E-ämnen, del 1

På SVT-Play går nu den brittiska dokumentärserien i tre delar, ”E-numbers”, varav den första handlar om färgämnen och smakämnen. Stefan Gates gör oss alla en tjänst med att faktiskt göra dessa mystiska tillsatser begripliga för oss dödliga icke-kemister, men han har helt fel fokus. Han utgår i början av filmen helt korrekt utan några som helst förutsättningar om huruvida någonting är bra eller dåligt, men kommer aldrig fram till det han, trodde jag, oundvikligen skulle göra – det vill säga att allt kanske inte ska behöva finnas i vår mat.

 

Färgämnen

De börjar med ett exempel om varför man överhuvudtaget har i färgämnen i mat, i detta fallet konserverade ärtor. Hör och häpna: det är nämligen inte bra för ärtor att hettas upp till 121 grader under 30-40 minuter för att kunna stängas in i en plåtburk och vara där i all evighet! De förlorar konstigt nog färgen (och därmed mycket av dess näring) i och med den processen, vilket vi människor, som är programmerade att söka färgstark mat då de oftast innehåller mer nyttigheter i naturen, inte tycker ser aptitretande ut. Så därför, när man nu har förstört sin produkt tillräckligt, bestämmer man sig då att lura konsumenten att tycka att ärtorna ser lika bra ut som innan de dog. Och det funkar – vi äter med våra ögon!

Vidare går Gates in på hur man framställer ”naturliga” färgämnen, som E120 (röd färg). Allt verkar relativt bra (det tillverkas av lushonor, vilket kanske inte är en alltför tilltalande bild att ha när man äter sin rosa ”jordgubbsglass”) tills det att han i förbifarten nämner att man måste ha i aluminium och kalciumsalt för att stabilisera produkten. Naturligt? Tja… allt är relativt…

Efter ungefär en tredjedel av programmet försöker man förklara varför man skulle behöva syntetiska färgämnen (med det menar man då alltså inte nödvändigtvis de som tillverkats i ett labb – det har alla – utan de som inte har någon som helst förankring i något levande från början heller) om man nu har de ”perfectlly natrually” förekommande färgämnena. Poängen den intervjuade kemisten gör att de ”naturliga” inte reagerar likadant för alla typer av lösningar/recept och inte är lika tåliga, oföränderliga och stabila som syntetiska. Konstigt nog. Att kol är källan till några syntetiska färger verkar dock störa vår programledare lite, så det kanske finns hopp för han som tycker att metaller har en given plats i vår föda.

 

Smakämnen

I slutet kommer en mindre sektion om smakämnen. Det presenteras som den magiska värld det faktiskt är, utan att vi som tittare får veta hur dessa aromer kommer till som på matetiketter där det just bara står ”arom” (1 st) eller ”aromer”(2 st – hur många som helst).  (Smakförstärkaren MSG, som Gates tar upp, ska vi inte ens ta upp här, då det här inlägget skulle bli dubbelt så långt som det är nu, men jag kan länka i ett senare inlägg till några ställen som tar upp problemen med det.) Tyvärr kvarstår inget mer än frågor när jag tittat klart.

Vad menar han med att smakerna redan finns i maten som man tillsätter smakämnena? Om de redan fanns där skulle det var ekonomiskt oförsvarbart att lägga ner pengar på en kemikalie som inte gör någon skillnad.

Vad menar han med att man borde smaksätta grönsaker så att det smakar som den mat som barn brukar gilla? Om man aldrig ger ungar chicken nuggets och godis vet de inte hur det smakar och kommer glatt nöja sig med kyckling och frukt! Man behöver inte tillsätta smakämnen till maten – vuxnas attityd till grönsaker i barns närvaro behöver regleras.

 

Dokumentären tar upp exemplet med bly som tillsattes i tunn, dålig mjölk för att den skulle se tjockare och bättre ut. Hur vet man att det inte kommer att hända samma sak igen? Att något som vi idag kokar ihop i något labb senare visar sig vara lika giftigt och kunde helt undvikas om folk bara ville producera bra grejer som ser bra ut som de är?! Vi vill inbilla oss att vi kommit så mycket längre nu efter 200 år vad gäller företags kunskap, integritet och moral – men vinst då är samma sak som vinst nu. Om så några barn blir hyperaktiva eller inte spelar mindre roll i det här sammanhanget. Och hur dessa e-ämnen reagerar tillsammans, på det viset som vi får i oss dem, finns det ingen forskning på.

Mr. Gates börjar säga något jag håller med om i slutet av dokumentären men drar precis motsatt slutsats som jag: ”Om man förväntar sig att matens smak, doft och färg alltid ska vara perfekt så har naturen sina begränsningar, och realistiskt sett finns det bara ett val: E-numrens fantastiska kemi.”. Nej, det finns ett annat alternativ: Sluta sträva efter att mat alltid måste se ut och smaka exakt lika dant varje gång!

Vad är nyttigt?

Min 20-åriga arbetskollega frågade mig igår vid lunchen om mjölk är nyttigt. Vad hon egentligen ville veta var om hon, som i nuläget väger cirka 53 kg, skulle gå upp i vikt om hon drack ett glas 3% mjölk ”för det är ju så många kalorier”. Jag svarade då att ja, mjölk innehåller mycket nyttigt, bland annat massa vitaminer och fetter som är bra, men huruvida det är nyttigt att dricka mjölken i sig beror ju på vem du frågar.

• Livmedelsverket skulle då svara nej. Det ville hellre att vi häller i oss lågfettsprodukter med mer eller mindre syntetiska tillsatta vitaminer då fett, som vi alla vet, åker direkt från magsäcken och hamnar i ådrorna där de blockerar för blodet samt på höfter/lår/alla andra ställen man inte vill lagra fett på. Detta vet vi eftersom vi i västvärlden som population har gått ner drastiskt i vikt sedan man lanserade lågkaloriprodukter på 80-talet.

• Om man istället frågar en förespråkare för LCHF (Low Carb, High Fat) skulle de säga att ju mer fett desto bättre så länge du håller dig undan allt som varit en växt vid ett eller annat tillfälle. Bröd, potatis, pasta, grönsaker – ALLT som inte kommer från djur (som smör, grädde, ägg, nötkött, fågel, fisk) är farligt i för höga doser.

• En vegan skulle helt enkelt säga att det inte spelade någon roll att det är nyttigt – den mjölken är ju egentligen en stöld från den stackars kalv som motats bort från sin mamma och nu får vara utan dess di.

Jag själv anser att man bör leva så nära det ”naturliga”/”som det var tänkt” som möjligt om man vill vara ”nyttig” eller ”hälsosam”. Exempel:

• Mat: Hellre äta en jordgubbe än hemmagjord jordgubbssylt. Hellre hemmagjord jordgubbssylt än [Valfri vatten-/saft-/läsk-tillverkares namn] med 0,3% jordgubbe från koncentrat.
• Barn: Hellre ha bebisen med sig, nära kroppen, än att ha hen i en barnvagn/babysitter. Hellre ha barnet i en barnvagn än träna det till att inte skrika genom 5-mintutersmetoden.
• Motion: Hellre ha ett fysiskt aktivt liv som involverar långa promenader i naturen än ett 30-minuterspass i veckan på SATS. Hellre ett 30-minuterspass på SATS i veckan än att sitta framför en skärm dygnet runt.

Det naturliga vad gäller mjölk är att inte dricka andra arters mjölk. Vi är det enda djuret på jorden som dricker di från ett annat djur. Vi är också det enda djuret som dricker di överhuvudtaget efter vad vi kallar spädbarnsåldern, och just vi i Norden är ganska ensamma i världen om att ha hög tolerans för sockerarten laktos efter att vi slutar amma. ”Men det har ju så mycket kalcium som är bra mot benskörhet”, säger då ni. Jodå, det har mycket kalcium, men det finns inte tillräckligt med bevis för att det skulle vara bra i förebyggande syfte för att motverka benskörhet – tvärt om. Vi i Norden som dricker mest mjölk har också flest fall av benskörhet. Sammanträffande? Jag vet inte. Det jag vet är att resten av världen klarar sig utmärkt utan mejeriprodukter. Sedan an man ju undra om det är så bra att dricka en produkt som naturligt ska få den tilltänkte konsumenten att gå upp över 1 kg om dagen under de 8-9 månader långa användningen…

Jag själv äter glass och fil på sommaren, smör på de få smörgåsarna jag inmundigar och några glas mjölk på vintern för att det är gott. Då är det nästan alltid ohomogeniserad mjölk, riktigt 82%-igt smör (inget bordsmargarin!) och hemmagjord glass på 40%-ig grädde eftersom att det är det närmaste jag kan komma det som är ”naturligt”/”som det var tänkt” utan att behöva anstränga mig och min vardag alltför mycket.

Fråga dig själv vad du tycker är nyttigt. Vad trivs du med? Vad passar dig? Vilken/a mat/kläder/jobb/livsstil/val mår du bra av?