Jag är svensk. Men bara lagom svensk, liksom. Visst, jag har ett rött sommarställe med vita knutar, men jag kompenserar det med att ha valt en sambo från utlandet. Och visst, han är ju kanske inte en riktig ungrare i och med att han är uppvuxen i Sverige, men han kompenserar det med att ha väldigt ungersk smak (kött, potatis och lök. Och paprika i alla dess former). Visst, det är ju inte superbra att äta så mycket kött, men å andra sidan äter jag och Petrea mestadels vegetariskt och jag har till och med varit veg*n i några år. Visst, jag var ju faktiskt aldrig vegan, men eftersom jag var laktosintolerant blev det bara mat från växtriket och ägg.
Ni fattar: jag är lagom. Vanilla.
Jag har en del andra saker jag faktiskt sticker ut med: det är viktigt med hälsa och miljö för mig, och därför har det blivit bland annat BLW, EC, tygblöjor och no poo. Men det har aldrig varit antingen eller för mig, på något område.
Jag har också precis kommit ur garderoben som feminist (ser fortfarande konstigt ut att se det sådär nedpräntat), och anledningen till att det tog 28 är nog just för att jag är så lagom annars. Feminismen är över lag alldeles för verbalt våldsamma, har jag tyckt, men inser väl nu att det kanske behövs för att vi ska komma någonstans.
Men även nu när jag förlikats med den tanken, att det behövs både eldsjälar och krigarretorik inom feminismen (och miljöaktivismen för den delen), så har jag svårt för elitismen som man finner nästan överallt – även det över lag vänsterorienterade alternativa.
Det duger inte att multinationella äggföretag trappar ner på burhönsen – de ska gå i konkurs här och nu för att äggätande är fel! Om man ger bebisen en klämmis istället för enbart paltbrödsstavar kan man lika gärna lägga ut den åt vargarna för hen är ändå redan förstörd! Och gud nåde den man som behövt bli far till en dotter innan han blir feminist!
Kan vi inte bara glädjas åt att världen långsamt går åt rätt riktning? Det är fullkomligt orimligt att anta att hela Sverige ska bli vegetarianer över en natt (för att inte tala om veganer!), men det är väl jättebra att de flesta skolor idag inte bara har vegetariska alternativ utan ofta kör med en vegetarisk dag i veckan! I Sverige har vi kört med engångsblöjor sedan min mor-/farföräldrars generation upptäckte miraklet med engångsprodukter och brukmat: att alla småbarnsföräldrar hux flux skulle gå tillbaka till tygblöjor när engångsblöjor är så inbitet är naivt till gränsen av idioti! Att föräldrar skulle sluta med godis och välling eftersom våra barn får hälsoproblem till följd av allt godis och sädesslag är lika långsökt som att man i England på 1800-talet skulle låta barnen slippa fabrikerna ett tag och gå ut i solen för att slippa få engelska sjukan.
Men det blir bättre! Hela tiden! Kan inte ni eldsjälar ta en paus från allt krigande, fokusera på framstegen för att sedan fortsätta kiritisera det som är helgalet stället för att vara arg på att folk inte gör saker så snabbt eller till samma grad som du!
Emma Lindahl 
Oj jag känner mig träffad på ganska många punkter du tar upp och känner mig därför manad att svara 🙂
Självklart kommer inte alla bli veganer över en natt eller sluta med engångsblöjor eller bli feminister hur mycket de redan övertygade gormar ut sina budskap. Och alla är olika, vissa svarar inte på offensiva budskap utan öppnar sig för saklig och oemotionell fakta, medan andra behöver en kalldusch för att vakna.
Jag försöker gå med bred front och fånga in allas uppmärksamhet även om det är omöjligt och naivt så tänker jag sikta mot stjärnorna och landa på månen.
Sen är det också viktigt att poängtera, vilket jag vill bli bättre på, att ens egna skit absolut stinker. Jag är långt ifrån perfekt – inte minst för att jag åt djur i nästan 26 år och fortfarande använder engångsblöjor åt min bebis och återvinner inte aluminiumburkar och använder bil nästan varje dag och gillar att ta kokheta bad och har köpt asbilliga prylar som med största sannolikhet producerats av barnslavar i asien osv osv.
Peace
Juste måste lägga till en sak till bara om varför det är orimligt att nöja sig med små framsteg.
Veganism för mig handlar om att ändra mitt sätt att tänka om djur. Jag har gjort en helvändning och ser inte kött som mat längre. Lika absurt som det är att äta bebisfärs är det att äta kalvfärs, enligt mig. För mig är det ingen skillnad på muskler från en människa och muskler från en gris. Därför känns det jättekonstigt att kämpa för att folk ska döda två kycklingar i veckan istället för tre. Precis som du som nybliven feminist kanske känner att du inte vill kämpa för att alla kvinnor ska behandlas jämställt två dagar i veckan istället för tre.
Visionen måste vara större än delmålen för annars är risken att folk blir laktoovovegetarianer och tror att det räcker, när mjölk- och äggindustrin faktiskt innebär enormt mycket lidande och död.
Sen har jag stor förståelse för att det är praktiskt komplicerat att tillhöra en minoritet (Sverige har bara 4% veganer) men ju fler vi blir desto lättare blir det!
Har tusen andra saker att säga men försöker döda mina älsklingar :E