För att vara någon som inte definierar sig som feminist skriver jag väldigt mycket om just feminism, inser jag. Detta är nog för att den överhängande majoriteten av mina jämngamla ser sig själva som feminister och att några av dem ser det som deras uppdrag att sprida budskapet på Facebook.
En av dessa är min syster. Det kom på tal att jag har den här bloggen, vilket hon inte visste om, men jag kände mig inte bekväm med att dela med mig av den på grund av att jag har skrivit en del antifeministiska inlägg och jag inte vill på något sätt äventyra vårt förhållande. Inte för att det är en hemlig blogg på något sätt – om någon ville ta reda på bloggen har jag ju ändå skrivit våra namn och så är det ju bilder på mig i fall att man vill vara riktigt säker. Och inte för att jag är mot feminism på något annat sätt, jag är bara emot vissa feminister. Och så tror jag inte på kvotering.
Jag tror att feminism är som alla andra ismer och andra starka övertygelser; man söker sig till likasinnade och klumpas då ihop med både de som mer och mindre övertygade än en själv. Detta är tydligt vad gäller religioner och är speciellt aktuellt är det med islam, en fredlig tro som några extrema utövare har hijackat för sina egna ändamål. Jag har själv varit vegetarian under några år och var ganska aktiv i den kulturen och där det blir samma sak. Utomstående tog en för en sån som släpper lös minkar, medan på insidan finns det en hel ”hierarki” med alltifrån de som inte äter rött kött, till de som är lakto-/ovovegetarianer, till veganer till Raw foodists.
Feminism har det nog på samma sätt, att det bildas underkategorier med alltifrån de som tycker att kvinnor och män är lika till de som tycker att kvinnor är bättre än män. Jag har hittills inte stött på ett namn på de mer extrema som tycker att män borde utrotas eller i alla fall degraderas till spermadonatorer och sånna som hjälper till att nå cornflakespaketen som står på högsta hyllan i matvarubutikerna, men jag tycker att det borde finnas ett separat namn för dem. De som bara tycker att det ska vara lika lön för lika arbete ska inte behöva dras över samma kam som manshatarna av utomstående som jag själv.
På tal om namn delade min syster den här bilden på Facebook och jag håller med båda. Å ena sidan ska det inte spela någon roll vad en grupp kallas. Å andra sidan, om utövarna anser att själva essensen av deras rörelse är att inte särbehandla någon och samtidigt har ett namn som diskriminerar hälften av befolkningen känns det inte helt trovärdigt. Att kalla andra för lättprovocerade eller att tycka att bara för att betydligt äldre ord som ”människa” eller ”allmänhet” är allmängiltiga ska ett relativt nytt begrepp som ”feminism” också vara det är naivt. Det är viktigt med etymologi och semantik!
Om man märker att ismen dragit ifrån att kämpa för enbart kvinnors rättigheter (som det var i västvärlden för inte alltför många år sedan och som fortfarande är akut i många andra delar av världen) till att uppmärksamma även de orättvisor som finns mot män och transpersoner kanske man ska ändra namnet till ”humanism” eller ”equalism”. Som Emma Watson sa i hennes tal till FN härom veckan är det viktiga inte att få alla att kalla sig för samma sak utan att alla kämpar för alla människors lika värde.
Emma Lindahl 