Kränkta vita män

Ibland. Ibland går det liksom inte. Ibland får jag inte ihop det i huvudet utan måste bara få ur mig saker på papper för att få lite struktur på mina tankar.

Kränkta vita män: ett fascinerande släkte. (Och för att vara helt PK måste vi ju även inkludera kränkta kvinnor också. Och kränkta män som inte är vita.) Inte så att män som råkar vara vita och heterosexuella aldrig har anledning att känna sig kränkta, men ur mitt perspektiv så är de det betydligt oftare än vad som kanske borde anses rimligt.

Som över det här med pronomen ”hen”. Vad är det att uppröras över? Och varför behöver vi mobiliseras för att bekämpa ett pronomen? Och vad har ordet ”hen” med vad man ska säga eller inte säga i Sverige? Är Sverige ett kollektiv där alla tänker, tycker och då alltså säger exakt lika dant?

Som jag ser det finns det två delar av hela den här diskussionen med hen.
1) Personer som varken identifierar sig som ”han” eller ”hon” vill ha ett till pronomen som de kan känna sig bekväma med.
2) Av semantiska skäl vill vissa ha ett ord för att beskriva en person man inte vet könet på eller där kön är oviktigt.

Vad gäller den första delen av diskussionen finns det egentligen ingen diskussion, det handlar bara om huruvida man är ett svin eller inte. Vissa ser sig inte själva som män eller kvinnor, ungefär som vissa inte ser sig själva som homo- eller heterosexuella eller att vissa inte vill bli kallade för ”Nisse”, trots att de faktiskt ser ut som en kille som du kände i lågstadiet som hette just Nisse. Könsidentitet är inget man själv kan påverka och därför känns det ju dumt att varenda gång man öppnar munnen påminna personen i fråga om hur lite man tycker att personens välbefinnande är värd. Summa summarum: don’t be an asshole.

Vad gäller den andra delen finns det två olika läger: de som tycker att det är bekvämt med ett tredje pronomen utöver han och hon och de som inte gör det. Här har man alltså två val: antingen använder man hen eller så gör man inte det. Lite som att det finns de som tycker om Start müsli och de som inte tycker om Start müsli. Om man inte tycker om Start müsli behöver man inte äta det. Alltså: det behövs egentligen ingen diskussion här heller.

Det är ju jättejobbigt att sitta och vara emot saker och ting, om det så är att vara emot homosexuella eller muslimer eller ordet hen. Ha inte sex med någon av samma kön som du om det inte tänder dig. Konvertera inte till islam om du inte tror på Allah. Skriv inte ”hen” istället för ”han eller hon” i din universitetsuppsats om du inte vill det. Mycket bättre att fokusera sin energi på att vara FÖR något, som semlor, till exempel. Det är gott med semlor!

Smutskastning i Bregottfabriken

Det är i sånna här stunder, när allmänheten med hjälp av Musikhjälpen drar in miljonbelopp för att ingen ska behöva fly undan klimatet och privatpersoner donerar bort julfirande på Blocket, som jag påminns åter igen om hur mycket jag äcklas av politiker.

För samtidigt som man ser hur vissa personer drar både tre och fyra strån till stacken får man ibland, som igår kväll, titta på Aktuellt där man pratar om passkontroll efter 4/1-2016 där Centerns talesperson för integration- och migrationsfrågor, Johanna Jönsson, knappt kan hålla sig för skratt där hon sitter på sina höga hästar och slänger den ena dynghögen efter den andra på infrastrukturministern Anna Johansson. Jönsson får det att låta som om den internationella flyktingkrisen är regeringens personliga ansvar, att om bara Centern skulle haft makten så hade nog Syrien inte ens haft en diktator, att sossarna nog inte har hjärtan eftersom de inte verkar förstå att det faktiskt handlar om riktiga människors rätt att söka asyl undan ett fruktansvärt krig.

Och innan ni drar några förhastade slutsatser om mina politiska åsikter vill jag bara påminna er om att både S, MP och V tog chansen att hävda ur sig samma mängd fullständigt omotiverade uttalanden i samband med finanskrisen 2008. Om man skulle lyssna på de röda så var även denna internationella kris Alliansens personliga fadäs.

För med undantag av ett riksdagsparti har varken finanskriser eller flyktingfrågor med någon ideologi att göra när det hamnar på den här skalan. Det handlar inte om solidaritet eller jämställdhet eller individens rättigheter eller några andra käcka slagord som politikerna gödslar sina tal och planscher med under valår. Alla – förutom SD, då – VILL faktiskt att så många som möjligt ska ha det så bra som det bara går.

Det det handlar om är att den regering som råkar sitta med makten när internationella katastrofer sker har verkligheten att förhålla sig till –  saker och ting måste fungera även i praktiken! – medan oppositionen kan spotta ut vad som helst när de sitter säkra i väntan på nästa val. Av någon anledning kan de inte oppositionen, oavsett politisk åskådning i övrigt, bara ta en paus från ”Om vi minsann hade fått bestämma, då, DÅ skulle detta aldrig ha hänt!”, slå sina någorlunda kloka huvuden ihop och försöka komma på den minst dåliga lösningen för en hemsk situation.

Men hoppet är det sista som lämnar människan, och jag antar att det gäller även mitt eget för att politiker kanske ändå är människor trots allt. Det är ju inte så länge sedan som Centerns (och Alliansens?) ledare Annie Lööf inte hoppade på utrikesminister Margot Wallström när hon i mars kritiserade Saudiarabien trots  de diplomatiska komplikationer det innebar, utan bara konstaterade att ”I det här fallet fick Margot Wallström inte tala på grund av hennes kritik vad gäller mänskliga rättigheter. Då vill jag inte göra någon partipolitisk poäng av det”.

Rösta!

Det är din rättighet att rösta. Många har inte möjlighet att påverka sin omgivning, men det har du. Använd din röst!

Rösta på någon du litar på, även om personen i fråga kanske inte tycker exakt likadant som du.

Rösta på någon för att du vill ha hen vid rodret, inte för att du inte vill ha de andra.

Rösta på någon som kan säga varför hen är bra, inte varför de andra är sämre.

Rösta på någon med passion för människor och förbättring av samhället, men var medveten om att det är skillnad på att vara ambitiös och att vara maktlysten.

Rösta på den riktning du vill att vi ska gå åt, inte på specifika vallöften som ingen kan garantera.

Till sist: kom ihåg att oavsett vilket block, parti eller person du röstar på är vi alla människor och vi ska alla bo i samma land även efter valet. Jag hoppas att du delar min tro om att vi alla vill ha en bättre framtid – för oss själva och för våra medmänniskor. Det enda som skiljer oss åt är att vi har olika uppfattningar om hur vi ska gå till väga och vad som ska prioriteras för att uppnå vårt mål.

Peace!

Tack för nazibilderna!

TACK, vem du nu var som väntade med att läcka de här bilderna på Catharina Strandqvist med hakkorsbindel tills 9 dagar innan valet! Järnnörsskandalen med Erik Almqvist blev ju inte tillnärmelsevis lika stor skandal som det borde ha blivit. Som jag skrev när det begav sig behöver väljarna få reda på exempelvis ledande politikers hets mot folkgrupp närmare valet för att det ska påverka dem.

Därmed inte sagt att jag tycker att man ska få dra upp hur gammal skit som helst. Välj huruvida du ska rösta på dem eller inte baserat på vad de tycker och gör idag! SD måste ju ändå bemötas som det de är, d.v.s. representanter för 5,7% (2010) av Sveriges befolkning. Sverige är en demokrati och vi måste ha samma regler för alla. Fördöm de här nya nazistbilderna för att det är bevis att ytterligare en SD-topp är rasist, absolut! Men det är inte okej att dra upp vad SD – eller något annat parti för den delen – gjorde för 20 år sen, för det är helt irrelevant för valet 2014. I så fall får vi även lov att ta upp Gudrun Schymans sedelbrasa och mansskatt, Socialdemokraternas Tobleroneaffär, Kommunisternas människoslakt eller de adligas hävdan att de inte skulle ha råd att börja betala skatt som de svältande bönderna för att deras slott och fester kostade för mycket i underhåll.

Nej, istället för att ta upp gammalt groll bör vi fundera på varför en så stor del av befolkningen sympatiserar med Sverigedemokraterna. Jag tror att det ligger till såhär:

1. Det finns problem med invandringen, och när de andra partierna vägrar ta i frågan lämnar man de upprörda åt den enda ideologin som finns kvar.
2. Folk hatar dem högljutt, vilket leder till att de syns mer, vilket gör att fler får ta del av deras budskap.
3. Jimmie Åkesson är en duktig debattör och skicklig att smyga in termer i politiken som inte finns i verkligheten, exempelvis ”massinvandring”.
   Vilken massinvandring? Jo, den som nu alla partier helt plötsligt pratar om. Vips har vi massinvandring i Sverige!

Lösningen på alla de här punkterna, ser jag det som, är att de andra partierna måste ta SD på allvar. Svara på deras frågor. Ställ motfrågor. Visa svenska folket vilka de är!