Vi har blivit med företag!

Något gick snett. Vi skaffade ett till barn, fast i företagsform. Vi har nämligen köpt varumärket Alvehamn som tillverkar blöjor, amningsinlägg, tygbindor och andra liknande textilier. Hur kul är inte det?!

Fantastiskt kul, visar det sig! Men mycket jobb – vi måste ju lära oss ALLT eftersom  allt är nytt för oss. Vi har redan fått tre ordrar, nu gäller det bara att lista ut hur man skickar iväg dem.

Vi (läs: jag) har nästan byggt klart den svenska hemsidan nu, det ska till lite mer bilder och en sida om våra certifieringar (har inte fått originalen från vår leverantör ännu), men jag är ganska nöjd med tanke på tiden det tog, min tidigare erfarenhet av hemsidebygge (noll) och verktyget jag använde.

Nu är det bara resten kvar! Full fart framåt!

Lines 16 veckor

Tiden går så snabbt: imorgon blir Lines 16 veckor!

Amning/BLW
Om 1½ vecka är Lines fyra månader, åldern BVC och SLV rekommenderar att man börjar med smakportioner. Eftersom att vi inte kommer att ge Lines några puréer så blir det heller inga smakportioner för hennes del. Däremot har vi redan börjat med att ge henne grönsaker och frukt att slicka på. Petrea var intresserad av att Victor och jag åt betydligt tidigare (vid ca 9-10 veckors ålder), medan Lines helt enkelt inte brytt sig förrän nu i veckan. Hon tycker om gurka, tomat, jordgubbar och äpplen. Majs och morot var okej, men banan var lite för gott; hon började försöka suga i sig den och det är inte helt lyckat när man inte har lärt sig svälja fast föda ännu, så den var vi tvungna att ta bort.

Amningen går för det mesta bra. Jag måste vara noga med att amma tillräckligt ofta på mitt ”bättre” bröst, annars hinner det bli för mycket mjölk och Lines kan inte få i sig det utan att sätta i halsen och bli jätteledsen.

EC
Nu i värmen kör vi lite mer hard core, i alla fall när inte Petrea är hemma. Idag, när storasyster var hos deras farmor större delen av dagen, har det bara gått åt fem blöjor (motsvarar ca 2-3 engångsblöjor); resten har hamnat i pottan och för ovanlighetens skull har det inte blivit en enda olycka på golvet. Annars brukar vi snitta 1-2 kiss på golvet/sängen/barnstolen per dag, men å andra sidan tycker jag nu mig kunna se 9/10 kiss om jag är uppmärksam på henne. Särskilt glad är jag åt att hon är så tydlig när vi är ute och går: hon ålar sig bara i selen/sjalen när hon behöver göra ifrån sig, annars är hon så nöjd när hon får hänga med och SE.
Bajs går superbra! Mellan 6-12 veckors ålder (44 dagar) hade vi inte en enda bajsböja, och sedan dess har vi ca 1 varje/varannan vecka.

Fysisk utveckling
Det går raskt framåt! Nu skulle kan i teorin kunna släppa taget helt i två-tre sekunder medan hon står upp och hon skulle kunna hålla hela kroppen uppe, om det inte vore för att hon inte har balansen ännu. Hon sitter stadigt i barnstolen med oss när medan vi andra äter lunch/middag och är jätteduktigt på att ta tag i saker och föra dem till munnen för att smaka på dem.

Sömn
Igår natt när det var så varmt vaknade hon faktiskt två gånger, men annars brukar hon sova från 20:30-06/07, vilket är fantastiskt skönt! På dagarna är det antingen 10X10-minuterspass eller ca 4 pass mellan 30 minuter och 2 timmar som gäller.

Tiden går så snabbt, men jag kan inte säga att jag är helt emot det. Jag ser fram emot så mycket (som att Petreas trots ska minskas och att barnen ska kunna leka tillsammans) och är glad att vissa saker är över för gott (som graviditeter och vakna flera gånger per natt), så tiden får gärna ticka på. Samtidigt är det naturligtvis en sorg att Petrea troligen aldrig kommer ha en sån här språklig spurt som hon är mitt inne i nu och att Lines kommer aldrig att vara så här liten igen.

Något som troligen inte kommer att gå över på ett tag är klängigheten, och det är jag inte helt ledsen över, även om jag uppskattar att inte alltid vara en levande klätterställning och vagga. Det är så mysigt att vara nära och behövd!

Det är mycket nu…

… igen. Det är alltid mycket. Jag trodde i min enfald att när jag är mammaledig, då, då ska jag minsann få tid att göra alla de där grejerna som jag aldrig har tid med annars. Icke. Idag, 3½ månad efter att Lines kom till världen, har jag kommit ihåg och haft tid att ringa försäkringsbolaget och försäkra henne.

En av de stora saker som har hänt nu under våren är att jag är med i Blöjupprorets styrelse, vilket är superkul! Jag har aldrig varit med i en styrelse förut, så det är mycket nytt som sekreterare, men som sagt jättekul! Vi är ett gäng mammor som en gång var annan vecka sitter och spånar på hur vi ska få fler föräldrar att få upp ögonen för tygblöjor och EC. I lördags anordnade vi Blöjfria dagen, till exempel. Just Lines hann bara med någon timmes blöjfrihet den dagen, men däremot fick hon hänga med mig när jag åkte in till Odenplan för en träff för EC och tidig potträning. Hon skötte sig exemplariskt och vi prickade till och med in 2/3 kiss och 1/1 bajs under de två (?) timmarna vi var där.

Lines toalettbestyr

Det har varit dåligt med inlägg – ledsen för det. Jag skyller på att det har varit en tuff månad som nybliven tvåbarnsförälder som det är, men det har försvårats ytterligare av att jag har fått barnsängsfeber och Lines och jag sedan en vecka tillbaka dras med en envis förkylning. Trots detta måste jag ändå dokumentera vår framgång med mitt favoritämne: babypottning (ett mirakel, egentligen, med tanke på att jag innan jag fick barn inte sagt ordet ”bajs” högt sedan typ 7 års ålder).

Vi började potta Lines dagen efter att hon föddes och det rullar på fantastiskt bra; vi är nästan lite nykära i EC. I början använde vi uteslutande handfatet för att det är precis rätt höjd (lite nasty kan tyckas, men för det första är amningbajs vattenlösligt och för det andra är vi duktiga på att hålla rent), men nu när jag fått tillbaka lite uthållighet har jag börjat med pottan och toaletten. Vi kör ännu mestadels rutinpottning, men det har ändå gjort att vi de senaste två veckorna bara har haft 2-3 bajsblöjor och inte en enda ryggbajs under hela Lines liv. Kiss, däremot, är även denna gång betydligt svårare att fånga: jag är glad om det blir ett om dagen. Vi använder tygblöjor på dagen och engångsblöjor på natten för att Lines ska sova längre.

Jag vet inte vad mer jag ska skriva om det praktiska med babypottningen: jag ju redan skrivit en hel del om det (finns att läsa under EC-fliken). Det jag däremot kan säga är att det varit väldigt svårt psykologiskt att inte potta. Jag tänkte ge mig själv och Victor en break i början eftersom att det varit ganska omvälvande att bli förälder även andra gången, men det gick liksom inte. När man väl ser signalerna och vet vad de betyder och hur man kan underlätta för Lines känns det lika svårt att ignorera det som om hon hade skrikit för att hon ville ha tröst eller för att hon var hungrig. Samma sak med blöjorna: när man väl har börjat med tygblöjor och funderat över hur äckligt det egentligen är att tvingas ha sin avföring mot sin hud en sekund längre än vad som behövs, är det nästan omöjligt att inte slänga även engångsblöjor efter bara en liten skvätt kiss. Man tänker å ena sidan att plastblöjorna kan vara på i 12 timmar och att de faktiskt kostar X kr/st, men å andra sidan är bajs frätande och jag vet ju själv hur rent utsagt vidrigt det kan vara att behöva ta på sig trosorna med den använda bindan igen efter toabesöket för att man glömt ta med nya (tips till er som använder bindor/tamponger: menskopp!). Som sagt, på natten försöker jag att inte potta eller byta blöja eftersom Lines då vaknar till mer (vilket gör att vi i regel behöver vara vakna i +1,5 timme istället för 20 minuter), men signalerar hon bajs är det svårt att låta bli. Summa summarum kör vi EC Light: rutinpottning och tygblöjor på dagarna, engångsblöjor och pottning endast när Lines signalerar bajs på natten.

No poo med bebis

En av de minst kontroversiella saker jag gör med Petrea är att kemikaliebanta, kom jag på igår när hon fick bada i handfatet efter en liten kissrelaterad olycka. På intranätet finns det något som kallas No poo (engelska för ”Ingen skit” eller förkortning av ”Ingen schampo”), vilket är väldigt enkelt med en bebis då de är rena blad, så att säga.

Petrea har aldrig haft schampo eller balsam i det lilla hår hon har och det kommer troligen dröja innan det händer. Hon har tvålats in två gånger i sitt liv, båda var en följd av ovanligt explosiva bajsblöjor som hamnade precis överallt. Petrea duschar/badar cirkus var tredje dag, detta mest för att hon tycker att det är kul att leka i vattnet. Vi använder ingen babyolja varken i eller ur vattnet, utan någon gång i veckan smörjer jag in henne i rapsolja.

De blöjor som används (nu är vi nere på 1-2 om dagen) är nästan uteslutande tygblöjor, så hon slipper mycket av de kemikalier som finns i engångsblöjor. Petrea har aldrig använt ”rödrumpesalva” då hon är naken större delen av dagen och luftas. De gånger hennes veck blivit irriterade har vi använt bröstmjölk. Vi kör visserligen nästan bara med wipes, snarare än att bara blöta ner papper med vatten som vi gjorde i början, men vi hamnade i smidighetsfällan efter 3 veckor i bilen i USA. Vi tvättar med miljömärkt tvättmedel, köper uteslutande begagnade kläder i naturmaterial (som därför har tvättats ur mycket av de kemikalier som används för tillverkningen) och har bett om icke-plastiga gåvor till Petrea. Detta gör ju inte att hon aldrig har med plast att göra – de flesta av de saker hon leker med är ändå plast (exempelvis: vispar, bunkar, påsar…) – men det är något i alla fall.

Som sagt, detta är inte något jag tänkt i förväg på att det här måste vi göra, det har bara blivit såhär. De allra flesta föräldrar jag pratat med har varit mycket medvetna om exempelvis Bisfenol A eller att tvål torkar ut (bebisars) hud, så det har inte setts som så revolutionerande att Petrea, som knappt har något hår på huvudet, inte schamponeras. Får se vad folk tycker om det sen…

En månad med potta

Ja, det här inlägget kommer att handla om kiss och bajs – jag är småbarnsförälder och detta är en mammablogg.

För drygt en månad sedan köpte vi en potta till Petrea och jag tänkte bara göra en kort uppdatering på hur det går. Med ett ord: toppen!

När vi började var det mest min förtjänst att det gick bra, Petrea brydde sig inte riktigt vart hon gjorde sin business första dagarna. Nu, å andra sidan, är det nästan uteslutande tack vare henne att allt går så smidigt. Hon kissar ungefär 60-70% i pottan, ca 5-10% i sängen/på golvet/annat mindre lämpligt ställe och resten i blöjan. Allt bajs hamnar numera i pottan. Först tänkte jag att det kanske är för att det är så uppenbart när hon behöver bajsa att man lätt kan sätta henne på pottan då, men idag visade hon att hon faktiskt kan hålla sig med ”nummer två”:

Vi var hos Petreas moster idag, och det sista vi gjorde innan vi gick hem var att ”potta” henne (jag höll henne över toastolen då Syrran inte har en potta). Hon bajsade, vi satte på blöjan och åkte hem. En dryg timme efter den senaste möjligheten att utföra sina behov i något annat än blöjan sattes hon på pottan och bajsade lite till! Alltså – hon hade hållit sig i en dryg timme, varav hon visserligen sovit 30 minuter! (Hon bajsar aldrig mer än en gång om dagen, nämligen.)

Samma sak är med med kissandet. Det är fortfarande inte helt lätt att veta när hon behöver kissa, men jag känner ändå att jag kan lita på henne så pass att hon nu nästan uteslutande är naken från midjan nedåt när vi är hemma. Det är som sagt inte felfritt; en vild gissning är att 5-10% av dagens kiss hamnar på mig, i soffan eller någon annanstans där jag inte hade tänkt mig. Dock – när jag då säger ”Nejnejnejnej!” när hon börjar kissa på mig, slutar hon och håller sig medan jag springer med henne till pottan där hon då fortsätter!

Vi har försökt ge henne en betingad reflex att kissa respektive bajsa när hon hör ”ssss” respektive ”nnnh”. Att säga ”nnnh” när hon bajsar har vi inte haft någon användning av alls – hon bajsar så sällan (en gång om dagen/varannan dag). Att säga ”sss” när hon ska kissa, däremot, har varit mycket bra när vi vill att hon ska kissa på ett nytt ställe, som på toaletten eller på en gräsplätt.

Relativt tomma blöjlådor

Tänkte bara visa att såhär (ovan) ser det ut i vårt badrum numera. Vi har tre lådor (vänster och den understa i mitten) för Disanas knytblöjor med inlägg, en låda (mitten högst upp) med engångsblöjor och två lådor (de färgglada till höger) med Bumgenious pocketblöjor. Knytblöjorna använde vi när Petrea var mindre, men nu när vi pottar henne är de för omständliga. Engångsblöjorna har vi när vi inte ska vara hemma på länge och pocketblöjorna använder vi resten av tiden då hon inte är utan helt, förstås.

EC uppdatering

Hela sommaren har för Petrea varit ett enda stort undantag – vi var i USA i nästan en månad (från att hon var 2½-3½ månader), sen fick hon vaccin när hon kom hem och mådde piss p.g.a. det och så direkt iväg till landet i nästan tre veckor till. Det kändes fånigt att säga till henne att om hon bara säger till när hon behöver gå på pottan så fixar vi det när man vet att man kommer bila och bo på hotell i 25 dagar, så därför började vi inte med EC förrän nu när vi kom hem till Stockholm igen.

Nu har vi gjort det här i lite mer än två veckor och det har gått hur smidigt som helst. Vi köpte en potta från IKEA som vi tycker är praktisk (den har en urtagbar ”innerdel”), om man bortser från att den här för stor för Petrea. Den rekommenderas inte förrän 12 månader, så hon ligger nästan i gynställning om man låter henne luta mot ryggstödet själv vilket i sin tur gör att om det kommer mycket kiss är risken stor att det hamnar framför pottan istället för i om man inte är håller i henne.Vi började med att bara sätta henne på pottan när hon visade att hon skulle bajsa; det var enklast så då det knappast råder några tvivel om när det sker. Det övergick till att vi utöver det även rutinpottar henne, d.v.s. sätta Petrea på pottan så fort hon vaknar och varje gång hon druckit/ammat och säga till henne att nu kan hon kissa (läs: säga ”sss”). Idag är en regnig dag, så vi har varit inne majoriteten av dagen, vilket har gjort att jag kunnat vara lite mer uppmärksam på Petrea och hennes signaler än normalt, så sedan kl 22 igår kväll till nu kl 17 har hon bara kissat i 2 blöjor! Normalt är dock att hon bajsar 90-100% och kissar kanske 50-60% i pottan.

Finns det några nackdelar med EC? Nej, inte en enda, vad jag kan komma på. Det kräver visserligen att man är uppmärksam på sitt barns signaler och har möjlighet att ta ungen till en potta/handfat/badkar/buske i tid, men det skulle jag tro att de flesta föräldralediga vill vara och har.

Fördelarna, å andra sidan, är hur många som helst. Först och främst: Petrea är så nöjd! Hon slipper naturligtvis obekväma kiss-/bajsblöjor (vi kör med tygblöjor hemma, i dem känner man kisset/bajset mycket mer än i en engångsblöja), men framförallt så får hon möjligheten att påverka hennes omgivning! Det är så häftigt att se hur stolt hon är för att hon kissade i pottan och för att hon kunde berätta för mig vad hon ville. Förutom det vinner ju miljön och jag som slipper torka bajsiga rumpor.

För mer information om att ”potträna” bebisar, kolla de här länkarna:
Blöjfribebis.se
Edenbaby.se

Drömscenariot, del 2

 

För snart tre år sedan skrev jag om hur jag hade tänkt att Drömscenariot med barn skull bli. Såhär tycker jag att det blev att:

• gå en profylaxkurs innan födseln. Allt som kan få det att göra mindre ont är värt att testa!
  Vi gick på en kurs som MVC höll i. Värdekass: man andades bara snabbare och snabbare samtidigt som man nöp varandra i benen. Är jag glad att jag gick? Ja, annars hade jag alltid undrat. Hjälpte det vid födseln? Nej, inte ett smack! Det gjorde för ont!
  Nu i efterhand kommer jag faktiskt inte ihåg smärtan överhuvudtaget, men jag vet att jag delade in smärtan i tre faser:
  1) innan epiduralen sattes in var det olidligt
  2) efter kändes det knappt av i början och var hanterbar fram till och med krystvärkarna
  3) själva utdrivande av ungen som gjorde obeskrivligt ont. Lyckligtvis varade just det bara i 7 minuter.
  Jag försökte med profylax under hela förlossningen, men jag upplevde bara att det hjälpte mig att fokusera efter att jag ”fuskat” med ryggbedövningen.
• föda vaginalt. Kanske hemma, kanske inte.
  Check! Tvivlar på att jag hade klarat det hemma, så jag är inte alltför besviken på det…
• se till att vi kan vara föräldralediga så länge som det bara går. Minst ett år, men gärna 2-3, även om det bara är önsketänk om man inte skaffar ett syskon.
  Vi ska försöka dra ut på det med hjälp av Mormor och Farmor, som verkar kunna ta Petrea en dag i veckan när hon blir lite större. Då är det plötsligt bara en respektive två dagar i veckan som Victor och jag behöver ta.
• amma så länge som ungen vill, men minst i ett år.
  Hittills har det gått bra, med undatantag av de första smärtsamma två veckorna med millimetertjocka sårskorpor på bröstvårtorna. Det är som sagt bland det häftigaste jag har gjort.
• samsova.
  Check! Men mest för att det är praktiskt när man nattammar, faktiskt. Victor kunde inte sova med oss överhuvudtaget i början utan sov ute på luftmadrass i vardagsrummet i två månader. Idag går det bättre för hans del, jag själv känner att jag vaknar oftare med henne i sängen. Dock är det väldigt mysigt på morgonen och kvällen…
• ha ett sjalbarn. Barnvagnar har alltid känts fel för mig, sjalar och närhet verkar fullkomligt underbart!
  Check! Vi har en sjal, en manduca och en ”vanlig” bärsele. Alla tre används flitigt och gillas för olika ändamål. Däremot får man räkna med att alla omkring en frågar mer och mer frekvent ju större barnet blir om det inte är dags att skaffa barnvagn nu ändå. Det är den enda nackdelen som jag ser, resten är så bra som jag hoppades. Vi fick låna en barnvagn när vi var i Boston i somras, men jag tyckte bara att det var knöligt att ta sig runt med den och vi behövde i alla fall gå in och kyla ner Petrea med AC, så det hjälpte inte för att hålla henne sval heller.
• köra med EC och tygblöjor.
  Typ check. Vi började med EC för några veckor sedan och tycker att det går hur bra som helst. Tygblöjor har vi använt sedan hon tappade navelsträngsstumpen och tycker att det är jättebra när man är hemma, men att det blir för meckigt när man är på resande fot/inte har tillgång till tvättmaskin. Vi har BumGenious pocketblöjor som är fantastiska och Disanas knytblöjor som är lite för meckiga för oss, speciellt om man pott-tränar.
• att barnet ska bli trespråkigt. Då Min har ungerska som modersmål och jag har engelska och svenska funkar det alldeles utmärkt.
  Check! Det är dock svårare än jag trodde att tala engelska med Petrea när det är andra runtomkring. Inte för att jag känner att jag exkluderar någon eftersom de flesta ändå talar engelska, men för att det tar så lång tid att översätta allt man säger när man talar ett språk och tänker på ett annat. Ungerskan går okej, men det blir ju inte lika mycket av det av den enkla anledningen att Victor jobbar hela dagarna och jag är hemma.
• undvika spjälsängar, babygym, babysitter och gåstolar.
  Ingen spjälsäng hittills, men det kommer det att bli när vi flyttar i december. Jag behöver sova! Babygym och gåstol har vi inte, men den babysitter vi köpt har varit hur bra och användbar som helst. Det är en enkel från Babybjörn som inte gör något annat än att just gunga fram och tillbaka. Hon börjar dock växa ur den nu, barnstolen är betydligt mer populär numera.
• prata och sjunga (och senare läsa) för/med barnet hela tiden.
  Check! Jag är förvånad över hur många barnvisor jag faktiskt kan!
• köra med BLW efter ca ½ år. Absolut ingen barnmat, välling eller något egentligen som kommer i pulverform eller ur en burk.
  Är inte riktigt där, hon är ju bara 4½ månader än så länge. Petrea har dock fått slicka på diverse frukter, grönsaker och gryn sedan hon var 9 veckor gammal (det första var jordgubbe, till Mormors stora skräck). Nu suger och biter hon på allt som kommer i hennes väg, men det är ännu inte så värst mycket som faktiskt hamnar i magen på den lilla damen, men det är heller inte tanken. Hon får upptäcka maten i hennes egen takt. Hon har en del hull att ta av och just nu lär hon sig hur man gör för att få ner icke-vätskor för strupen. Som det ska vara, alltså.
  Inga puréer (om inte mammas smoothies räknas förstås), bruk- eller pulvermat.
• teckna med barnet efter ½-1 år. Om det blir ASL som jag redan kan en del av eller svenskt teckenspråk får vi väl se.
  Som sagt, hon är inte riktigt så gammal ännu, men det är definitivt något jag kommer vilja testa!
• INTE bli en av alla de lattemammor jag ser på jobbet på dagarna! Dom har NOLL KOLL på sina ungar!
  Lite tidigt att säga, men hittills har jag inte druckit en enda latte. Men å andra sidan gjorde jag inte det innan jag fick barn heller… 😉
• ge saker till barnet som kräver att man använder fantasin. Inga leksaker, men väl trolldeg, papper, pennor, lim, fingerfärg, pärlor, byggklossar, lego…
  Också tidigt att säga. Hon har lite leksaker, men det är inget vi har köpt (undantag av en boll – hon ska ju bli handbollsprofs som pappa, är det tänkt). Hon är lika intresserad av dem som av allt annat vi ger henne, typ vispar och träslevar. Roligast är dock tandborsten och saker hon kan få att låta, som vetekuddar och plastpåsar.
• se till att barnet är ute varje dag – i vått och torrt! Ut i naturen och utforska!
  Check! Lätt att säga nu, när vi haft en så fin sommar…

En till grej som jag behövt backa med är det här med eget rum. Jag står fast vid att barn inte behöver ett eget rum de första åren. Jag, däremot, gör det.  Jag har ett stort behov av att ladda batterierna själv, och med en två finns det liksom inte plats för det. Inte för att jag tror att det gör någon skillnad när vi flyttar till en fyra: barn tar den plats de behöver, som det ska vara, men jag tror att det kommer kännas bra att hon har sitt eget rum som hon kan ”flytta in i” när hon blir mogen för det.