista in så de blir 10 (eller 11?) barn, varav två är grannar som hon känner sedan tidigare. Kombinationen tror jag har gjort att övergången har gått väldigt smidigt. Jag var speciellt orolig för det här med sömnen då vi söver Petrea med sele och på förskolan sover de i barnvagn, men även det gick ju hur bra som helst när Mamma inte var med och sabbade.
Petrea går 20 timmar i veckan utspritt på fyra dagar, den femte är hon hos Mormor. Nu när Farmor har kommit hem från hennes två månader långa utlandsvistelse ska vi försöka få till så att hon kan vara en dag där också.

Mat
Jag slutade amma Petrea för en dryg månad sedan och för hennes del känns det som att det har gått bra. Hon var 17½ månad och jag kände att det inte gav mig eller henne någonting mer än mys. Och mysa har vi gjort betydligt mer sedan vi slutade med amningen, vilket jag är evigt tacksam för! Hon blev ledsen de första tre mornarna (de sista veckorna ammade vi bara när hon vaknade) blev hon ledsen när hon inte fick amma och ytterligare fem dagar frågade hon efter det, men blev inte upprörd när hon fick ett nej.
Vad gäller mat rullar det på. Hon äter det mesta man sätter framför henne med några undantag: Petrea tycker inte om curry, potatismos och pappas pulled pork från Garant. Sallad/spenat går egentligen bra smakmässigt, men hon begriper inte riktigt hur hon ska tugga det/få in det i munnen, men skam den som ger sig!
Gaffel och sked är inget nytt i maten, men hon har lärt sig av de andra barnen på förskolan att det även är kul att ha som redskap för att få ur vattnet ur muggen…
Det hör väl kanske inte till mat, men Petrea har gått hela sommaren utan att ha fått en enda ny tand (nästan, en i slutet av augusti), och vips, i oktober kom det fyra stycken (två delvis ute och nu två nya på gång). Så nu är det bara fem stycken kvar (fyra bak och en nästan längst fram uppe till hennes höger).

Talade språk
Senaste veckorna har det verkligen varit som en explosion av ord! Igår var det nya ordet ”ajtó” (dörr på ungerska), i söndags var det ”bada” och ”ägg”/”egg” (svårt att avgöra vilket språk). Andra nya ord är ”dee” (alltså ”hjort” på engelska), ”Pippi” (Långstrump), ”An-na” (från ”Lilla Anna” – populär bok där hon letar efter bollar), ”ap-pa” (lampa), ”bi” (bil), ”hopp-pa” (hoppa), ”ät-ta” (äta), ”meej”/”meeja” (mer/a) och ”borta!”. Som ni kanske ser är den överhängande majoriteten av de ord hon säger på svenska, vilket inte är så konstigt med tanke på att hon behöver anstränga sig så mycket mer på förskolan med att göra sig förstådd än vad hon behöver hemma. Det jag är förvånad över är att även hennes förståelse av svenska har ökat dramatiskt – jag och Victor har fått börja ha kodord för vissa saker (som ”mjölk”, som hon dricker när hon ska gå och lägga sig, eller ”ut”)!

Teckenspråk
Det går också bra, även om utvecklingen där inte går riktigt lika snabbt framåt. I hennes aktiva ordförråd har hon en 40-50 ord, men det är många som hon har tecknat tidigare men nu slutat med. Jag själv använder kanske 100-150 tecken med Petrea som hon förstår, men jag har varit dålig senaste tiden med att ibland uteslutande teckna, utan tar det alltid ihop med engelskan.
Förra veckan fick vi veta av förskoleläraren att Petrea tydligen går runt och lär de andra barnen teckenspråk! Trodde jag skulle spricka av stolthet! Tydligen kan pedagogerna lite svenskt teckenspråk, men en som kunde lite mer lade märke till att Petrea tecknar ”fel” – vi kör ju med ASL, amerikanskt teckenspråk. De blev nyfikna och bad oss skriva ut några bilder på tecken så att de alla kunde lära sig, vilket jag gjorde idag. Ska bli intressant vad det blir av detta!

Rörelse
Senaste månaden har vi börjat gå en bit till och från förskolan, vilket gått alldeles utmärkt! Petrea är, som de flesta andra 1½-åringarna, ganska lättdistraherad, så det tar en stund även om man inte tar i beräkningen att hennes ben är lite kortare än mina. På mornarna brukar vi hinna gå 20 minuter innan jag måste bära henne resten av biten för att hinna, och igår på eftermiddagen gick vi 30 minuter till närmaste lekplats innan hon tröttnade på att gå.
Petrea är gårdens utomhus-gunghäst-mästarinna. Det finns tre andra kandidater till titeln som alla är äldre än Petrea, men det är hon som slänger sig på den när vi kommer hem, svingar sig hej vilt fram och tillbaka och slutligen klättrar ner själv. En liten klätterapa, helt enkelt.

Lekar
En av höstens roligaste lekar är att få håret uppsatt i tofs och sedan ta av tofsen. Gärna en 10-15 gånger på raken. Tänkte bara dela med mig av hur min fantastiska dotters hår ser ut 5-10 minuter efter att hon tagit av en tofs för femtioelfte gången.
Annat kul är sortering. Sådan mor, sådan dotter! Det kan vara alltifrån att, en och en, ta ut alla tops ur topslådan, och sedan, en och en, lägga tillbaka alla tops i topslådan. Vi har även en stor spargris med som är rolig att lägga i och ta ur mynt, men allt smått och plockigt är egentligen intressant att sortera.
Böcker är en stor favorit, helst när mamma läser. Pappa läser ju på ungerska, och då låter det annorlunda från det hon är van vid. Det måste låta exakt lika dant vare gång, och gör det inte det byter hon bok eller förälder som kan läsa boken. Den bästa boken just nu är Dr. Seuss ”Hop on Pop” tätt följt av ”Lilla Anna leker med bollar” och ”Vilma säger”-böckerna av Anna Ribbing.
På förskolan har tydligen Petrea och hennes grannkompis mycket kafferep, men trots att vi köpte ett kök i somras leker hon endast med det här hemma om någon är med henne.

EC/Potträning
I augusti hade Petrea ett bakslag under tre veckor när hon behövde nattblöja och innan förskolelärarna helt fick kläm på hur de skulle göra (hatten av till dem som aldrig haft ett blöjfritt barn under 2,5 tidigare!) fick vi hem 3 blöta trosor (de hann inte fram riktigt i tid, men byxorna klarade sig). Utöver det har det går det utan problem och nu har vi börjat med potträning.
Skillnaden mellan babypottning och potträning är väl egentligen ”kraven” man sätter på barnet att vara delaktig. En bebis hoppas man väl ska göra ifrån sig på pottan/toan när man sätter den där, men när de blivit ca 1½ år kan man börja delegera en del av uppgifterna runtomkring till barnet, exempelvis att torka sig eller dra upp och ner byxorna. Det här med att ta av sig är lite svårt rent tekniskt ännu och Petrea är mer för att ta pappersbiten och slänga den i toaletten direkt (det är säkert så det ser ut när mamma går på toa), men vi jobbar lite smått på det. Vi har ingen brådska!

Babypottning är en het potatis

Förra veckan kom upprättelsen: BVC rekommenderar numera att man introducerar pottan innan barnet lär sig gå! Det kan låta löjligt att jag och många med mig känner att detta är en så pass stor grej, men att en så betrodd instans som BVC nu bekräftar det många har försökt informera om i olika forum är en enorm triumf.

Jag vill egentligen inte klaga så här offentligt på den oftast ogrundade och förhastade kritik babypottare fått ta emot. Det är läskigt med nya idéer, och eftersom barn är det viktigaste som finns så det är helt naturligt att folk reagerar starkt när någon föreslår att vända upp-och-ner på ens föreställning om hur livet med en bebis ska vara. Att folk tar mer illa vid sig av att få tips av främlingar på nätet eller nån förälder på Öppna förskolan om att lägga en extra minut vid ett blöjbyte än de gör av reklam för en ny leksak/grötsmak/annan livsnödvändig bebisprodukt har jag kanske lite svårt att förstå. Däremot tycker jag att om man nu inte vill testa något så får det väl vara så, men snälla, kritisera inte andra föräldrars val!

Nöjd och högst frivillig pottsittare

Personligen har jag slutat prata om babypottning för länge sedan in real life så vida jag inte måste p.g.a. en fråga från någon, trots att dottern numera är 14 månader, d.v.s. en relativt ”normal” ålder att vara blöjfri vid i Sverige. Först tror de inte på en och när det blir uppenbart att jag menar vad jag säger antar folk att det är en tortyrform jag utövar, typ binder fast barnet på pottan.

På nätet tycker jag däremot att det är viktigt att berätta om EC för att normalisera det och kanske inspirera någon att testa. När man har hittat ett så effektivt sätt att vara med sin bebis är det lika mycket av en no-brainer att man vill dela med sig av något så intuitivt som att bara lyssna lite mer på sitt barn.

Någon som gjort raka motsatsen är Ulrika Casselbrant: hon har nästan helt själv fått igång den ganska stora mediacirkusen som det blivit av babypottandet den här våren där radiointervjuer, nyhetsinslag, debattartiklar  och tv-soffer avlöst varandra.  Jag är helt övertygad om att Babypottningsutmaningen 22 april bidrog mycket för att skynda på processen, så TACK, ULRIKA! Utan dig hade detta tagit betydligt längre tid om det ens hade hänt överhuvudtaget.

Petrea 1 år

Igår, 31:a mars, fyllde världens finaste Petrea 1 år!

Hon är ett litet energiknippe som älskar att busa och leka. Hon har det mest underbara skrattet som man ofta får höra, speciellt om man jagar henne som nog det bästa hon vet. Petrea tycker om att lyssna på musik, lyssna på när man läser böcker för henne (favoriterna är ”Goodnight Gorilla” och ”Goodnight Moon”) och sortera saker. Bästa underhållningen får man av spegelbilden, tvättmaskin/torktumlare samt diskmaskinen. Petrea är inne i en lejonperiod (tror det är ljudet som är spännande), att jämföra med hennes hundintresse som hon haft sedan hon kunde sitta upp. Hon vill gärna vara med, vara nära, men det ska vara på hennes villkor. Att pussas är bland det mysigaste som finns, men också där kan lilla damen säga bestämt ”nej” när det inte passar. Förutom Mamma och Pappa tycker Petrea speciellt mycket om att vara hos Mormor och Mormors man, Farmor, Moster och Morbror, men egentligen är alla (speciellt de i samma åldersgrupp) spännande potentiella lekkompisar om hon bara får värma upp lite först.

BLW/Amning
Petrea har god aptit och äter det mesta som hamnar på hennes lilla bord (ska införskaffa tallrikar snart). Hon har dock börjat ta bort/äta allt utom skalet på exempelvis druvor och äpplen. Petrea ammar ca 40%; när hon vaknar och ska sova för natten samt en till två korta ”mellanmål” under dagen.

EC
För tre veckor sedan fick Petrea feber och diarré i samband med tand nummer 5 och 6. Symtomen gick över på en dag, men sedan dess har vi behövt köra med nattblöjor igen. Som vuxen känner jag att det är tråkigt att ta ”ett steg tillbaka”, även om jag rationellt förstår att lärande inte är linjärt och att detta inte varar för evigt. Jag får trösta mig med att vi är nere på drygt en kissbyxa varannan/var tredje vecka dagtid! (Har också fått reda på att jag ovetande lyckats inspirera två stycken andra mammor att testa att potta deras bebisar – yay!)

Fysisk utveckling
Hon tog sitt första steg dagen innan hon blev 10 månader och sedan två-tre veckor tillbaka går hon obehindrat. Det är obeskrivligt sött att se henne trippa runt lägenheten, speciellt runt köket där hon tycker om att bli jagad. Än så länge är hon dock inte tillräckligt stabil för att verkligen bli jagad när hon går/springer (hon snubblar så fort hon ser en och tror att man ska ta henne).

Språk
Jag tycker mig nu kunna märka en viss skillnad mellan Petreas verbala ordförråd och andra ettåringars. Hon kan säga ”Pappa” och ”titta” samt teckna ”potta”, ”vatten”, ”mjölk”, ”klart”/”slut”, ”hejdå”/”godnatt” samt hennes egna ”Sjung för mig!” (hon klappar händerna som vi gör när vi sjungit klart en sång på öppna förskolan). Förutom det pekas det på allt hon vill veta namnet på eller vill ha. Mer än så säger hon inte. (Jag är inte orolig alls, detta är bara en observation.) Vad gäller hennes förståelse av vad vi säger är det uppenbart att detta med att höra flera språk inte är en nackdel. Hon förstår nästan allt jag säger till henne på engelska och teckenspråk (bekräftades förra veckan när jag hade så ont i halsen att jag inte kunde prata). Utöver det förstår hon mycket svenska och lite ungerska.

Sömn
Nja. Petrea sover hela nätterna (ca. 22-07), men hon vill inte somna. För någon månad sedan var ett ett undantag att jag behövde ropa in Victor för att han skulle ta över (han är mycket bättre på att hantera skrik än jag), men nu har det gått säkert två veckor sedan jag lyckades lägga henne själv. Dagtid går det bättre: hon sover 2-3 timmar 1-2 gånger per dag. Oftast somnar hon när vi är på väg hem i selen och fortsätter helt enkelt att sova när jag lägger henne i sängen. Annat bra sätt att få Petrea att somna är att amma henne i sängen med fördelen att man kan somna med henne 🙂